Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Pandemin har inneburit att kyrkbänkarna har gapat tomma.
Pandemin har inneburit att kyrkbänkarna har gapat tomma. "Men det är alltid meningsfullt att spela i en mässa. För mig har det ingen betydelse om det är en eller flera hundra personer som kommer. Jag spelar ändå alltid till Guds ära", säger Samuel Eriksson, organist i Kristus konungens katolska församling i Göteborg, inför påskhelgen. Bild: Mathias Pernheim

Samuel tar ton i den tomma kyrkan – alltid till Guds ära

Sin första påsk som organist i katolska kyrkan genomlevde Samuel Eriksson med feberfrossa varvat med svettbrytningar. Årets påsk blir också annorlunda utan kyrkobesökare. Men det viktiga är inte hur många som sitter i kyrkbänkarna. Samuel spelar alltid till Guds ära.

Det har gått sex år sedan Samuel Eriksson tillträdde tjänsten som organist i Kristus konungens katolska församling i Göteborg. Då var han ännu medlem i Svenska kyrkan men efter att första gången ha spelat i högmässan förstod han att han hade slagit in på rätt väg.

– Om någon hade hållit fram ett papper där det stod ”vill du bli katolik kan du skriva på här” då hade jag gjort det utan att tveka.

Han skrattar till där han sitter i Katolska kyrkans församlingshem vid Heden i Göteborg och berättar om sin väg till musiken och till katolska kyrkan och om en rad omständigheter som har varit avgörande på vägen. Samuel är i det närmaste självgående som intervjuperson. Han är inte den som man måste dra svaren ur och är dessutom generös med citaten.

Uppvuxen utanför Uddevalla

Uppväxten i ett sammanhang där allt inte alltid ströks medhårs har satt sina spår på så vis att han inte är så orolig för vad andra tycker.

Samuel växte upp i det lilla samhället Lane Ryr utanför Uddevalla med pappa Gunnar, kyrkoherden och mamma Lena, kyrkomusikern. Han föddes som nummer två i en syskonskara som kom att bli åtta. Det är en ljus uppväxt han beskriver i en trygg miljö där föräldrarnas musikalitet gav eko åt alla syskonen. Samuel spelade först trumpet och tänkte nog fortsätta på den banan, men så upptäckte han orgeln och blev fast. Under högstadietiden gav pappa Gunnar honom en nyckel till kyrkporten så att han kunde öva på kyrkorgeln när han ville.

Att vara en prästfamilj i ett litet samhälle innebar att de stack ut. Alla visste vilka de var. Var det bra eller dåligt?

– Både ock. Det var ju ett slags offentligt liv. När pappa pratade på skolavslutningar eller predikade kunde man sitta på spänn. Pappa kom från en tradition där predikan är stor och viktig. Han vägde alltid orden, men brann han för något så väjde han inte för att uttrycka det. Pappa var principfast men inte sträng. Saker fick vara obekväma. Det har gjort att jag själv vågar stå för min övertygelse och inte bryr mig så mycket om vad andra tycker.

Bild: Mathias Pernheim
Bild: Mathias Pernheim

Det stod tidigt klart Samuel skulle ägna sitt yrkesliv åt musiken. Han hade nätt och jämnt lämnat tonåren bakom sig när han efter hårda tester blev antagen till organistutbildningen vid Musikhögskolan i Göteborg.

2002 tog han examen och påbörjade därefter en tjänst som organist i Träslövs församling I Varberg. Varberg kom att bli hans hem och arbetsort ända till 2015 då han fick tjänsten i katolska församlingen. När han lämnade Halland hade han de sista åren arbetat i Varbergs kyrka och varit med och byggt upp ett blomstrande musikliv, arrangerat konserter med utländska musiker och startat flera körer.

Lågintensiv process i tio år

För Samuel började vägen till katolska kyrkan långt tidigare. Han beskriver det som en lågintensiv process som pågick i tio år och som började när han studerade orgel ett år i Newcastle upon Tyne i England år 2005.

