Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Zlatny Rat, eller Det gyllene hornet som stranden heter på svenska, är inte bara Bračs utan hela Kroatiens mest kända strand.

Sol, vin och vatten

Kroatien är ett av sommarens hetaste resmål. Vi beger oss till ön Brač i Dalmatien och hittar mysiga byar, vinodlingar och en av Medelhavets mest kända stränder.

När skymningen faller är öhuvudstaden Supetar som allra bäst. Då vaknar uteserveringarna utmed kajen i den gamla fiskehamnen till liv. Och i gränderna bakom kyrkan som sedan slutet av 1700-talet vakat över staden läggs dukarna på borden.  

Besökare flanerar utmed strandpromenaden på typiskt turistmanér med en varm tröja under armen utifall det blir svalt framåt kvällen. Det blir det inte. De heta sommardagarna på Brač tappar bara några få grader när mörkret kommer.

Remy Barcon från Paris har dröjt sig kvar på stranden längre än alla andra den här dagen. I vattnet plaskar hans dotter Enora.

– Hon skulle kunna bada dygnet runt i den här värmen, säger han och skrattar.

 

Följande morgon tar jag hyrbilen ut ur Supetar och styr åt sydväst. Vägen går utmed kusten förbi byar och badvikar innan den svänger inåt land och slingrar sig brant uppåt. Den går förbi olivodlingar och vinrankor, genom grönska och småbyar med gator så trånga att möte är otänkbart. Speglar på husväggarna avslöjar vad som väntar bakom nästa sväng. I en av dessa byar, Lozisce, pustar ett gäng australienska turister ut. De cyklar genom hela Kroatien och turen har nu kommit till Brač. Svetten rinner i deras ansikten, men de bedyrar att det räcker med normal grundkondis och mycket vatten för att klara öns backar.

– Vi gör många stopp och passar på att njuta av utsikten. Och det går ju inte uppför hela tiden, vi vilar när det går nedför, säger en i gänget.

 

Efter nästa krön bär det utför ner mot havet och byn Milna som ligger skyddad längst in i den långsmala viken Luka Milna. Här finns en marina där de ståtliga yachterna trängs under sommarmånaderna, en kyrka, och ett trivsamt gytter av stenfasader med gröna fönsterluckor. Turisterna är färre än i Supetar, men utmed restaurangerna på kajen sitter båtfolket och diskuterar väder och vind. Badar gör man vid små klapperstensstränder och från klippor runt den lilla staden.

 

Vägen från Milna styr inåt mot öns mitt. Den kränger fram längs bergsryggen med en stenvägg på ena sidan och ett stup på den andra. Vackert, men den som kör gör bäst i att fästa ögonen på asfalten. Efter samhället Nerežišća någonstans mitt på ön kommer vi ut på något som liknar en huvudled och sista biten till dagens mål Vidova Gora går snabbt.

Med sina 778 meter över havet är Vidova Gora inte bara högsta punkten på Brač utan högst i hela Dalmatien. Hettan är mindre påtaglig här uppe och vinden sliter tag i kameran när jag ska fånga den storslagna utsikten på bild. Långt där nere syns Zlatny Rat, Kroatiens vackraste och mest spektakulära strand. Som en vit tunga sträcker den sig ut i det kristallklara vattnet. Ibland svänger den åt höger, ibland åt vänster och ibland – som i dag – pekar den rakt ut. Allt beror på vindarna.

Här uppifrån ser Zlatny Rat helt öde ut. Det är den inte. Stranden är inte bara vacker, den är också en stor turistmagnet. Nästan alla som semestrar på Brač besöker någon gång Zlatny Rat, och det går också båtar hit från grannön Hvar. 

Så när jag en stund senare lägger ut min badhandduk på de varma klapperstenarna är jag långt ifrån ensam, trots att dagen lider mot sitt slut och det ännu inte är högsäsong. Vågorna slår in på strandens ena sida, på den andra är det stilla. I barerna under träden smuttas det på drinkar och läsk. Jag tar en simtur innan jag flanerar längs den eleganta marmorpromenaden som förbinder Zlatny Rat med turistorten Bol, som är helt vigt åt bad och nöjen. Jag nöjer mig med en kaffe latte på en av serveringarna utmed vattnet innan jag slinker in på regionens äldsta vinbryggeri. Här gjordes de första vinerna redan 1901. När vinproducenten Stina flyttade in i lokalerna för några år sedan förvandlades de anrika lokalerna till ett elegant och modernt bryggeri som förutom produktionen också har guidade turer och vinprovningar.

– Vi märker att intresset för kroatiska viner blir allt större. Många som kommer till Brač frågar efter lokala druvor och vingårdar, säger Ivo som ansvarar för vinprovningen den här kvällen.

Kroatien är fortfarande relativt okänt som vinland, ändå har nästan varje liten by ett eget vin. Dessutom serveras främst lokala viner på restaurangerna. 

– Jag tror att de kommer att bli vanligare med kroatiska viner utomlands. I dag går halva vår produktion på export, säger Ivo.

Vinupplevelsen i Stinas stiliga
lokaler är något helt annat än gårdagens dito i byn Skrip. Skrip är Bračs äldsta bosättning och kanske mysigaste by. Vägen kantas av gistna stenhus, här finns ett museum som hyllar öns olivolja och ett annat museum som berättar öns historia. När jag stannar bilen 

under det stora trädet framför kyrkan möts jag av Vounja som på knackig engelska gör klart att hon vill att jag ska följa med henne. En stund senare står vi hennes lilla lada. Det luktar gräs och damm. 

– Wine, olive oil, säger hon.

Hon häller små smakprov i plastmuggar och pekar ut genom dörren för att visa var druvorna och oliverna växer. Jag nickar och bestämmer mig för att köpa lite av hennes röda vin. Hon tappar genast upp en liter i en petflaska ur vinfatet i hörnet. För det vill hon ha 20 kuna (cirka 26 kronor). Om det är samma vin som jag just provsmakat vet jag inte.

Vounja tycks läsa mina tankar.

– Same, säger hon och pekar på vinfatet och flaskan jag just provsmakat ur.

Tillbaka i Supetar. Solens sista strålar lyser upp kyrktornet det gula. På stranden Tri Mosta nedanför mitt hotell samlar några killar ihop solstolarna. Vid hamnen vaknar uteserveringarna. I kväll som alla andra kvällar.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.