Ramsöns tillsyningsman värnar, vårdar och visar ön

Regnet öser ner och ett gråskimrande dis har sänkt sig över havet och landskapet. Ole startar sin utombordare och vi åker den korta sträckan från Timmerviks brygga ut till Ramsön, i Jörlanda socken.

En bit bort skymtar Keholmen och Ole pekar mot en rödaktig byggnad.

– Det lilla skjulet där borta har vi gjort i ordning för att man ska kunna övernatta där. Vi vill ju att folk ska komma hit och njuta av det rörliga friluftslivet.

Västkuststiftelsen förvaltar 280 naturreservat

Ole är Västkuststiftelsens tillsyningsman på Ramsön och hans uppgift är att värna, vårda och visa ön för besökare. Västkuststiftelsen förvaltar 280 naturreservat på uppdrag av Länsstyrelsen och ett av dem är Ramsön.

– Kulturlandskapet här ute är unikt. Det ser fortfarande ut som det gjorde på slutet av 1800-talet och om våren har vi en makalös blomsterprakt. Och det är tack vare korna som betar och håller markerna öppna, berättar Ole.

Om somrarna bor han här ute större delen av tiden och sköter den dagliga tillsynen av korna, som varje vår transporteras med färja från fastlandet. Han skjutsar också över besökare och guidar runt ön för att fler ska få ta del av den vackra naturen.

Så här års blir det enstaka turer ut för att se till att bryggor och byggnader inte blåser sönder i stormarna. Han jagar också och håller efter rovdjur som räv och mink för att inte det rika fågellivet ska ta skada.

För OleAasheim är det en speciell upplevelse att få vistas på Ramsön.

För OleAasheim är det en speciell upplevelse att få vistas på Ramsön.

Här råder ett särskilt lugn som ger känslan att föras 200 år tillbaka i tiden och kliva in i en helt annan värld.

Här råder ett särskilt lugn som ger känslan att föras 200 år tillbaka i tiden och kliva in i en helt annan värld.

Åkes hus. Ole hoppas att fler tar chansen att besöka ön, antingen på egen hand eller genom en guidad tur med Västkustiftelsen.

Åkes hus. Ole hoppas att fler tar chansen att besöka ön, antingen på egen hand eller genom en guidad tur med Västkustiftelsen.

För OleAasheim är det en speciell upplevelse att få vistas på Ramsön.

Här råder ett särskilt lugn som ger känslan att föras 200 år tillbaka i tiden och kliva in i en helt annan värld.

Åkes hus. Ole hoppas att fler tar chansen att besöka ön, antingen på egen hand eller genom en guidad tur med Västkustiftelsen.

– Minkstammen har minskat kraftigt så just nu är den inte så mycket mink. Men räven kan vara ett bekymmer. Blir det riktigt kallt kan den ta sig över isen från fastlandet. Stannar den sedan kvar blir den en fara för fåglarna när de häckar.

Ramsön är en liten ö med endast sju fritidshus. Numera finns det inga åretruntboende kvar längre, men fram till år 2012 bodde Åke Aronsson här, som var öns ende bofaste. Han drev sitt jordbruk på gammalt vis och handmjölkade sina kor ända in på 2000-talet.

Åkes hus har blivit museum

– Han var den sjätte generationen i rakt nedstigande led som bodde i stugan på Ramsön. Det kunde bli tufft för honom på vintrarna när isen varken bar eller brast. I dag är han 93 år och bor på ett ålderdomshem i Stenungsund.

När Ole har guidningar brukar han visa in i Åkes gamla hus som i dag ägs av Västkuststiftelsen och fungerar som ett museum.

– Åke ville att det skulle bevaras för eftervärlden, så vi försöker hålla huset i samma skick som det var när han flyttade. Man ska få känslan av att han just gått därifrån och hans keps hänger fortfarande kvar på en spik på väggen.

Medan vi tar oss fram på hala klippor och leriga stigar berättar Ole om gångna tider. Han har ett stort intresse för öns historia och mycket har han lärt sig genom att lyssna på äldre invånare om hur det var här förr.

– Det är viktigt att föra de här berättelserna vidare så att de inte glöms bort. I dag finns det inte så många kvar längre som minns hur det var, säger Ole.

Oles sjungande dialekt avslöjar att han kommer från Norge och han förklarar att det var kärleken som fick honom att flytta till Göteborg på slutet av 1960-talet. Hustruns familj hade fritidshus på Ramsön och därför föll det sig naturligt att även Ole började vistas här.

– På den tiden fanns det två gårdar med betande djur. När den sista lade ner runt år 2000 blev vi oroliga att landskapet skulle växa igen. Då kontaktade jag Västkuststiftelsen som ordnade så att vi fick hit betesdjur igen.

Sköter om korna som håller landskapet öppet

Ole hade vid den tidpunkten en egen byggfirma och hade friheten att själv bestämma över sin tid. Därför erbjöd han sig att ansvara för tillsynen av korna, vilket så småningom resulterade i uppdraget som tillsyningsman.

– Det passar mig perfekt eftersom jag älskar att vara ute i naturen. Jag går här och pysslar, ser till gärdsgårdarna och transporterar virke och annat med båten och fyrhjulingen, säger Ole och betonar att han inte är ensam om att vårda öns kulturarv:

– Håkan Aronsson, Åkes brorson, är också mycket engagerad. Han sköter traktorn och gör ett väldigt bra jobb med markerna här ute.

För Ole är det en speciell upplevelse att få vistas på Ramsön. Här råder ett särskilt lugn som ger känslan att föras 200 år tillbaka i tiden och kliva in i en helt annan värld. Han hoppas att fler tar chansen att besöka ön, antingen på egen hand eller genom en guidad tur med Västkustiftelsen.

– I vanliga fall är det svårt att ta sig hit om man inte har båt, men när isen har lagt sig kan man promenera över sundet. Då är det många som passar på att komma hit. Här är fint alla årstider, säger Ole.