Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

1/2

Rektor Karin är ständigt förälskad i sitt Paris

"Goddag, mina vänner", sa franskläraren på allra första lektionen, minns Karin Gadelii och berättar att orden fick henne som tonåring att älska det franska språket. I dag är Karin rektor i Paris.

Karin Gadelii berättar att när hennes franska fröken kom in i klassrummet vid första lektionen, sa hon "Bonjour, mes amis", som betyder "Goddag, mina vänner".
– Jag tyckte det var så fint att säga så och kom genast att älska franska språket, säger Karin och ler.
Dessutom spelade läraren mycket musik så eleverna skulle bekanta sig med fransk kultur.
– Vi fick bland annat lyssna till världshits med sångerskorna Vicky Leandros och Françoise Hardy, berättar Karin och nynnar på Vickys "L'amour est bleu" som tävlade i Eurovision för Luxemburg 1967.
Även pappan, som var lärare i romanska språk, har bidragit till intresset för franskan.
– Fast inte kunde jag ana då i tonåren att jag flera år senare skulle jobba i Frankrike. I sommar har jag och maken Erland bott här i Paris i tjugo år, berättar hon.

Karin har låst cykeln vid tunnelbanestaketet strax framför Café Courcelles, ett par stenkast från Triumfbågen. 
Cykelhjälmen ligger på kaféstolen och kyparen har fått beställningen med två cafés crème, som café au lait kallas för i Paris.
– 1981 började jag på lärarhögskolan, som på den tiden låg i Mölndal, säger Karin och drar sig till minnes att hon något år tidigare flyttat ned från födelsestaden Uppsala. 
Med maken bodde hon i Göteborg. Där blev det även sång med gruppen Spader Dam.
När barnen kom flyttade paret till Apelviken i Varberg, där det blev jobb som lärare i franska och svenska vid Peder Skrivares Skola.
– Jag kände dock att nån gång i livet ville jag ut i världen och undervisa, säger Karin och berättar hur stor överraskningen blev, när hon fick en eftertraktad plats som svensklärare vid Etudes Nordiques på anrika Sorbonneuniversitetet.
– Men beslutet att flytta till Paris med våra två små barn, var inte helt enkelt, förklarar hon.

Bild: Johan Tollgerdt
Bild: Johan Tollgerdt

För om Karin hittat ett toppjobb i metropolen, fick maken pendla till jobbet i Göteborg under hela nio år.
– Även om det var slitigt, höll vi ihop och jag tror att det främst berodde på att familjebanden är starka, säger hon.
Efter flera år hade Erland turen att få en professur i Paris. Ungefär i samma veva fick Karin jobb som lärare på Svenska Skolan. I dag har hon vid gymnasieskolans sektion det ansvarsfulla jobbet som rektor.
– Med tanke på oron som varit stor i Paris efter attentaten är jag jätteglad för att söktrycket hit från Sverige ändå är så stort. I år kom ett rekordstort antal ansökningar och vi fick tyvärr neka flera elever plats.

I dag är de två barnen utflugna. Dottern Sofia som bor i Stockholm har fått en dotter och sonen Niklas bor i London.
Berätta något om vad tiden i Paris har lärt dig?
– Jo, jag har exempelvis lärt mig många franska artighetskoder, som att hälsa på folk när man stiger in i väntrummet hos läkaren.
Men samtidigt har hon insett fördelar med svenska vanor också.
– I Sverige är det skönt att kunna ringa till myndigheterna och dua de anställda. Duandet är så smidigt, till skillnad från i Frankrike där man måste säga "ni". 

På jul-, påsk- och sommarlov brukar Karin Gadelii och maken vara i huset i mysiga Varberg.
– Jag besöker ofta varmbadhuset i Societetsparken för vattengympa. Medan Erland håller till på det vackra kallbadhuset.
Som parisare vill de gärna ha en torgmarknad inom räckhåll, precis som torget i Varberg.
– Där finns blåbär och kantareller samt franska ostar. Precis som i Paris träffar vi vänner och småpratar. Dessutom blir det långa cykelturer längs havet. 
Både Karin och Erland cyklar förresten även i Paris. 
– Paris borgmästare Anne Hidalgo är stark förespråkare för cykling, vilket är jättebra. Så har man bara cykelhjälm på huvudet vågar man kryssa fram bland bilarna på avenyerna.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.