Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Under lång tid kämpade Sofie Palm med tunga skuldkänslor sedan hennes mamma tagit sitt liv - då var Sofie bara 13 år. En samtalsgrupp för unga som mist någon i självmord hjälpte Sofie att släppa skuldkänslorna, även om många frågetecken fanns kvar. Bild: Lina Norman

Så lyckades Sofie gå vidare efter mammans självmord

Hon var bara 13 år när hennes mamma tog sitt liv – och under lång tid kämpade Sofie Palm med skuldkänslor och obesvarade frågor. Men efter att hon insett att det hennes mamma gjorde hängde ihop med psykisk ohälsa har Sofie kunnat gå vidare.

”Kom hem direkt efter skolan”.

Det korta meddelandet från hennes pappa lyste upp mobiltelefonen.

– Jag har nog alltid haft lite av ett katastroftänk. Min första tanke var att det hänt min lillebror något.

Sofie, som vid tillfället gick i sjunde klass, gör en kort paus innan hon fortsätter:

– Mina föräldrar var skilda och det var pappavecka. Jag minns att pappa mötte mig i hallen. Han kom gående gråtandes. Jag insåg direkt då att det handlade om mamma. Jag vet inte varför, men jag tolkade pappa som att han var ledsen för min skull.

Suddiga minnesbilder

Det mesta från den dagen är därefter ganska suddigt. Men Sofie förstod att hennes mamma var död. Det faktum att Sofies mamma tagit sitt eget liv var dock till en början ogreppbart.

– Vi i familjen hade behövt någon som stöttade oss, vi blev rätt lämnade ensamma. Det var mycket hysch-hysch. Ingen pratade om det eller förklarade något för mig. Långt senare fick jag hjälp att förstå att mamma inte valde att lämna sina två barn – det handlade om sjukdom, om psykisk ohälsa.

Efter ett ögonblicks tystnad lägger Sofie till:

– Det kan jag känna mig lite arg över i dag, att jag gick i över tio år och trodde att mamma valde att lämna mig. Det är en känsla inget barn ska behöva känna.

Bild: Lina Norman

Sofie minns hur hon tiden efter mammans död kunde möta folk på gatan som sa ”jag förstår inte hur din mamma kunde göra så”.

– Det förstärkte så klart känslan av ”hur kunde hon lämna mig?”. De sa det säkert i all välmening och jag är inte arg, men för mig var det verkligen jättehemskt att höra.

"Hon blev så raderad"

Andra gånger blev det i stället tyst när Sofie egentligen kände att hon skulle vilja prata om sin mamma.

– Så fort mamma dog var det som att hon inte längre fanns. Det gjorde hon ju inte heller, men för mig gjorde hon det. Det kändes jobbigt att hon blev så raderad.

Sofie tystnar återigen en kort stund innan hon nämner en kompis pappa – en av få utomstående som faktiskt pratade med Sofie om hennes mamma.

– Han berättade hur mycket han tyckt om mamma. Det kändes jättefint att höra. Många sa negativa saker om det mamma gjort. Men hur hon dog var bara en liten del av min mamma. Jag fick ganska tidigt en försvarskänsla. Samtidigt kände jag skuld – hade jag kunnat hindra det? Den känslan levde jag med i många år. Om jag varit en bättre dotter, hade det inte hänt då?

Samtalsgrupp hjälpte

Men ungefär tre år efter hennes mammas död såg Sofie en annons om en samtalsgrupp för unga som mist någon i självmord. Att träffa andra i samma sits hjälpte henne att släppa skuldkänslorna, även om många frågetecken fanns kvar.

– Gruppen var en stor tröst. Jag träffade en tjej som blev min bästa kompis. Hon var en jättefin människa. Då kände jag ”kanske har det som hänt ändå inte med oss att göra”.

Tillsammans med en släkting, med erfarenhet av att möta familjer i kris, bestämde sig Sofie Palm för några år sedan för att starta en blogg – sjalvmordetsbarn.blogg.se. ”Vem tar hand om barnen? Den funderingen fanns hos både henne och mig och vi ville göra något för drabbade barn”, säger Sofie.. Bild: Lina Norman

Sofie förklarar att hon vill prata om det hon gått igenom för att andra som förlorat någon i självmord ska få kunskapen hon inte fick.

– Det är en stor del i att kunna gå vidare. Ingen annan ska behöva må så som jag gjorde under så lång tid.

Bitarna föll på plats

Hon konstaterar att bitarna föll på plats när hon förstod att det hennes mamma gjort berodde på att hon var sjuk.

– Jag växte upp med så många frågetecken, och de blev ännu större när jag själv fick barn. Att jag skulle kunna välja att lämna dem... det var oförståeligt.

Sofie ler svagt när hon beskriver sin mamma som en idol.

– Vi pratade kläder, färgade håret och målade naglarna. När jag tänker på mamma idag känner jag sorg – sorg över att hon inte fick den hjälp hon behövde, att det gick så långt som det gjorde. Jag kan tänka ”om bara någon nått fram till henne”. Det finns ju forskning som visar att det går att hjälpa den som har tankar på att ta sitt liv.

Arg och besviken

Sofie funderar lite, men fortsätter snart:

– Jag har nog känt alla känslor som går att känna. Jag har varit arg och besviken och allt däremellan. Men just i dag känner jag mig mest ledsen. Det sägs att många som tar sitt liv tror att de i deras närhet ska få det bättre, men som efterlevande vet jag att så blir det inte alls.

På golvet leker Sofies tvillingar på åtta månader. Storebror är i förskolan.

– Jag mår ändå bra nu, säger Sofie. Jag är gift och har tre fina barn. Någonstans kanske mamma sitter och tittar ner på oss... och jag vill göra henne stolt. Jag vill visa att jag gör något fint av mitt liv. Jag har känt starkt efter det som hände mamma att livet är värdefullt och att jag ska ta vara på det.

Sofie Palm

Ålder: 30 år.

Familj: Man och tre barn.

Bor: Guldheden.

Gör: Upphandlingsansvarig och KAM-koordinator på rekryteringsbolag.

Intressen: God mat, musik, umgås med familj och vänner.

Fakta: Om du behöver hjälp

SuicideZero är en ideell organisation som arbetar för att minska antalet självmord. På suicidezero.se kan du få svar på frågor samt råd om vart du kan vända dig om du känner att du behöver hjälp; om du själv mår dåligt, känner någon som tagit sitt liv eller har en närstående som inte mår bra.

SPES – Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd är en ideellorganisation – med speciell ungdomssektion – som finns till för alla som mist en familjemedlem, släkting, partner eller god vän genom suicid. Bland annat arrangeras samtalsgrupper och föreläsningar. Det finns även en telefonjour. För mer information: spes.se.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.