Viktor Rydberg är väl inte den författare det talas mest om idag men på sin tid var han, sonen till en försupen fängelsevakt, den store kulturelle ikonen och ledamot i Svenska Akademien. De som idag minns honom tänker säkert mest på dikten Tomten och romanen Singoalla.
En tumultartad period
Hans tid 1830- till 90-talet var en tumultartad period i Sverige och Europa. Sveriges näringsliv var i förändring och de gamla styrelseformerna passade inte längre. Nya grupper som bruksägare och affärsmän var inte representerade i fyrkammarriksdagen liksom inte heller drängar, pigor, de tidiga industriarbetarna med flera. Det var en förändringens tid, påskyndad av det växande kapitalistiska marknadssystemet. Radikala tankar från franska revolutionen genomströmmade Europa och yttrade sig i revolutioner och andra missnöjesyttringar.
– Det var som min ungdoms 68-rörelse fast ännu mer. På 60- och 70-talet protesterade unga, intellektuella och arbetare mot tradition, livsstil, miljöförstöring och Kalla krigets maktkamp i de forna kolonierna. Vi visste vad vi var emot men såg inte riktigt vad som borde komma i stället. Där finns en parallell med Viktor Rydbergs insikt i hur kolonier och arbetare fick betala för de europeiska företagens och staternas längtan efter större marknader
Görans tredje roman
Det var ett för bra tema för att missa men också ett krävande arbete som tagit flera år. Resultatet har blivit ett fynd för historieintresserade som gärna reflekterar över samhällsutvecklingen och framtiden.
Det är Görans tredje roman. Den första, Fågelskådaren, kom 2006. Den hade skapats under en arbetslöshetsperiod när Göran var en bit över 40. Han hade skilt sig och hade delad vårdnad om de tre sönerna.
– Jag lärde mig att skriva med ibland högljudda ungdomar i lägenheten. Med fetvadd i öronen dämpades ljuden men jag hörde tillräckligt för att kunna rycka ut om något verkade gå snett.
Han hade sadlat om från många år som postanställd och utbildat sig till lärare i svenska och religionshistoria.
– Jag blev klar i en period med läraröverskott så det blev vikariat omväxlande med arbetslöshetsperioder tills jag till slut fick fast jobb på Angeredsgymnasiet där jag blev kvar till pensionen.
Tiden i Angered minns han med glädje
– Hade inte hyran gått upp så mycket hade jag stannat kvar. Gårdsten där jag bodde är ett trevligt område, nära till naturen och möten med många trevliga människor. Att vara religionslärare var intressant – jag hade elever av nästan alla religioner så det blev lätt diskussioner. Att undervisa i svenska var mer krävande. Det fanns få elever på Angeredsgymnasiet som talade vanlig göteborgska eller rikssvenska. Det blir svårt för elever att lära sig skriva korrekt svenska även om de utan problem talar sin egen svenska med varandra.
Skrivådran hade funnits sedan länge.
– När jag var liten och mina systrar kom hem med sina anteckningsböcker brukade jag sitta och låtsas att jag skrev – jag hade inte lärt mig bokstäver än. När jag väl lärt mig alfabetet skrev jag märkliga små berättelser om olika djur. I vårt hem fanns också mängder med böcker. Föräldrarna läste mycket även om de inte hade någon teoretisk utbildning. Far var verksam i Haga som stadens sista snörmakare.
Jobbade på posten
Inte heller Göran läste vidare efter gymnasiet utan tog jobb på Posten där han sorterade post, bar ut brev och var fackligt aktiv i drygt 20 år.
– Jag tyckte det var en självklar plikt att jobba i facket, att göra något för det gemensamma. Fackrepresentanterna blev också allt äldre så det behövdes tillskott.
Förutom det fackliga engagemanget hade Göran tidigt engagerat sig i miljörörelsen.
– Det var ju så uppenbart att vi sågade av grenen vi satt på genom rovdrift på naturen och en inställning att vinster och produktion hela tiden skulle öka. Jag och många med mig förstod tidigt att det inte kunde hålla och det har ju med tiden visat sig riktigt för de flesta. Eftersom jag är fågelskådare och gärna vandrar i skogen och fjällen låg mig också naturengagemanget varmt om hjärtat rent personligt.
Det fanns också ett tredje huvudspår – historieintresset.
– Jag har alltid gillat spännande berättelser och historien är spännande berättelser fast på riktigt. Jag började tidigt fundera över hur vårt samhälle utvecklats som det gjort.
En kluven person
Han fick kontakt med Föreningen för Folkets Historia, skrev om 1800-tals agitatören Crusenstolpe i tidningen Folkets Historia och var med och arrangerade ett 500 - års jubileumsseminarium om Luther 1993.
– Få personer har väl påverkat det svenska tänkandet som Luther, både vad gäller hans uppfattning att man skulle rätta sig efter överheten och också den motsatta inställningen att varje människa har ansvar för sin egen andliga och ideologiska utveckling. I sanning en kluven person.
När pensionen närmade sig hade Göran två romaner bakom sig. Dags att summera både kunskaper och sin egen tid.
– Det känns bra att ha kunnat lämna vidare det jag själv hunnit lära mig under mina år, lite som ett testamente. Sedan får vi se om det blir någon bok till, det tänker jag inte på ännu. Livet har ju ändrat sig en del genom att jag flyttat till Gullspång som jag ser som Göteborgs mest avlägsna förort. Det går bra att åka kollektivtrafik till Göteborg så jag känner inte att jag lämnat platsen där jag tillbringat större delen av mitt liv.
Göran Moldén
Ålder: 67 år
Familj: Tre söner
Yrke: Författare, pensionär; före detta gymnasielärare och före detta postarbetare
Bor: Gullspång
Aktuell: Publicerat romanen Dess bärare i nuet
Fotnot: Titeln Dess bärare i nuet är ett citat av den tidige tidningsredaktören och socialdemokratiske politikern Nils Karleby: ”Utvecklingen är inte slut med oss; vi äro blott dess bärare i nuet”.
