Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Robert Olsson tar täten följd av Tommy Holmgren och Magnus Gustavsson. Trion åker mycket långfärdsskridskor under vintern. För att underhålla skridskomusklerna under sommaren är inlines det bästa alternativet.

Så rullar du undan din islängtan

Skonsammare och betydligt snabbare än löpning, samt ett oslagbart sommaralternativ till skridskor. Det finns många anledningar till att åka inlines. Puls har träffat några av stans största entusiaster.

 

Det är en färggrann trio som flyger fram på asfalten i Slottsskogen. Tre män; en röd, en gul och en blå, påminner närmast om superhjältar från filmens värld där de susar fram i sina tighta trikåer. Men de är inte ute för att rädda världen – de är bara ute och tränar. De älskar att åka långfärdsskridskor, och i brist på is får man glatt hålla sig till asfalten.
– Inlines fungerar väldigt bra som komplement till vanliga skridskor. Det är inte exakt samma sak, men det är så nära man kan komma, säger Robert Olsson, som är skridskotränare och ledare för Friskis & Svettis inlinesträningar.
– Den stora skillnaden mellan att åka på väg och på is är att det är trögare på sommaren. Det är lite tyngre eftersom det inte går lika lätt och vägen är mer kuperad. Dessutom är man mer styrd. Ute på isen har man inga begränsningar, där åker man precis var man vill. På sommaren måste man ju följa vägen.

Robert Olsson är gammal i gemet. Han har varit hastighetsåkare på skridskor – "som Tomas Gustafson" – mer eller mindre hela sitt liv och har tränat inlines sommartid i 35 år. Det innebär att han var med när föregångarna till dagens inlines kom. På den tiden fick man montera hjul själv på sina vanliga skridskor, innan inlines började slå igenom på bredare front under 90-talet.
– Inlinesen var absolut okej på den tiden, men de blir ju bättre och bättre. Skillnaden mellan dåtidens inlines och dagens är stor. I dag har du både bättre och större hjul. Dessutom har du bättre lager. I dag har du så fina lager i hjulen att motståndet blir snudd på obefintligt, säger Robert Olsson, och fortsätter:
– När inlinesen kom var det också som en slags blandning av hockeyskridskor och det här. Numera har det övergått mer till att vara ett tävlings- och träningsredskap, som är smidigare och mer anpassade för att åka snabbt. 

Ute i Europa är inlines en betydligt större sport än i Sverige. Det klassiska maratonloppet i Berlin anordnas till exempel inte bara för löpare – det lockar även 7 000 inlinesåkare varje år. I Sverige är dock utbudet av lopp inte särskilt stort, här utövas inlines främst som träningsform. Och som träningsform betraktat blir det betydligt roligare om man är fler som kör tillsammans. Precis som i exempelvis cykling går det både snabbare och lättare om man slipper luftmotståndet och därför är det mest effektiva att åka på led och turas om att ligga längst fram.
– Det blir verkligen roligare när man är i grupp, säger Robert Olsson. Det är inte lika tungt och inte lika tråkigt. Man tröttnar inte lika snabbt. Men tyvärr har det alltid varit svårt att få till bra grupper i Göteborg, de har ofta haft bättre uppslutning i Stockholm.
Möjligheten finns dock. Vill man åka inlines i grupp i Göteborg kan man åka med exempelvis Friskis & Svettis. På måndagar under vår och höst kör de mellan 60 och 90 minuter tillsammans, med utgångspunkt från Villa Belparc i Slottsskogen.
– Det är den bästa platsen att utgå från, säger Robert Olsson. Där kan man åka cykelbanan ner mot Hovås, som är jättebra. Men vet man bara var man ska åka finns det många jättefina turer. En bra är från Slottsskogen, genom Kungsladugård över Älvsborgsbron. Sedan kör man längs kajen och tillbaka över andra bron. Därefter kan man åka längs vattnet hela vägen tillbaka.

Full fart framåt för (från vänster) Tommy Holmgren, Magnus Gustavsson och Robert Olsson. Bild: Lisa Thanner
Full fart framåt för (från vänster) Tommy Holmgren, Magnus Gustavsson och Robert Olsson. Bild: Lisa Thanner


Rent träningsmässigt är likheten mellan inlines och löpning ganska stor. Precis som i löpning får hjärtat jobba rejält under inlinesåkning och det tar bra på benmuskler i form av lår, rumpa och vader. Däremot är inlines betydligt mer skonsamt för kroppen eftersom den inte utsätts för några stötar. 
– Jag åker inte mer än två gånger i veckan just nu, men eftersom det är så skonsamt för kroppen kan man egentligen åka varje dag om man vill, säger Robert Olsson. Det enda som hindrar är dåligt väder. Vi kör aldrig när det regnar, det är en säkerhetsfråga. Man får inget grepp när det är vått och då blir det helt enkelt farligt.

För att få ut så mycket som möjligt av sin inlinesåkning gäller det att hitta rätt åkställning och teknik – vilket ofta kan vara svårt för nybörjaren.
– En nybörjare står ofta med för raka ben. Då hamnar man med vikten bakom kroppen och då är det lätt att trilla bakåt. Men om man i stället böjer på knäna, så hamnar rumpa och höft rakt över skridskon, och det är det vi strävar efter. Det är då man hittar balansen, säger Robert Olsson, och fortsätter:
– Det är också viktigt att ta skären på rätt sätt. Man ska inte trycka bakåt, det ger ingen kraft. I stället ska man trycka fötterna rätt ut åt sidan och få ihop fötterna helt mellan skären. Det gäller att hitta den naturliga tyngdöverföringen i sidled. 

Utöver att böja på knäna finns det några fler saker att tänka på för att få till en effektiv inlinesåkning och tekniken är densamma som vid vanlig skridskoåkning. Den som åker med kroppen utsträckt förlorar inte bara balans, den fångar också mer vind vilket gör åkningen långsammare och jobbigare. Detta är också anledningen till att inlinesåkare ofta nästan har formen av ett C när de fått upp farten ordentligt.
– I en bra fartställning strävar man efter att komma ner djupt, förklarar Robert Olsson. Ju djupare ner du kommer desto längre frånskjut får du. Och längre skär ger mer kraft vilket ökar möjligheten till att åka fort.

Den som har sett skridskoåkning på TV har också noterat att åkarna har armarna i olika positioner för olika situationer. Det går att åka med armarna pendlandes i luften, att ha dem på ryggen – eller en arm i pendelrörelse och en på ryggen.
– Oftast har man armarna på ryggen, och det beror på att de är minst i vägen där, säger Robert Olsson. Men man kan också säga att armarna fungerar som växlar. Båda armarna på ryggen är ettan, medan tvåans växel är när man har en arm lös och en på ryggen. Treans växel är när båda armarna är med och då går det fort. Kortfattat kan man säga att ju lösare armarna är desto fortare går det.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.