Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Professor Lieber är professor i kemi. Jag är professor i neurokemi. Professor Lieber odlar pumpor på fritiden. Jag odlar potatis. Bild: Fredrik Sandberg, Anders Hofgren
Professor Lieber är professor i kemi. Jag är professor i neurokemi. Professor Lieber odlar pumpor på fritiden. Jag odlar potatis. Bild: Fredrik Sandberg, Anders Hofgren

Henrik Zetterberg: Riskerar jag också att gripas av FBI?

Nyss hemkommen från Hongkong funderar professor Henrik Zetterberg på likheterna mellan sig själv och professor Lieber vid Harvard, som greps av FBI för att ha undanhållit uppgifter om sina samarbeten med Kina. Snart ska han själv till USA. "Detta kan bli spännande på riktigt", skriver han i sin vardagskrönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Nyss hemkommen från Hongkong sitter jag vid köksbordet och väntar på febern. Jag har varit på ett forskningsmöte på Hong Kong University of Science and Technology, där det skall startas en studie om Alzheimers sjukdom i Kina i samarbete med lokala forskare och kollegor från Stanford, Harvard och University College London. Forskargruppsledaren i Hongkong, professor Nancy Ip, har fått ett stort anslag från den kinesiska staten för att lösa problemet med Alzheimers sjukdom inom fem år. En liknande femårssatsning gjordes 2013 och då var jag också med på ett hörn. Det gick så där, får man väl säga, med facit i handen.

Mötet började bra. Därefter kom det rapporter om ett virusutbrott i Wuhan, vilket skapade lätt oro bland mötesdeltagarna. Några timmar senare kom nyheten att ett forskningsinstitut i Grand Rapids hade fått en bot på 5,5 miljoner dollar för att inte ha redovisat ett forskningssamarbete med Kina till amerikanska myndigheter.

Ännu lite senare greps en professor Lieber vid Harvard av FBI i Boston för att ha undanhållit uppgifter om sina samarbeten med Kina. Han dök upp i rätten i orange pyjamas med handklovar och fotbojor. Då blev mina Stanford- och Harvard-kollegor oroliga på riktigt; de vetenskapliga diskussionerna gick liksom i stå. Nancy förde in samtalet på rekryteringsbehov. Jag kunde inte låta bli att söka uppgifter om professor Lieber på nätet.

En av åtalspunkterna var den roll som han påstås ha spelat i ett rekryteringsprogram till Kina. En annan var att han med amerikansk know-how skulle ha hjälpt till att bygga ett laboratorium i Wuhan. Detta var påfallande likt de aktiviteter som nu planerades inom ramen för Hongkongprojektet, och som jag, ur vetenskaplig synvinkel, tyckte (och fortfarande tycker) vore både toppen och helt rätt att göra.

Professor Lieber är professor i kemi. Jag är professor i neurokemi. Professor Lieber odlar pumpor på fritiden. Jag odlar potatis. Professor Lieber odlade 2014 fram den största pumpan i hela Massachusetts (850 kg). Det är verkligen en rolig detalj, tycker jag, att han professionellt ägnar sig åt att göra saker så små som möjligt (nanoteknologi), men att han ägnar fritiden åt att odla fram så stora pumpor som möjligt.

Mina potatisar har aldrig vunnit några priser (även om jag känner mig övertygad om att de skulle göra det, om jag bara ställde upp i en potatistävling). På något vis är det ändå skönt att likheterna mellan mig och professor Lieber är förhållandevis små. Jag noterar även skillnaderna i de ekonomiska transaktioner som påstås ha ägt rum mellan professor Lieber och den kinesiska staten och de som har ägt rum mellan mig och Nancy (ekonomiflygbiljett tur och retur till Hongkong och tre övernattningar i ett studentrum på universitetsområdet, visserligen med fantastisk utsikt över Sydkinesiska havet).

Om ett par veckor skall jag (om fortsatt feberfri) resa till USA på ett nytt pass och har därför ansökt om ett förnyat inresetillstånd. Den ansökan är fortfarande under beredning. FBI har i samband med Lieber-fallet uttalat sig om hur de ser på forskningssamarbeten med Kina: ”No country poses a greater, more severe, and long-term threat to our national security and economic prosperity than China.”

Detta kan bli spännande på riktigt. Stackars Nancy.