– Jag köpte en katolsk bönbok som jag bläddrade i lite då och då. Jag vet inte varför. Jag visste inte så mycket om katolsk tro men jag var inte heller skeptisk.

Katolska kyrkan pockade allt mer på hans uppmärksamhet och han kände sig inte längre hemma i det kristna sammanhang han verkade i. En dag fick han ett telefonsamtal från en vän och musikerkollega i en katolsk församling i Stockholm. Vännen berättade att Kristus Konungens Församling i Göteborg sökte en ny organist.

– ”Nu har du ditt livs chans”, sade han. Jag hade sett en tv-sänd gudstjänst från Kristus Konungen och jag blev gripen av vad jag upplevde som en äkthet. Efter samtalet tänkte jag att ”ja, så blir det, jag söker tjänsten”. Jag tog det som ett tydligt tecken från Herren.

Feber under påskpremiären

Året därpå upplevde han sin första katolska påsk från orgelläktaren.

– Jag var sjuk och hade feberfrossa varvat med svettbrytningar. Trots det blev det en väldigt stark upplevelse som jag alltid bär med mig.

Ett år senare tog han och hustrun Elisabeth steget och konverterade till katolicismen. Elisabeth träffade han i unga år när båda sjöng i ungdomskören i Sankt Pauli kyrka i Göteborg.

Bild: Mathias Pernheim
Bild: Mathias Pernheim

Så kommer vi in på området psalmer. De har alltid varit viktiga för honom, både privat och som kyrkomusiker. Särskilt psalmer om det himmelska hoppet har han ett speciellt förhållande till och så länge han kan minnas har de berört honom på djupet.

– Psalmerna har påverkat mig starkt och jag har alltid valt psalmer med stor omsorg. Det gjorde jag redan när jag var 15 och spelade i högmässan. Ofta blev jag så berörd av texterna att jag spelade och grät samtidigt.

Pappan avled hastigt

Psalmerna har bidragit till en tillit som gjort att han stått stadigt när livet varit tufft. Som för tio år sedan när hans pappa Gunnar dog helt oväntat. Han åkte skidor i fjällen tillsammans med yngste sonen när hans hjärta plötsligt slutade att fungera.

– Det var en kris när pappa dog. Jag har känt förtvivlan men jag har aldrig tvivlat. Förtvivlan och smärta har i stället fört mig närmare Gud. Smärtan öppnar upp något, förklarar han.

När vi ses är det en av kyrkans festdagar och några timmar tidigare har de sista orgeltonerna precis klingat ut i den näst intill folktomma kyrkan.

Året som gått har varit en prövning på många sätt. Men Samuel har trots det lyckats hålla liv i körverksamheten genom specialarrangerade körövningar i enlighet med rådande restriktioner. Därför har man kunnat ha körsång varje söndag i de webbsända högmässorna. Påsken blir sig inte lik i år heller.

– Som organist så kommer jag att förbereda mig på precis samma sätt och den musik som kommer att framföras kommer att vara den samma, men församlingen kommer att saknas i kyrkorummet. Jag har ändå det enorma privilegiet att få vara mitt i det liturgiska firandet, men tänk på alla dem som inte har fått komma till kyrkan på ett år! Vilken sorg.

Alltid meningsfullt att spela

Men det trista i att spela inför tomma kyrkbänkar överskuggar inte den genuina glädjen han känner när han sitter vid orgeln.

– Det är alltid meningsfullt att spela i en mässa. För mig har det ingen betydelse om det är en eller flera hundra personer som kommer. Jag spelar ändå alltid till Guds ära, avslutar han.

Samuel Eriksson

Ålder: 42 år.

Bor: Villa i Toltorpsdalen i Mölndal.

Gör: Organist i Kristus Konungens Församling i Göteborg.

Familj: Gift med Elisabeth. Barnen Hubert, Signe, Arthur och Edith.

Intressen: Trädgård och mat. Spelar tennis ett par gånger i veckan.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.