Vandringsleder lockar fler

ANNONS
|

–Jag har en stark känsla av att vandringsintresset tydligt är på väg upp, säger Susanne Du Rietz, ansvarig för vandringsverksamheten inom Friluftsfrämjandet.

Hon bor i Härjedalen och möter turister som är ute och fjällvandrar, men ändå har krav på bekvämlighet.

–Man vill kunna bo och äta bra, säger hon.

Utomlands är det vanligt med vandringspaket, där man går dagsetapper längs en vandringsled, men får sin tunga packning körd från ställe till ställe. I Sverige är den sortens service ännu ganska sällsynt.

Men andra vandrare lockas av just strapatser och äventyr. Runt om i landet finns vandringsleder med rutten markerad både på kartan och i terrängen. Mellan dagsetapper kring 15–25 kilometer finns rastplatser och vindskydd. Både i handböcker och på nätet hittar man tips om sevärdheter och kulturhistoria längs vägen.

ANNONS

–Vi försöker se helheten när vi är ute. Det kan vara blommor eller fåglar, en kyrka eller rester av ett soldattorp, säger Tommy Asp i Växjö vandrarklubb, en av många föreningar som arrangerar helgvandringar i grupp – oavsett väderlek.

–Vädret ska inte få stoppa en vandring, säger han.

Skorna ska vara bekväma, klara fukt och väta, samt ha gott grepp i sulan.

Inget av bomull närmast kroppen. Välj syntet eller ylle som transporterar bort fukten.

Klä dig ganska lätt och sätt på en extra tröja eller jacka vid raster.

I ryggsäcken: Väl tilltagen matsäck, dricksvatten, regnkläder, skoskavsplåster.

Följ markerade leder, men gardera med karta och kompass.

Ta med mobilen, men var beredd på dålig täckning på vissa etapper.

Källor: Friluftsfrämjandet, Växjö vandrarklubb (TT)

Det finns flera landskapsleder, ofta med anslutning över landskapsgränsen.

Den 100 mil långa Sörmlandsleden hör till de längsta.

Andra exempel: Bergslagsleden (28 mil), Siljansleden (34), Bohusleden (37) och Hallandsleden (38 mil).

I fjällvärlden är Kungsleden från Abisko till Hemavan (42,5 mil) en klassiker.

I söder lockar den likaledes 100 mil långa Skåneleden med sina fyra delar.

Ansvar för skötsel och underhåll av lederna kan ligga hos kommuner, länsstyrelser, landsting, föreningar eller enskilda markägare.

Källa: Friluftsfrämjandet och ledernas hemsidor (TT)

ANNONS