Rogland fortsätter sin kamp för utsatta barn

Ulrika Rogland har varit domare och en av landets mest profilerade åklagare inom sexualbrott. Hon ledde åtalet mot “Alexandramannen” och fick för 13 år sedan honom dömd för sexbrott mot flickor som han kontaktat via internet.

– Klart att jag blev drabbad! Jag jobbade två år med det här målet och hade svårt att lämna tankarna på det. Det har påverkat mig jättemycket, och det gör det fortfarande. Starkast minns jag de 58 flickornas oro och ångest inför rättegången, men också förövaren och hans bristande empati, säger hon hemma i lägenheten vars vardagsrumsfönster vetter mot Öresund.

Trots dessa och andra påfrestningar fullföljde hon arbetet.

– Jag har valt att arbeta med brott mot barn för att jag känner ett starkt engagemang för det. Det är vad som driver mig. Jag har alltid tyckt om barn och har alltid tagit illa vid mig när de farit illa. Barn har ju svårt att värja sig och göra sina röster hörd – äldre människor likaså.

Lågan tändes

Engagemanget kan bottna i egna upplevelser som skilsmässobarn under uppväxten i Åhus.

– När mina föräldrar bråkade kände jag att jag inte kunde påverka situationen.

Förvisso blev hon som så många barn varnad för “fula gubbar” och blev också utsatt för en blottare. Men någon tanke på att bli jurist fanns inte. Sport och friidrott var det största intresset, vilket också präglade det tänkta yrkesvalet. Hon skulle bli gymnastiklärare!

Av en slump kom hon emellertid över en bok om en engagerad advokat som stred för sina klienter. Där tändes en dittills oanad låga.

– Det ville jag också göra!

Arbete i motvind

I nio år arbetade denna flerbarnsmamma som domare huvudsakligen, eftersom arbetet gick att kombinera med föräldraskap. I denna roll kunde hon också observera hur åklagaren arbetade.

– Jag såg hur engagerade de var. Det är viktigt för mig, att man vill något.

Så blev Ulrika Rogland en av landets mest profilerade åklagare inom sexualbrott och förblev så i 14 år. Mot slutet behövde hon ägna energi åt att strida både för ökade resurser och bättre arbetssätt. Ett arbete i motvind, framhåller hon. För fem år sedan testade hon att jobba på en advokatbyrå, och blev fast.

Blivit lugnare

Därmed inte sagt att det var friktionsfritt att sadla om från åklagare till advokat och målsägandebiträde.

– Som åklagare med hög arbetsbelastning gällde det att fatta snabba beslut, men som målsägandebiträde måste jag verkligen ta mig tid att lyssna på klienten. I början hade jag lite svårt med det, eftersom jag är så otålig. Nu har jag fått höra att jag upplevs som lugnare och mer lyssnande. Jag är mer medveten om min otålighet.

Trots driv och engagemang har hon varit med om svårsmälta motgångar i rättssalen.

– I början upplevde jag motgångarna som en katastrof. Nu är det bättre. Jag ger inte upp, utan använder min kreativitet för att gå vidare på något sätt.

Rastlös person

Förutom den egna advokatbyrån och föredrag om företrädesvis grooming och sexualbrott mot barn, består livet av de egna fyra barnen – varav tre är utflugna och en tonåring kvar hemma –, särbo, husdjur, omfattande träningsprogram (cykla, springa, yoga) samt engagemang i välgörenhetsprojektet Team Rynkeby – God Morgon, som samlar in pengar till barn med svåra sjukdomar.

Hur orkar du med så mycket?

– Jag skulle inte orka med livet utan allt detta. Jag är en rastlös person som behöver engagera mig i ett sammanhang. Rastlösheten är nog en del av min personlighet. Redan som litet barn skjutsades jag till diverse aktiviteter för att ha något att göra. Vi hade djur hemma, men det räckte inte.

Nu har fem år gått sedan du "bytte sida". Hur ser framtidsplanerna ut?

– Att kvinnor och barn utsätts sexuellt är ett globalt problem så någon gång i framtiden skulle jag vilja jobba internationellt och engagera mig för FN eller i något annat projekt, säger Ulrika Rogland.