Prisbelönte Ulf tänker bara fortsätta att blåsa på

I motiveringen för priset nämns kunnande och engagemang, samt en viktig inspiratör och förebild för många av kommunens unga musiker.

Ulf är på många sätt glad över priset och erkännandet det ger.

– Jag höll ett litet tal och uttryckte min häpenhet över det som hänt. Visst det har varit 50 år i musikens tjänst, jag inser att jag gjort mycket och att det är uppskattat. Men i grund och botten har jag haft så otroligt roligt dessa år. Så det är en lite udda känsla, jag har haft så skoj och så får jag pris för det.

Jobb på folktandvården

Musicerandet började redan i åttaårsåldern med blockflöjt hos ABF i hemstaden Helsingborg.

Efter examen på tandläkarhögskolan gick flytten till Mölnlycke och Ulf fick jobb på folktandvården.

En av sköterskornas pappa var klarinettist i Mölnlycke Blåsorkester och välkomnade Ulf in i orkestern.

– Han blev eld och lågor när han fick höra att jag var ventilbasunist, så jag blev väl mottagen i orkestern.

Ulf har också varit med i Mölnlycke Storband, där han var ordförande och spelade trombon i 30 år.

– Jag slutade där för 15 år sedan. Jag kände mig nöjd och sedan ville jag bekanta mig mer med eufonium som instrument,

Ny favorit i tubafamiljen

Vi sitter i vardagsrummet och han pekar på ett bleckinstrument i försilvrad mässing som står vid ett notställ.

Ulf lyfter upp det från notstället och berättar om detta, bland allmänheten ganska okända instrument, som ingår i tubafamiljen och som Ulf spelar med i ett antal blåsorkestrar.

– Eufonium är ett förhållandevis ungt instrument som uppstod under sent 1800-tal, med en speciell maffig klang som inbjuder till det lite mer konstnärliga, förklarar Ulf.

Ur Mölnlycke Blåsorkester skapades Storsextetten, med en tidstypisk repertoar från sent 1800-tal och framåt. Ulf pratar om passionen för just denna musik.

– Det går egentligen tillbaka till min uppväxt i Landskrona. Den staden där jag växte upp under sent 50-tal,. Man hade tre blåsorkestrar som turades om att spela på lördagarna. På sommaren spelade orkestrarna i parken och folk gick man ur huse. Var man än dök upp i staden så fanns blåsmusiken nära. Så min lust till blåsmusiken började där någonstans.

Blåsmusiken är på sätt och vis också inblandad i mötet med kärleken.

– Första gången jag träffade min hustru var året efter att jag slutat på tandläkarhögskolan. Jag och pappa var i Malmö för att sälja min vespa. När vi gick där på gatan hörde jag mässingsmusik. Då var det studentorkestern, som stod på Gustav Adolfs torg och från andra hållet kom Marita gåendes tillsammans med en väninna. Så det var vårt första möte där.

Ulf berättar vidare om bruksmusiken, som dök upp under sent 1800-tal.

– Det var den tiden när pigor och drängar blev industriarbetare. Många av brukspatronerna ville att arbetarna skulle ha något vettigt att göra på fritiden och ut och dansa istället för att sitta i barackerna och dricka. Då behövdes det orkestrar som spelade. Dessa hade en sexstämmig repertoar som bestod av dansmusik, revy och kuplettmusik.

Prisades i december

Det var strax före jul i fjol som Ulf fick Härryda kommuns kulturpris.

– Jag blev otroligt glad för det priset. Det är ett slags erkännande för det man hållit på med. Storsextetten satt i publiken och hade packat upp alla instrument, så vi spelade Konvaljens avsked och Povel Ramels Sorglösa brunn, berättar Ulf

Närmast väntar spelningar med Storsextetten i februari och med Mölnlycke blåsorkester till våren.

Slår inte av på takten

Vi pratar om framtiden och Ulf återvänder till funderingarna han hade i sitt tacktal under prisceremonin.

– Det var och är fortfarande så många starka känslor som fyller mig. En känsla som jag på ett sätt är lite häpen över, en känsla av stimulans. Jag är 75 år och det hade inte varit orimligt om jag dragit ner på tempot och skruvat ner volymkontrollen. Men jag kan lova, jag kommer att köra på.

Jan Larsson

livsstil@gp.se