Granér roar och oroar. Spetsar till metaforer, tramsiga klyschor och förvränger ordstäv. Hennes teckningar och böcker får ibland betyget gapskrattsroliga.
Budskapen framförs oftast av en godmodig och lätt tilltufsad björn med en barnslig approach.
– Min stil är naivistisk. Men ibland vet man inte vad som funkar på barn. ”Blixt från oklar himmel”, skriven på rim, var inte tänkt för barn men jättemånga unga gillar den, säger hon.
Meddelanden framförs också av andra djurliknande varelser.
– Vi har en lång tradition av fabler, Kalle Anka och allt vad det är. Det är väl ett av skälen att det blev så, tror hon.
Vad säger dina kompisar om ditt jobb?
Tecknade som ung
– Många är uppskattande men det finns motsatsen. Jag känner ändå övervägande respons.
Sara Granér ritade mycket redan som ung utan tankar på att bli konstnär. Men hon kom på andra planer när hon kom in på Serieskolan i Malmö.
– Jag kände direkt starkt attraktion till bildberättande och var med i seriekollektivet Dotterbolaget.
Då kom Saras första av hittills sex böcker, ”Det är bara lite Aids.”
Efter det erbjöd Dagens Nyheter henne uppdrag att lämna något tankeväckande alster till varje söndagstidning.
– Jag försökte följa med i nyhetsflödet och debatter men ibland handlade bilderna om andra saker mer vardagliga reflektioner. DN-teckningarna blev stommen till min andra bok: Med vänlig hälsning, säger Sara som också publicerats i bland annat Aftonbladet, VI och ETC.
Gillar att tjuvlyssna på folk
Hon kände stark respons av alla läsare som hörde av sig.
Lyssnar du i smyg på folk?
– Jag tycker jättemycket om att tjuvlyssna i bussen, på kaféer och i spårvagnen. Att pejla av hur snacket går. Att med ena örat lyssna hur de uttrycker sig. Och jag är lyhörd för det absurda. Som när en kompis fick skäll av en granne därför att kompisen rökte på balkongen – på Hornsgatan, Stockholms mest trafikerade och koldioxid-osande gator.
Har du ett roligt jobb?
– Ibland, men jag har inte ambitionen att vara komiker. Det ska finnas ett större spektrum att jobba med; en tanke, känsla, sinnesstämning eller reflexion, svarar Sara.
Exempel på hennes förvridna ordstäv: ”No more fax to give”, ”Kratta åt eländet.” ”Hellre fly än illa festa.” ”Sparamilitära grupper.”
”Arters utdöende” har Sara gestaltat med ett djur vid ättestupen: ”Biologisk mångfald.”
Ett omdöme om henne är ”sympatisk svartsyn”.
– Fint sagt, det gör mig glad, men jag känner mig inte cynisk, kommenterar Sara som har humorn och konsten att formulera sig slagkraftigt, som bästa vapen.
Pappahumor - humor med låg status
Hon arbetar ibland med det hon kallar ”pappahumor.”
– Det kan vara när pappan drar ett skämt som får alla andra att besvärat vrida sina huvuden åt ett annat håll. Humor med låg status.
Dina bästa sidor?
– Det är väl att som betraktare notera problem. Att förstå alla i en konflikt. Jag gillar väldigt mycket, är ganska nöjd och lugn är inte så krånglig. Har oftast bra tålamod, svarar Sara.
Sällskapet Gnistan i Göteborg har traditionellt delat ut stipendier ur Adlerbertska forskningsstiftelsen. I år fick 16 unga Västsvenskar 65 500 kronor var. Sara Granér var en bland dem.
Juryns omdöme: ”Sara Granér har en bisarr humor, en träffsäker ironi utan elakheter och behärskar ett kraftfullt bildspråk, som träffar mitt i solar plexus. Hon ger en tankeställare om fördomar och svarta hål.
Sara har tidigare vunnit EWK-priset.
En del av världen har hon fått se genom egna utställningar i Rom, Tokyo och Indien. Hon har haft separatutställningar på Kulturhuset i Stockholm.
Väl valda titlar
Utöver de nämnda böckerna har hon gett ut Det är bara litet aids, Med vänlig hälsning, All all I want for Christmans is planekonomi, Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera samt Allas lika mellangärde. Välfunna ”verksnamn”, titlar, enligt experter.
Granér är medlem i seriekollektivet Dotterbolaget. Hennes kärlek till ordvitsarna tycks vara besvarad genom att Svenska Serieakademien också prisat henne: ”Sara Granér är en egensinnig artist. Framför allt får hon priset för att hon håller sinnena öppna för språkets möjligheter. Hennes språkliga eskapader är ofta lika svarta, absurda, bisarra och stilsäkert tramsiga som hennes tecknade djur- och människogestalter.
Så nu tycks Sture Hegerfors fått en jämlike/konkurrent på hemmaplan.
Sara Granér
Familj: Sambo, bonusbarn, mamma pappa. bröder, brorsbarn och Labradorvalpen Koira (hund på finska).
Yrke: Serietecknare, illustratör, konstnär. Ålder: 40.
Bor: Kungsbacka.
Utmärkelser: EWK-priset, Adamsonstatyetten, Satirpriset Ankan.
Ateljé: Sockerbruket i Göteborg.
Intressen: Umgås med vänner, ett nyvaknat intresse för hundträning.
Utställningar, internationellt: Rom, Tokyo, Palma och Mallorca, samt flera utställningar i Sverige.
Det gör jag för miljön: Arbetar för ”konstnärer tolkar AP-fonderna” en ambulerande utställning kopplad till kravet på att pensionsfonderna ska sluta investera i fossil industrin: vianmälerapfonderna.se
