Oräkneliga trasmattor har det blivit sedan Rolf Wallman började väva 1950.
Oräkneliga trasmattor har det blivit sedan Rolf Wallman började väva 1950. Bild: Magnus Sundberg

Rolf bråkar gärna med linet och kör skytteltrafik i väven

I området Sjöbo i Borås finns det en plats bakom en dörr med en brevlåda. På brevlådan kan man läsa : Borås hembygdsgille. Undertexten lyder: Squaredans, folkdans, dräktslöjd, vävning. Det är där han håller hus, Rolf Wallman, mannen som sköter skytteltrafiken i vävstolarna.

ANNONS
|

Rolf är 91 år gammal och har vävt sedan har var 19 år. Det finns nog inget som han inte har vävt.

Linnedukar, handdukar, lakan, örngott, löpare, tyg till folkdräkter, tyg till prydnadskuddar, gardiner och möbeltyg.

Stickar, virkar, broderar och väver

Han har stickat och virkat, broderat och knypplat spetsar. Han virkar dukar och broderar monogram. Det finns liksom ingen hejd på produktionen.

Han började väva 1950 inspirerad av sin mormor.

– Jag var bara nitton när jag fick låna vävstolen första gången, säger Rolf.

Sedan dess har han suttit bakom olika typer av vävstolar och trätt i kilometervis med varp. Hur många mattor det blivit har han ingen aning om.

ANNONS

– Äh, det minns jag inte men det har blivit många, säger Rolf blygsamt varpå han fortsätter:

– Han, TV-kocken Leif Mannerström har köpt en trasmatta av mig.

Rolf är självlärd och har läst sig till hur man utför olika tekniker.

– Det är damast, tuskaft, och mönsterväv. Jag designar allt och gillar att göra saker själv, säger Rolf.

Träffar töserna och väver

På hembygdsgillet träffas han och sex töser som han kallar de andra vävarna. Det är damer i sextio plus åldern.

– Man ska ju inte kommentera kvinnors ålder. Vi träffas och väver och fikar. Jag har ju vävt längst tid och kan de flesta vävstolarna. Alla väver olika saker, berättar Rolf.

– Jag gillar att tillverka saker på gammalt vis, säger Rolf och fortsätter att göra i ordning en linnevarp som det ska vävas handdukar på.

– Jag gissar på att det är väl över tusen trådar som ska träs i genom. Man hör på ljudet om man har trätt rätt. Det blir ett litet klick, säger Rolf.

Använder inte frottéhanddukar

– Frottéhanddukar använder jag sällan. Varför ska man göra det när det finns linnehanddukar som jag gjort själv, säger Rolf och mysryser lite medan har drar axlarna mot öronen.

Han berättar om sitt arbetsliv och hur det kom att handla om textil. Han är uppvuxen i Borås och i knallebygden. Där fanns det tidigare spinnerier och väverier över hela staden.

ANNONS

– Jag började jobba när jag var fjorton. Först på "kartongen" en kartongfabrik. Det var den typen av jobb man fick när man var ung. Sedan ville de ha pojkar som kunde sy blåkläder, arbetskläder och jackor.

– Därefter fortsatte jag på ett väveri och vävde sidentyg på Druvefors vid Viskan. Åren gick och efter det fortsatte han till Limmared och sydde mer blåkläder och militärkläder.

Varit textilare i Knallebygden hela livet

Under slutet av arbetslivet var Rolf anställd av kommunen.

– Jag arbetade med pensionärer och hade en vävstuga. Så jag har varit textilare hela mitt liv.

– Gillet hamnade jag på för att barnen började dansa där. Men nu har jag och hustrun slutat att dansa. Men jag fortsätter att väva. När jag förbrukat allt mitt material, då ska jag sluta väva, säger Rolf.

Han berättar att han och hustrun dansade folkdans och ringdans.– Men Dansen var för sig och vävningen för sig.

Han har sytt sina egna kläder genom åren. Allt från kostymer och skjortor till att ha vävt tyget till sin folkdräkt. Många av Rolfs alster säljs på Boråstorpet på väg till Borås, en hantverkarstuga.

Odlar eget lin

Men Rolf nöjer sig inte med att väva lin. Under årens lopp har han odlat sitt eget lin på mark i Skaraborg.

ANNONS

– Jag hade jord och behövde bara köpa frö. Det var enkelt.

Men det är ett mödosamt arbete att få till spunnet lingarn.

– Man rycker upp hela plantan med roten, sedan landrötar man den genom att lägga den på marken. Då går rötan ner i roten och inte upp i strået. Sedan när det torkat måste man bråka med linet, berättar Rolf.

Då lägger man linbuntar i en linbråka, en sorts linknäckare som frigör stjälkarna från dess ytterskal och ved. Därefter ska linet häcklas.

– Då drar man linhärvor genom en "spikmatta" innan man kan spinna det. Jag kommer vis hur det går till under hantverkaredagarna första helgen i september, berättar Rolf.

Håller på tills materialet tar slut

Därefter får man börja spinna och tvinna tråden. Rolf har inga planer på att sluta väva förrän hans materialförråd är slut. För den som gillar linnehanddukar och dukar tipsar Rolf.

– Om man går på loppis och funderar på att köpa linne så finns det ett knep. Hundra procent linnetyg ska kännas svalt när det är ihopvikt. Gör det inte det är det uppblandat med bomull. Mig lurar de inte!, säger Rolf.

Hantverket lockar inte så många ungdomar men Rolf hoppas.

– Det är ingen återväxt på ungdom. Kanske kan man kroka på några under hantverkshelgen, säger Rolf.

ANNONS

Rolf Wallman

Ålder: 91 år

Familj: Hustru och son med familj.

Bor: Född, uppvuxen och bosatt i Borås.

Aktuell: Hantverkardagar på Boråstorpet 3-4 september.

ANNONS