Roger trivs bäst när han får slå på stora trumman

Vi befinner oss inne i slagverkarnas övningsrum.

Roger spelar på några av de gigantiska pukorna som står uppställda framför honom. Götaplatsen ligger alldeles intill, en plats som också är ett starkt konsertminne för honom.

– Vi spelade ju där inför bortåt hundratusen människor under friidrotts-VM i Göteborg 1995. Sedan har jag själv varit solist där vid ett tillfälle. Det var en väldigt mäktig och speciell upplevelse, minns Roger.

Till höger om pukorna hänger vad som ser ut som klubbor i olika storlekar.

– Vi har ju en enorm arsenal av instrument inom slagverk. Här hänger stockar som vi använder till trummor, klubbor, klockspel och pukstockar, som är av den luddiga typen. Sedan har vi handtrummor, bongos, congas och allehanda afrikanska instrument som man spelar med händerna.

Varför blev det just slagverk för din del?

– Mycket var nog tack vare den kommunala musikskolan. När man fick prova sig fram och välja instrument, då valde jag trummor. Sedan fanns intresset där väldigt tidigt, då jag redan i ungdomsåren spelade trummor i pop och rockband, och även en del i storband.

Uppvuxen i Borås

Han växte upp i Borås, började på gymnasiet, men hoppade av som 17-åring efter att ha kommit in på musikhögskolan i Göteborg, reste sedan till London och studerade på Royal Academy of Music och National Centre For Orchestral Studies under ett år.

1982 fick han anställning hos Göteborgs Symfoniker. Men Roger ansökte snart om tjänstledighet.

– Jag kom in på en skola i New York, The Juilliard School of Music och studerade slagverk där under ett år. Det var väldigt intressant och lärorikt. Under den tiden träffade jag många slagverkare som satt i olika orkestrar, även dirigenter och tonsättare, många som blev en slags förebilder för mig.

Internationella turnéer jorden runt

Väl tillbaka hos symfonikerna åkte Roger med på internationella turnéer jorden runt. Efter ett tag fick han en förfrågan om att arbeta med Sveriges Radios Symfoniorkester.

– Jag var där och arbetade som solopukslagare under två år. På ett sätt var det väldigt stimulerande, men samtidigt ganska jobbigt, med veckopendling, då jag samtidigt hade små barn. Så till slut blev jag tvungen att välja. Så jag valde Göteborg igen, och det har jag aldrig ångrat, menar Roger.

Jag frågar om förberedelser inför konserterna. Roger pratar om att han går in i någon slags konsertmode, ett särskilt läge med fokus på just det han ska göra.

– Det blir som en naturlig del av tänkandet, att detta händer oavsett vad jag gör. Just att det är direktsänt, eller inför en publik på 100 000 personer, som den gången på Götaplatsen. Du kan bli helt tagen av den folkmassan, men det är ändå inget du kan påverka. Det enda du kan påverka är ditt eget spelande, alltså får du lägga fokus på det.

Vi pratar om den klassiska musiken, som är ett vitt begrepp, ofta indelat i tidsepoker från renässansen fram till modernismen.

Hur märker du av intresset för denna musik i dag?

– Man kan väl säga att vi står inför en enorm utmaning när man tittar på vad som erbjuds överallt. Det är ju en nisch det vi håller på med och samtidigt är vi en kulturbärare för någonting. Svårigheten för oss är att få yngre att komma till våra konserter. Vi försöker att nå en ny publik och hittar den via samarbeten med artister som Håkan Hellström och Laleh. Det är väldigt kul, när man på det viset möter publiken som artisten har med sig. Den mixen och det mötet kan bli väldigt intressant.

Ungerskt stränginstrument

Ett instrument som Roger särskilt fastnat för är cimbalom, ett ungerskt stränginstrument som har tagit honom runt i världen.

– Det började med att vi var på turné i Norrland och vi skulle spela ett verk som innehöll cimbalom. Jag kunde inte instrumentet, men bestämde mig för att ge det en chans. Så jag åkte ner till Budapest och studerade cimbalom vid Béla Bartók-konservatoriet. Det har jag aldrig ångrat. Ett fantastiskt instrument, som tar upp mot 15 år att lära sig. Sen har jag framträtt med instrumentet i flera internationella sammanhang.

Turné till Japan

Under februari och mars ska Roger åka med Göteborgssymfonikerna på turné till Japan.

För några månader sedan kom han hem från ett återkommande uppdrag i Venezuela.

– Jag lärde känna Gustavo Dudamel under tiden han var chefsdirigent hos oss. Därefter blev jag själv inbjuden till Venezuela, som gästprofessor i Latinamerikanska akademien. Jag har en inbjudan att återkomma dit två gånger per år. Det är ett väldigt inspirerande uppdrag menar Roger.

Jan Larsson

livsstil@gp.se