Christina Gustavson är specialist inom rättspsykiatri och har tidigare skrivit flera faktaböcker om psykisk ohälsa. På senare år har hon också kastat sig in i deckargenren där huvudpersonerna, med den ambitiösa kriminalassistenten Tyra Zeder i spetsen, håller till på den fiktiva polisstationen i Tranemo.
Christina Gustavson är specialist inom rättspsykiatri och har tidigare skrivit flera faktaböcker om psykisk ohälsa. På senare år har hon också kastat sig in i deckargenren där huvudpersonerna, med den ambitiösa kriminalassistenten Tyra Zeder i spetsen, håller till på den fiktiva polisstationen i Tranemo. Bild: Maria Hellström

Rättspsykiatern Christina har blivit deckardrottning

Christina Gustavson ville lösa mysterier – men var för kort för att bli polis. I stället kom hon att jobba med kriminella som läkare. Nu är hon pensionär och fantiserar ihop deckarmord i Tranemo.

ANNONS
|

En flicka hittas mördad i Ljungsnässjön, en affärsman påträffas stympad i en källare och på botten av en brunn ligger en svårt skadad pojke.

Mord och grova brott avlöser varandra i Christina Gustavsons kriminalromaner från Sjuhärad. Inom loppet av tre år har ”deckardrottningen” – ett epitet hon fått av lokaltidningen Svenljunga Tranemo Tidning – gett ut fem böcker. Alla i samma serie ”Brännpunkt Västergötland” om den unga och ambitiösa kriminalassistenten Tyra Zeder och hennes kollegor på polisstationen i Tranemo. Totalt ska det bli tio böcker, enligt överenskommelsen med ljudboksförlaget Lind & co.

Den riktiga polisstationen stängde igen för flera år sedan men i de böcker som Christina skriver, har en filial till polishuset i Borås nyligen öppnat i Tranemo.

ANNONS

Egen klinik i Månstad

Platserna som beskrivs finns på riktigt och Christina åker runt med bil i kommunen och undersöker miljöerna för att kunna beskriva dem som korrekt som möjligt. Men ibland gör hon avsteg från verkligheten och placerar in något nytt, som i en av böckerna när det lilla samhället Månstad får en egen klinik.

– Jag försöker vara noggrann med platser och hus. Men när man författar får man ju göra sig sin egen miljö.

Just nu skriver Christina på den sjätte berättelsen och i centrum för intrigen står narkotika. Mer än så vill hon inte avslöja, då blir arbetsprocessen störd.

Förhoppningen är att boken ska ges ut som pocket till hösten, på det förlag som hon själv driver, och som ljudbok lagom till jul.

Tranemo är kyligt och grått den här dagen. Det har regnat i mer än ett dygn och Storgatan, som skär igenom centrum, är plaskblöt. I ena änden av gatan står det hus som Christinas farmor och farfar en gång bodde i. Farfar var landsfiskal och tog emot brottslingar på sitt kontor i hemmet och Christina stod utanför med örat mot dörren och tjuvlyssnade.

För kort för att bli polis

Där och då väcktes intresset att nysta i människors liv, att ”snoka, knyta ihop samband och använda sin intelligens” som hon själv uttrycker det. Efter studenten sökte hon till polisskolan, men fick beskedet att hon var för kort för att bli polis. I stället utbildade hon sig till läkare, som var en annan dröm, och med siktet inställt på att jobba som kirurg. Men en bilolycka ledde till en ryggskada och gjorde att planerna på att stå vid ett operationsbord flera timmar i sträck fick läggas ner.

ANNONS

I stället blev det ändå människor som begår brott som kom att prägla hennes yrkesliv. Den erfarenheten har hon nytta av när hon skriver deckare.

– Jag var lite nyfiken på rättspsykiatri och när jag en gång hamnat där var jag fast. Jag kände att jag levde som Agatha Christie. Jag ville försöka förstå: Varför har den här personen begått brott? Det som fascinerar mig är det som händer i inne i huvudet. Varför begår man brott? Vet man det kan man ha en chans att förebygga.

Struktur och disciplin

Christina är strukturerad och disciplinerad, även om hon medger att hon blivit mer tillåtande mot sig själv på senare tid. Hon sätter sig vid skrivbordet klockan 06 varje morgon och börjar arbeta och tar sedan fikarast vid 11.

– Jag är ju pensionär och har inte mycket uppdrag i mitt yrke längre. Jag sitter ensam hemma mycket. För mig är det jättebra, jag kan ju umgås med mina karaktärer.

Efter lunch lämnar hon datorn och gör något handfast, som att fixa i trädgården eller sy, och då brukar karaktärer och intriger utvecklas i tankarna.

– Jag gör en plan men karaktärerna brukar få egna liv.

Sedan skriver hon i ytterligare några timmar på kvällen.

ANNONS

Underhållning först och främst

Christina levde sina första tio år i Tranemo och flyttade därifrån i samband med att föräldrarna separerade. Hon har därefter bott på olika platser runt om i landet och anpassat sig och familjelivet efter de jobb hon har fått. Sedan 2004 är hon tillbaka i kommunen.

Med böckerna vill hon först och främst underhålla, men försöker också väcka en och annan tanke: Är vi för snabba att döma vissa människor?

– Det är väldigt, väldigt roligt att skriva och jag hade inte föreställt mig att det skulle vara så uppskattat, konstaterar hon.

Christina Gustavson

Ålder: 76 år.

Familj: Tre barn och två barnbarn.

Bor: På landet i Tranemo kommun.

Aktuell: Som deckarförfattare.

Yrke: Rättspsykiater.

Gör: Driver Joelsgårdens förlag och anlitas som expertvittne av domstolar i mål som rör allvarliga våldsbrott.

Intressen: Trädgård, design, klädsömnad, läsning, biståndsarbete.

Favoritdeckarförfattare: Deon Meyer, Donna Leon, Anne Holt, Cilla och Rolf Börjlind.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS