Roy Jaan har seglat sedan tonåren. Den första segelbåten var en sju meter lång spigg; inköpt för pengar han tjänat på att sälja GP på söndagsmorgnarna.
Att bli sjökapten var en pojkdröm och redan som 15-åring gick han till sjöss med MS Brittmarie; ett litet bulkfartyg som fraktade spannmål och sten över Nordsjön.
– Efter det var jag aldrig mer sjösjuk, säger Roy.
Jobbade på Sjöfartsverket
20 år till sjöss, varav 10 som kapten, fick räcka. Fram till pensioneringen arbetade Roy på Sjöfartsverket med diverse uppdrag, såväl i Sverige som utomlands. Hans hustru Åsa slutade också jobba och sommaren 2017 kunde paret segla iväg mot Karibien med Andante, en Allegro 33.
– Alltså en svenskbyggd kosterbåt med lång köl och utanpåliggande roder, 33 fot lång, förklarar Roy.
Paret tog sig sakta söderut genom Danmark och Kielkanalen ner till Biscayabukten. De lade upp båten i 14 dagar på Îl de Ré, för att titta till sitt hus i södra Frankrike.
– Men när vi skulle gå från Îl de Ré, var allt vatten borta och båten stod på näsan i dyn. Det i sjökortet angivna djupet stämde inte, säger Roy och tillägger att den turligt nog var oskadad.
Martinique blev en favorit
När tidvattnet kommit tillbaka, kunde färden fortsätta mot Karibien, där Roy och Åsa seglade mellan olika öar. Särskilt förtjusta blev de i Martinique.
– Vi stortrivdes och stannade i sju veckor. En vacker ö med öppna och vänliga människor!
I maj förra året återvände paret med flyg till Göteborg där de tillbringade sommaren med släkt och vänner. Men bara några månader senare var de tillbaka i Karibien, för att fortsätta utforska övärlden.
– Att långsegla innebär också många möten med likasinnade. På Kuba träffade vi ett amerikanskt par, som vi blev goda vänner med. De kommer att hälsa på oss i Frankrike i höst, säger Roy.
I maj var paret ”färdiga” med Karibien. Eftersom Åsa lätt blir sjösjuk, avstod hon långseglingen över Atlanten och flög i stället till Frankrike. Roy hade ursprungligen tänkt lämna USA i slutet av månaden för att undvika dåligt väder. Men två av varandra oberoende långtidsväderprognoser, som pekade på gynnsamma vindar, fick honom att ändra sig. Den 15 maj lämnade han ensam Norfolk med kurs mot Azorerna.
Efter en vecka till sjöss utan problem, drabbades Andante av en storm.
– Jag vaknade av att båten börjat surfa nedför vågorna och insåg att jag måste få ner farten. Då jag var på väg upp för att lägga i drivankaret, slog båten runt. Jag lyckades klamra mig fast på styrbordssidan och undvek därmed att falla överbord, säger Roy.
Mycket vatten ombord
För att hindra båten från att slå runt igen, lade han i drivankaret, som dock omedelbart rycktes sönder. Det var mycket vatten ombord, men Roy lyckades länsa ut det mesta med en handpump. All el var utslagen då batterierna legat under vatten. Utan ström till autopiloten och med ett skadat vindroder, återstod bara att handstyra för att hålla aktern mot vind och sjö.
– Det var fullt adrenalinpåslag, men ingen panik. Att stanna kvar ombord var det som gällde.
När stormen bedarrat något, kunde Roy inspektera båten.
– Det var en väldig röra; glassplitter överallt och en enda stor gegga av linser, ris och ägg.
Trots allt var han optimistisk och tänkte att det nog skulle gå att fortsätta. Men nästa väderprognos, som bekräftades av Åsa via satellittextaren, spådde en storm redan följande dag. Eftersom Roy var trött och nerkyld samt varken hade ätit eller sovit ordentligt, bedömde han det för riskabelt att fortsätta och utlöste EPIRB (en liten flytande radiosändare som aktiveras vid nödsituation till sjöss). Signalen togs emot av kustbevakningen i Boston. Efter cirka fyra timmar såg Roy strålkastarna från tankbåten Front Leopard och ombads tända nödbloss, för att bli synlig.
– Det var grov sjö och kaptenen ville inte riskera sin besättning med att sätta ner en räddningsbåt. Han frågade om jag skulle orka klättra upp för lotslejdaren. Jag försäkrade honom att jag var starkt motiverad, säger Roy, som tog på sig sin flytväst med säkerhetssele och öppnade alla luckor på Andante, så att hon skulle sjunka i nästa storm.
– Det kändes lite trist, för vi hade ju tänkt segla med henne i Medelhavet de kommande åren. Men en herrelös båt kan vara en risk för andra mindre farkoster, förklarar Roy.
Destination Houston
Väl ombord på Front Leopard fick han besöka sjukhytten för att ta tempen och svara på frågor av medicinsk karaktär. Att få äta och sova var skönt, liksom att vara i säkerhet och inte behöva vara med om en storm till.
– Så när kaptenen berättade att de var på väg till Houston Texas, kunde jag inte protestera, trots att jag hellre åkt åt andra hållet, säger Roy och skrattar.
I efterhand medger han villigt att han begick flera misstag, exempelvis att lita mer på väderprognosen än på barometern.
– Hade jag varit beredd på storm, hade jag inte gått och lagt mig, utan sett över grejorna ombord och satt ut drivankaret.
Tänker fortsätta segla
Nu ligger Andante troligtvis på havets botten, men Roy tänker fortsätta segla. Att kunna ta sig vart man vill i hela världen med vindens hjälp, innebär en stor frihetskänsla. Och rädd är han inte.
– Jag visste att detta kunde hända. Det var trist att bli av med båten, men jag lever ju, säger han.
Roy Jaan
Ålder: 63 år.
Familj: Gift med Åsa. Två döttrar, Erika 33 och Amanda 30.
Bor: Just nu i Céret i södra Frankrike. Ska bygga hus i Göteborgs södra skärgård under nästa år.
Intressen: Att segla och lära sig franska. Har ett gryende intresse för konsthistoria efter att ha besökt Venedig. Friluftsliv och husrenovering.
Aktuell: Just hemkommen efter att ha blivit skeppsbruten på Atlanten.
