Några gånger i livet kommer de flesta människor till ett vägskäl. Ska vi bryta upp eller stanna kvar? Vi är inte nöjda med läget som det är, men vågar vi verkligen ge oss ut på otrampade stigar?
Försvaren kan vara starka. Vad är vitsen med ett uppbrott, jag har det ju egentligen bra som jag har det? Jag vet vad jag har men inte vad jag får, och så vidare.
Helena Berggren är organisationskonsult och föreläsare och van vid att hantera förändringsarbete.
– Ofta undrar människor hur de ska kunna veta att de fattar rätt beslut. Jag brukar svara att det kan de inte. Resultat får man inte av vad man vet, utan av vad man gör. Om det visar sig vara fel beslut är det också en bra sak att veta. Och man kan alltid ta ett steg tillbaka. Även om livet inte blir exakt likadant som det var tidigare så var man ju inte nöjd med sin situation då heller, säger hon.
Helena Berggrens erfarenhet är att nittionio procent av de som känner att en förändring är nödvändig varken vet vad de vill eller vart de ska.
– Men man kan göra tvärtom och fråga sig vad man inte vill. Till slut brukar ett svar utkristalliseras och då blir det enklare att hitta vägen dit, säger Helena Berggren.
Ett sätt att bena ut känslorna är att fundera över om man vill bort från eller till något, till exempel bort från ensamhet eller till gemenskap. Ett annat kan vara att göra en framtidsspaning och se hur livet ter sig om tre månader eller tre år om ingenting förändras.
– Eller fråga dig vad som skulle finnas i ditt liv om det vore perfekt. Var befinner du dig, hur skulle din vardag se ut, vad gör du om kvällarna? All förändring börjar med dig själv men det är väldigt viktigt att det är du, och inte någon annan, som har valt vägen, säger Helena Berggren.
Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.