Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Bästa vykorten från Grekland

Aten, Samotraki eller Santorini. Två Dagars Petra Dokken väljer och vrakar bland guldkorn i ett Grekland hon gjort till sitt eget.

Du som har rest i Grekland, som verkligen har rest i Grekland, vet att grekerna kan sin mytologi och sin historia. Du vet också att var du än sätter din fot hittar du lämningar från forna civilisationer. Du vet också att greker en gång var gudar men att fallet inte är så i dag, att vad som 600 år före Kristus var strålande kultur och grundlade både nutida filosofi och politik, i våra dagar till vissa delar är ett eftersatt samhälle. Du vet också att turistlandet Grekland är precis så vackert och intagande som vykorten lovar. Verkligheten är ett vykortsdrama i flera akter.

1 Delos

Grekland, eller Hellas som invånarna själva föredrar att kalla sitt land, är ett örike. Ett faktum som påverkat hur man interagerar och hur man lever. Var och en sköter sitt och tar hand om sitt, är stolt över sitt och håller ett öga på grannen. Paradoxalt nog ger det också en sammanhållning och ett socialt skyddsnät. Ingen dör ensam i Grekland.

I det Egeiska havet ligger Delos, en mycket liten obebodd ö som man endast får besöka dagtid. Den arkeologiska utgrävningen är magnifik och visar att ön består av urberg, något som tyvärr motsäger de vackra myterna om hur Delos en gång fallit ner från himlen, eller länge flutit omkring i det stora blå. Eller så är det olika versioner av samma sanning. Guden Apollo och hans tvillingsyster Artemis är födda här och i Apollotemplet höll man råd och samlade Atens sjöförbund från cirka 500 f Kr. Delos har alltid ansetts vara mycket helig och en knutpunkt. En magi som liksom susar i säven där även i dag. De av vindens kraft nedslipade ­ansiktena på stenlejonen som finns placerade på ön lämnar ett och annat osagt…

2 Kalafationes

Gumman, det finns gummor vart du än tittar i Hellas, också här i en bergsby på Korfu. Gummans ögon skärskådar och ansiktet spricker upp i ett smil.

Vi är ett par som sitter på en vespa och frågar henne om souvlakistället i byn har öppet dag (en euro för ett spett med grillad, nyslaktad höna). Nej, inte på söndagar. Titta jag har plockat ägg, säger hon och ur förklädesfickan plockar hon upp två små ägg med ljusbrunt skal. Hon passar på att prata av sig och önskar oss god hälsa i trafiken. Eftersom man kan muta sig till också körkort finns det många förare som utgör fara på vägarna.

Det doftar jasmin i hela byn och utanför kyrkan sitter resten av gummorna och språkas. Mitt blonda hår avslöjar mig, var kommer jag ifrån egentligen? Gubbarna hittar vi i byns andra hjärta, på det lilla kaféet. Hit till det traditionella kaféet kom en gång i tiden posten och maten och gör så delvis fortfarande. Man spelar kort och backgammon, leker med sin koboloj och språkas.

Vi tar en stor grekisk kaffe som Emelia spetsar med ouzo, det stillar vår hunger.

3 Delfi

Lika uråldrigt som homo­erotismen är myterna, magin, voodoon, det onda ögat och oraklet i Delfi. Landskapet runt staden Delfi ser stundtals ut som en schweizisk bergsby. Med sitt vita hår som en sky strävande upp emot himlen vill den engagerade vaktmästaren berätta. Berätta att han har jobbat här i hela sitt liv, om katterna han matar bakom sin vaktstuga och om ett särskilt olivträds trolldom.

Det är strax före stängning och vi är ensamma, han gör en privat tur och ger oss en olivkvist att ta med hem (den blickar nu ut över Göteborg från ett fönsterbleck). Ett orakel är ett slags spådom men också personen som uttalar den. I Delfi fanns det under antiken ett orakel som var språkrör för Apollo, ingen tog några viktiga beslut utan att ha rådfrågat oraklet. Det var också här den välkända spådomen gavs till Oidipus, att han skulle döda sin egen far och gifta sig med sin egen mor. Utgrävningen ligger bredvid den moderna staden, på berget ­Parnassus sluttningar. Det är mycket imponerande och inte en enda sten har placerats av en slump.

4 Aten

Mat handlar om säsonger och råvaror i Grekland. Sardiner äter man när det är tid, likaså bläckfisk och svärdfisk. Mandel, fikon, ­granatäpple likaledes. När det är dags att plocka apelsiner lyser marknaderna av orange, och när vattenmelonerna är stora nog packas de i pyraramider till salu. Aten är inte känt för sin goda mat (Vad är Aten känt för egentligen? Arkeologiska utgrävningar, tät trafik och en mycket färgstark och laglig bordellverksamhet i hamnen?).

Vår lokala ouzeria på bytorget i utkanten av den vidsträckta staden är ett undantag. Vi välkomnas som familj, får se bilder på hur stora sönerna har blivit och hur vacker frun är. Sedan diskuterar vi menyn länge och väl och som alltid slutar det med att vi tar vad köket rekommenderar, det som är absolut färskast och i säsong.

Grillade sardiner som vi äter med både fjäll och fenor efter att ha hällt på den gudomliga såsen av fin olivolja, pressad citron och väldoftande oregano. Salladen av gurka och tomat saltar vi lätt och doppar sedan generösa skivor av vedugnsbakat bröd i vätskan från tomaten. De små glasen fylls ihärdigt på med ouzo.

