Det är ett lätt beslut. Att lämna den hektiska huvudstaden Manilas virrvarr av plåtskjul och skyskrapor, smala gränder och breda boulevarder med hysterisk trafik för en långsammare takt på öarna i Palawan.
Viktgränsen per person om högst tio kilo bagage inklusive handbagage som kameror och guideböcker är inte förhandlingsbar. I den anspråkslösa avresehallen vägs såväl väskor som passagerare på en enkel badrumsvåg modell större. Att varje passagerares vikt noggrant noteras väcker viss munterhet, men är varken till resenärens fördel eller belastning. Tio kilo bagage per person är vad som gäller. Måhända är det en påminnelse om att från och med nu är det en avskalad tillvaro som gäller.
Det är ett belåtet, rättviktigt litet 20-sitsigt propellerplan som senare brummar fram på ett par tusen meters höjd likt en lätt skakig buss genom luften. Över oss: en molnfri himmel. Under oss: ett djupblått hav. Och så plötsligt, när planet sänkt sig och lågsniffar över vattenytan strax innan det är dags att landa bland kalkstensklippor och frodig grönska, syns den mörka silhuetten av en havssköldpadda mitt i det stora blå.
Landningsbanan vid El Nido i norra änden av Palawan är ett stycke grusad mark i en för övrigt minst sagt oexploaterad tropisk trakt. En liten skylt av bananblad visar vägen till ankomsthallen som är obetydligt större än en svensk busskur. Svetten rinner och vi bälgar tacksamt i oss flera glas av den mangojuice som frikostigt välkomnar varje besökare.
Öarna i Palawan ligger längst västerut i Filippinernas örike som noga räknat består av 7107 öar. Havet är närvarande överallt med namn som Sydkinesiska sjön i väster och Suluhavet i öster. Borneo i söder är närmaste granne. Puerto Princesa, det sensuella namnet på huvudorten i Palawan, påminner om att det spanska inflytandet efter drygt 300 år som spansk koloni fortfarande är stort på Filippinerna.
Enligt filippinska turistmyndigheter är Palawan ett ekologiskt paradis, och naturreservatet El Nido i norr den allra mest sällsamma juvelen i kronan.
Inom ett område stort som halva Hisingen lär det finnas närmare 1000 olika fiskarter, över hundra olika fågelarter och fem olika arter av havssköldpaddor, varav tre är utrotningshotade.
Kalkstensklippor som påminner om buketter av broccoli i kolossalformat reser sig ur det blågröna havet, och varje ö kantas av vaniljgula, öde stränder. Inte en burk med läskeblask så långt ögat når – det är inte så konstigt att flera länder inklusive Sverige har valt att förlägga tv-inspelningen av sitt eget Robinson just här.
Namnet El Nido kommer av de ätbara fågelbon (”nido” på spanska) som finns på kalkstensklipporna där en viss sorts svalor huserar. De tillverkar sina bon av saliv och bona inbringar ansenliga summor pengar eftersom de används i den kinesiska delikatessen fågelbosoppa.
40 minuters behaglig båtresa från det lilla flygfältet ligger Lagen Island. Här står vår hydda på pålar i badkarsvarmt havsvatten, inramad av en blå lagun och en vit strand med en väldig kalkstensklippa i fonden. Fåglar sjunger och fjärilar prasslar, kokospalmer susar och den varma luften doftar grillad, nyfångad fisk.
Kontakten med omvärlden är något som man som gäst kan välja till, inte bort, eftersom internet och tv finns tillgängligt endast i receptionsbyggnaden och bara för den som ber om det. Mobilen har visserligen täckning. Men den går ju att stänga av.
– Efter ungefär ett dygn här har de flesta av våra gäster helt släppt tankarna på omvärlden, säger Rosita som jobbar i receptionen och ser nöjd ut.
– Det är en av de främsta anledningarna till att folk kommer hit. Här får det som pågår i världen utanför helt enkelt vänta.
Vår hydda hör till en av totalt tre större anläggningar som är belägna på varsin egen ö. Det är lyx i rustik tappning, med ett uttalat ekotänk som innefattar mer än sopsortering, lokalt odlade grönsaker och solpaneler.
De anställda, varav över hälften kommer från byn El Nido, utbildas kontinuerligt i såväl språk som naturskydd, och pengar från hotellverksamheten kommer de boende i trakten till godo i form av både en skola och en läkarmottagning. Det görs ett förhållandevis stort nummer av den lokala förankringen och förhoppningsvis är det inte bara tomma ord.
