Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Rebu Burubwa har tio år efter att han kom som anhöriginvandrare till Sverige byggt upp en klinik i hemlandet Kongo-Kinshasa.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Rebu tänker göra skillnad på hemmaplan

Efter tio år i Sverige bestämde sig Rebu Burubwa för att rikta fokus mot sina rötter genom att försöka förändra vardagen i Kongo-Kinshasa.

Snart öppnar nämligen en mödra- och barnavårdsklinik i hans hemstad Uvira, som är belägen på den tomt där Rebu själv växte upp. 
– Oavsett hur långt man kommer ska man inte glömma var man kommer ifrån, säger han. 

2007 satte Rebu Burubwa för första gången sin fot på svensk mark. Att komma till ett januarikallt Sollefteå från den krigsdrabbade regionen Södra Kivu var ett stort steg på många sätt. Men flytten från plus 30 grader till minus 30 och det efterföljande decenniet i Sverige har lärt honom mycket, berättar han. 
Situationen i Södra Kivu är kritisk, framförallt för kvinnor och barn. Unicef beräknar att cirka fem miljoner barn i åldern upp till fem år beräknas dö innan år 2030 om inte det nuvarande hälsoläget förbättras. Kongo-Kinshasa är ett av länderna med högst barnadödlighet i världen. Knappt vart tionde barn beräknas inte överleva sin femårsdag 2015. Det var de här siffrorna som fick Rebu Burubwa att reagera och vilja agera. 
– Det här gör ont, särskilt för mig som är uppväxt där. Jag tänker att min mamma har gått igenom allt det här. Jag kände att jag må inte vara rik men jag kan bidra med det lilla jag har. Jag ville inte skänka pengar till någon organisation utan göra någonting på plats, säger han. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Tillsammans med fästmön Stefanie Hedén besökte Rebu i somras för första gången Kongo-Kinshasa sedan han lämnade landet. Här utanför kliniken i hemstaden Uvira. Bild: Privat

Idén om att starta en klinik för mödravård och pediatrik föddes för två år sedan. Först undersökte Rebu och fästmön Stefanie hur vårdsituationen såg ut i Rebus hemstad Uvira. Svaren de kom fram till var skrämmande. Kvinnor som var i behov av vård för exempelvis könssjukdom eller graviditet hade två val för att ta sig till ett sjukhus: Antingen korsade de gränsen till Burundi och sedan vidare till landets huvudstad Bujumbura, eller så fick de ta sig fem timmar norrut till staden Bukavu. Detta ville Rebu förändra. 
Nu pågår arbetet med att hitta och finansiera medicinsk utrustning som möter de krav som ställs. Den fortsatta finansieringen hoppas Rebu lösa genom att hjälpa bönder från Södra Kivu att sälja kaffe till svenska köpare, vilket också skapar arbetstillfällen för människorna i området. 
Kliniken består av 22 rum och tanken är att kvinnor ska kunna få hjälp under graviditeten och med könssjukdomar av utbildad personal. 
– All vår lediga tid går till det här. Det man kallar fritid har vi inte. Har man sett saker får man prioritera annorlunda, man kan inte bara tänka på sig själv. Det finns folk som behöver hjälp, säger Rebu.
Ett år efter att tanken på en klinik föddes började bygget och i augusti i år reste Rebu tillsammans med Stefanie tillbaka till sitt hemland för första gången sedan han kom till Sverige för att följa arbetet med kliniken på plats. 
– Det var en helt fantastisk känsla att se kliniken. Det tog tid innan jag förstod att det är vi som har gjort det här. Barndomsvänner och pappas och mammas kompisar kom och tackade oss. Man märkte att en så liten grej kan göra skillnad för befolkningen, säger han. 

Kriget i östra Kongo-Kinshasa är en av världens blodigaste konflikter. Officiellt undertecknades ett fredsavtal mellan de stridande parterna 2003, men än i dag präglas regionen av militära oroligheter och sexuellt våld och FN har en fredsbevarande styrka i landet sedan 1998. Enligt en studie från 2011, gjord av forskare från Stony Brook University i New York och Världsbanken, våldtas över tusen kvinnor varje dag i landet. Den prisbelönte läkaren Dennis Mukwege har via Panzisjukhuset kämpat länge för att hjälpa de som drabbats av sexuellt våld. Rebu Burubwa hoppas nu att även hans initiativ kan förbättra situationen för områdets kvinnliga befolkning.  
– Kvinnorna är allt i samhället. Så länge en kvinna mår bra mår barnen bra och då mår pappan till barnen också bra. Vi vill leverera vård med uppföljning från det att en kvinna anmäler sig gravid tills dess hon går hem efter att ha förlöst barnet. Befolkningen behöver den tryggheten, säger han.
Kliniken väntar fortfarande på att öppna dörrarna och ta emot sina första patienter. Men redan nu vet Rebu att det kommer behövas större lokaler för att möta vårdbehovet som finns i Uvira. 
– Vi kommer fortsätta kämpa. Den dagen jag får se barn som är födda på kliniken… Jag sitter bara och tänker när, när, när?

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.