Ria drömmer om ett OS i Sverige

Ria Damgren Nilsson är en av nio ledamöter i SOK. Vägen dit började egentligen med att Ria ville ha någonting att göra när hon flyttade från Sundsvall till Göteborg för att plugga. Hon hade precis slutat träna simning – hennes stora passion – och upptäckte tävlingen Göteborg Triathlon och klubben Triathlon Väst.

– Jag kom in i föreningen, som var väldigt liten med få tjejer. Jag tränade och hade jättetrevligt, och så blev jag naturligtvis invald i styrelsen som sekreterare, säger Ria och ler.

Sedan dess har hon haft styrelseuppdrag inom sporten, och hon var även tävlingsledare för Göteborg Triathlon under några år. 2002 tog hon plats i internationella triathlonförbundet, ITU, där hon fortfarande sitter kvar. Ett oerhört kul och inspirerande uppdrag – men långt ifrån flärdfullt, berättar Ria. Allt arbete sker ideellt. Och för att inte stjäla för mycket tid från ledamöternas vanliga jobb brukar styrelsemötena hållas på helger.

– Det är inte så glamoröst att sitta i ett hotellrum utan fönster i Leeds en hel helg. Och så åker du hem på söndagen, och på måndag morgon börjar jobbveckan, säger Ria och skrattar.

Ria funderar kring vad det ideella ledarskapet egentligen är, och om det är för alla eller bara för vissa.

– Ska vi bara ha människor som är pensionärer eller ekonomiskt oberoende? Eller ska man kunna ha förtroendeuppdrag på vilken nivå som helst. Jag har en familj som stöttar mig och en förstående arbetsgivare. Men en sjuksköterska, hur skulle det funka för henne? Idrottspolitiskt är det jätteintressant, säger hon.

2011 blev Ria invald i SOK. Hon är omvald till 2019. Hon pratar engagerat om hur viktigt det är att unga hittar till andra idrotter än de som dominerar.

– Att unga upptäcker skytte, badminton, triathlon, rodd, kanot och de idrotter som kanske inte är lika massmediala. Alla är ju inte fotbollsspelare, alla passar inte in där.

Ria tror på idrotten som en samhällsbyggare och att det ger människor vänskap, relationer, kunskap och ett sammanhang.

– Det är oerhört viktig för ett samhälle. Idrotten håller ihop oss människor på ett positivt sätt. Alla människor kan mötas – oavsett kön, ålder, ursprung – och skapa något bra tillsammans.

OS i London för fyra år sedan var hennes första som representant för SOK. Hon såg naturligtvis den rafflande uppgörelsen i damernas triathlon när Lisa Nordén stred om guldet.

– Efter loppet hann jag inte se så mycket mer idrott. För då jobbade vi jättehårt i SOK och triathlonförbundet med att försöka se till att hon fick delad guldmedalj. Vi försökte presentera ett case som gjorde att CAS, Idrottens högsta skiljedomstol, kunde upphäva det felaktiga beslut som togs, säger Ria.

Men ansträngningen ledde ingenstans och Ria tycker fortfarande det känns jobbigt att Lisa Nordén fick nöja sig med silvret.

Nordén har störts en hel del av skador i sin OS-laddning inför Rio, men Ria tycker absolut att svenska folket kan räkna med henne i år igen.

– Hon hade även problem innan London-OS. Cykelbanan i Rio är lite tuffare och passar henne. Så jag hoppas. Lisa är en fantastisk idrottskvinna och har visat förut att hon kan.

Vilka är dina uppgifter i Rio?

– Jag har två hattar när jag är där. Den ena är att vara representant för SOK. Vi har ett gästprogram för partners och medverkande olympiska förbund. Vi är värdar, ser på mycket idrott, och vi är ambassadörer för våra olympiska idrotter. I ITU-rollen är jag ambassadör för triathlon naturligtvis, och dess gäster. Jag kommer även att ingå i tävlingsjuryn.

Ria tycker det är intressant att röra sig i idrottens finrum. Och känner att hon varit med så länge nu att hon förstår hur viktigt det idrottspolitiska arbetet är för att påverka idrotten i rätt riktning.

– Att försöka skapa en mer demokratisk process och en öppenhet, att inte jobba in korruption så att det blir ett systemfel. Det handlar mycket om att bygga relationer naturligtvis. Snart kanske det blir ännu viktigare att du har ett bra kontaktnät när det eventuellt blir en svensk OS-ansökan.

I höst vet vi om Stockholms Stad kommer att gå vidare med sin ansökan till att arrangera vinter-OS 2026.

– Det är Sveriges tur nu. Vi kan inte vara kritiska mot diktaturer utan vi måste ta ansvar själva. Svensk idrott och ungdomar behöver nya drömmar och visioner. Och det behövs nya arenor av olika slag. Tänk vad häftigt med en bob- och rodelbana i Stockholm.

Kajsa Sandin