Havet skimrar i turkost och djupblått och badbåten med plats för sisådär 20 passagerare tycks sväva fram mellan obebodda öar. Snorkling och dykning i Palawan är i världsklass och även beresta dykare ombord imponeras av den färgstarka mångfalden under ytan. Vattnet är varmt, 30 grader, och sikten är god, över 30 meter. Dessutom är prislappen för ett dyk lägre, runt 20 dollar för en timme, jämfört med många andra ställen i Asien.
Tillvaron är minst sagt tillbakalutad. Vi snorklar från båten, paddlar kajak i små laguner, har en egen strand, ja, ett eget hav för den delen, både över och under vattenytan. Vi njuter av färsk mango som serveras som den är eller i alla tänkbara anrättningar. Som mangomarmelad till frukostpannkakorna, som mangosallad till lunch eller som mangosoppa till middag. Som mango cheesecake, mangotårta eller mangomousse till dessert. Och som drottningen bland drycker, alla kategorier: Mango shake.
För att vara traktens enda metropol är El Nido by med några tusen invånare en ganska så sömnig bekantskap och knappast ett tillhåll för den som söker ett röjigt nattliv. Det är just det som är grejen. Även på byns enda diskotek bryts strömmen någon timme efter midnatt, alla nätter i veckan. Inte som gimmick utan för att elektriciteten, liksom dricksvatten, är en dyrbar bristvara.
Fiske är fortfarande den främsta inkomstkällan för byborna, men antalet besökare ökar och därmed också antalet strandbarer, dykaffärer och arrangörer av båtturer. Om fler turister hittar hit innebär det i bästa fall att byborna får tillgång till både fler jobb och bättre el och vatten, men risken är förstås att det mesta av pengarna som turisterna spenderar läcker tillbaka till besökarnas hemländer. Mat och dryck importeras, researrangörer och utländska hotellägare ska ha sitt. Kraven ökar ständigt för att möta den moderna resenärens mer eller mindre uttalade förväntningar på platser som ska vara trendiga, barnvänliga, digitalt uppkopplade, kulinariska och dessutom erbjuda billiga drinkar vid poolen.
Redan nu finns långt gångna planer på ett futuristiskt och lyxigt undervattenshotell på ön Coron, den allra nordligaste av öarna i Palawan. Platsen är noga utvald för sin ”jungfrulighets” skull. För finanserna står en affärsman baserad i Singapore.
I fiskebyn El Nido har solen nyligen masat sig upp. Som lyckligt lottad besökare och med fötterna i det ljumma vattnet som mjukt bryts längs den anspråkslösa stranden fladdrar motsägelsefulla tankar om att fler skulle må bra av att få uppleva detta enkla. En önskan som rymmer både förhoppning och bävan.
Geografi. Filippinerna består av drygt 7 000 öar och omges av Sydkinesiska havet i väster och Stilla havet i öster. De 11 största öarna står för 92 procent av landmassan. Till ytan är Filippinerna stort som ungefär två tredjedelar av Sverige.
Huvudstad. Manila, med cirka 14 miljoner invånare.
Folkmängd. 90 miljoner.
Språk. Över hundra språk och dialekter talas i Filippinerna. Filipino och engelska är officiella språk.
Religion. 80 procent kristna, 10 procent muslimer, 10 procent övrigt.
Säsong. December-januari och mars-april är högsäsong. Juni-september är regntid.
Valuta. Filippinska pesos.
Visum. För vistelser upp till 21 dagar behövs inget visum.
Prisnivå. Filippinerna är med svenska mått väldigt billigt. En öl på restaurang kostar runt en tia, en middag mellan 30 och 70 kr. I El Nido by finns rum för under 200 kr natten medan fyrstjärniga anläggningar som på Lagen Island kostar från en tusenlapp för två per natt.
Säkerhet. Svenska UD avråder sedan flera år från resor till den filippinska ön Mindanao längst i söder. Där vill väpnade separatister göra Mindanao muslimskt. Följ UD:s råd.
Tid. Svensk tid + 7 timmar
Resa runt. Från Manila flyger Island Transvoyager (www.islandtransvoyager.com) till El Nido i Palawan, liksom Seair (www.flyseair.com). Seair mellanlandar i Puerto Princesa.
De små båtarna som används för dagsturer i Palawans övärld är säkra, men undvik längre färjetransporter på Filippinerna eftersom dessa färjor ofta är överlastade och flytvästar saknas.
Den som vill resa kortare sträckor på land kan åka Jeepney, en sorts bussar som byggts om av gamla militärjeepar och målats i starka färger och glada mönster.
Resa dit. KLM flyger direkt Amsterdam-Manila. Alternativt kan man flyga med Cathay Pacific, Singapore Airlines eller Thai Airways och stanna till i Singapore, Bangkok eller Hong Kong för lite kosmopolitiskt storstadsliv på vägen. Biljettpriserna ligger mellan 7 000 och 8000 kr.