5 Samotraki

Arkipelagen svämmar över av människor med semesterkrav under hela sommaren. Önskas ro och eget utrymme är maj och den senare hälften av september rätt tajming. Samotraki är kanske en av de minst turistiga öarna i Grekland. Den ligger långt österut och är väldigt grön. Har stenstränder och iskalla bergskällor. Rummet vi hyr hemma hos några åldriga damer med stor humor är enkelt. När vi tar avsked och säger att vi ses nästa sommar, skrattar de i kör och säger – det är inte alls säkert att vi lever till dess! Getter springer lösa runt hela ön, vi hör bjällrorna om natten när de betar i mörkret.

I soluppgången bär det av till bageriet för att köpa bougatsa. Det är tunna lager av filodeg som fyllts med tjock vaniljkräm. Men du måste komma tidigt, annars skrattar bagerskan dig rakt i ansiktet. Köpa färska bakelser efter klockan halvtio på förmiddagen, nej du.

6 Elafonisos

Vi kallar den för den rosa stranden eller ön. Namnet betyder rådjur. Alla namn på grekiska betyder något, alltid. Ön ligger strax utanför Peloponnesos kust och har knappt 300 invånare på vintern. Det är vackert. Stränderna är färgade av en ljust skär korallsand och havet är som alltid nyanser av blått och turkos. Under ytan simmar färgglad småfisk och kittlar kring benen. Inte bara turisten utan också grekerna själva älskar strandliv, älskar sin sol och sitt hav. Man tar den stora picknickkorgen och fyller den med spenat- och ostpaj, med fetaost och vattenmelon och spenderar hela dagen vid vattnet. Simmar och solar.

När det är 38 grader varmt hela sommaren, ja då är man nöjd och säger att det har varit en bra sommar. 14 grader i Sverige? Då flabbar man högt, och säger brrrr vad ni måste frysa däruppe.

7 Akropolis

Det nya Akropolismuseet är väl värt all uppmärksamhet det har åtnjutit. Ta en frappé på terrassen och kontemplera mötet mellan det nya och det gamla. Prata som de gamla grekerna och de samtida grekerna – om pengar de inte har, och kvinnors bakdelar och sina egna lemmar. ­Museet är en fantastisk skapelse i glas och betong, med stora fönster, ljusinsläpp och rymd.

Alldeles nedanför själva Akropolisklippan och Parthenon med minnen av gudinnan som skyddar Aten, Athena, ser man detta medan man är inne i museet. Man ser också staden Aten, den gamla stadsdelen Plaka, och inser hur allt hör ihop. Det går att återvända till museet både en, två och tre gånger. Så bra är det. Så mycket förståelse går att utläsa i denna kulturens vagga.

Genom glasgolven ser man också ner under jorden, där det som vanligt finns antika lämningar (var du än sätter ned en spade i Grekland slår du i en byst eller ett kärl).

8 Santorini

En av de karga vulkanöarna heter Santorini eller Thera. Lockar jetset, partyfolk och rika amerikaner. Party hela natten är sommarens melodi. Och de vitkalkade husen vi känner igen. Husen som när solen steker bländar till blindhet och gör att man söker skydd i närmsta skugga.

Det är när turisterna lämnar ön som det magiska framträder, som solnedgångens fräsande störtdyk ner i havet verkligen känns i magen. När en vandring över de laddade vulkaniska stenarna får en innebörd.

Och det är lugnt och skönt på det enastående hotellet Santorini Grace. Ett ovanligt hotell för arkipelagen, då det visst är vad man gärna kallar för ett designhotell. Men paret som sköter det ger det en känsla av att hyra sig ett rum hos någon.

Läget med klättrande i terrasser längs klippväggen är coolt. Här skulle man kunna fira smekmånad…

Ingen ö utan en legend eller två. Ett mycket kraftigt vulkanutbrott (Therautbrottet) för över tretusen år sedan sägs indirekt ha varit början till slutet för den minoiska civilisationen på närliggande Kreta. En annan säger att utbrottet gav legenden om Atlantis ett namn.

9 Lesbos

Kyrkans närvaro och korstecknet är lika självklart för 50-talisterna som att 90-åriga farfar frågar hur barnbarnets svenska flickväns far och bröder mår, men intresserar sig föga för existerande mödrar och systrar … Lesbos är ett typiskt ö-samhälle. Täckt av olivträd som ger en mycket god olivolja (olivolja ska förvaras svalt och mörkt!). Och med traditionella matrecept på husmanskost med mycket olja. Vi lagar zucchinibollar och lägger i lite mynta, citronkycklingen som vi grillar prepareras också med lite apelsinsaft för smakens skull och de svarta oliverna trycker vi med tummen rakt in i det vita brödets mitt och smaskar sedan leende på.

Varför gör du korstecknet varje gång vi kör förbi en liten kyrka? Det handlar om tradition. Och det är svaret man får, någon ytterligare förklaring får man inte. En sofistikerad gissning om varför man går i kyrkan om söndagarna är för att ha koll på nyheterna i byn. Inte svårare än så, inget att fundera över.

10 Thessaloniki

Så fort Thessaloniki omnämns är det som staden man kan gå längs gatorna i, det är alltid det första man talar om när det gäller landets andra största stad. Mellan Thessaloniki och Aten råder en passionerad syskonkärlek. Man älskar att hata varandra, eller om det är tvärtom. Båda är viktiga hamnstäder.

Runt matbordet går det inte att undgå att en man är från Aten och en kvinna är från Thessaloniki. Han tycker att hon är en rik, bortskämd pappas flicka. Hon tycker att han är en typisk Atenslyngel, en buse, pack. Till det övriga sällskapets stora förtjusning.

Grekiska middagar är en omskrivning för ociviliserade sådana, och ingen är den andra lik. Precis som Homeros och andra diktare underhöll sin publik med berättelser om kärlek, ilska, svartsjuka, sorg, makt, ambition, svek, skönhet, lidande och ödet…

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.