Matilda Nyman, präst i Älvsborgs församling, vill inget hellre än verka i och kring kyrkan. I nya boken ”Överlevnadsguide för präster” fångar hon sina tankar för ett långt liv i Guds tjänst.
Matilda Nyman, präst i Älvsborgs församling, vill inget hellre än verka i och kring kyrkan. I nya boken ”Överlevnadsguide för präster” fångar hon sina tankar för ett långt liv i Guds tjänst. Bild: Lars Hjertberg

Prästen Matilda skrev en bok om sin utmattning

Matilda Nyman prästvigdes 2012. Tre år senare var hon totalt utmattad och läkarna sa att hennes kropp höll på att lägga av. Den långa kampen tillbaka fördes så småningom allt oftare vid datorns tangentbord. I augusti var Matilda Nymans bok ”Överlevnadsguide för präster” redo att möta sina läsare.

ANNONS

Fredagen den 18 januari 1918 stod Hagens kapell i lågor. Det hade bara gått några månader sedan Yngve Rasmussens nationalromantiska kyrka invigts och nu var allt förstört. Beslutet om en snabb återuppbyggnad föreföll självklart, och redan våren 1919 kunde kapellet åter välkomna församlingsborna in i värmen.

Hundra år senare sitter Matilda Nyman på pastorsexpeditionen intill kyrkan med det smäckra tornet, och arbetar med söndagens predikan.

Hösten 2015 var det hon som brann i båda ändar:

– Jag drabbades av en total utmattning. Läkarna sa att min kropp höll på att lägga av, och själv utgick jag från att jag var nära att dö. Man kan helt enkelt inte må så dåligt och ändå överleva. Och om jag trots allt skulle klara livhanken var jag övertygad om att jag aldrig kunde arbeta som präst igen.

ANNONS

Kunde inte ens läsa

Matilda kom tillbaka, men det dröjde innan sorgen och tvivlet tillät små glimtar av framtidshopp att få fäste.

– Det tog flera månader innan jag ens kunde börja läsa. Bokstäverna såg först mest ut som hieroglyfer, omöjliga att avkoda. Att själv skriva var länge helt otänkbart, säger Matilda, som med en bakgrund som journalist annars alltid haft lätt att uttrycka sig.

– När jag så småningom sakta ändå började försöka att skriva – till en början bara några minuter åt gången – gav det mig en känsla av makt, en känsla av att jag kunde påverka situationen. Vad har jag lärt mig? Vad kan jag göra annorlunda? För varje liten grej jag identifierade växte tilliten till mig själv.

Tänkte du redan då att skrivandet skulle kunna leda fram till en bok?

– Nej, jag skrev av rent egoistiska skäl. Jag tror att jag är en väldigt känslosam människa och jag behövde nog skriva ner det väldigt handfasta för att inte helt fastna i känslorna.

Bild: Lars Hjertberg

Efter ett års sjukskrivning gjorde Matilda ett försiktigt försök att komma tillbaka. Men arbetsträningen misslyckades.

– Då var jag helt knäckt. Jag klarade alltså inte ens att komma tillbaka på 25 procent! Efter det beskedet blev skrivandet ännu viktigare för mig.

ANNONS

Uppmuntrande ord gav kraft

Några närstående fick läsa.

Uppmuntrande ord gav ny kraft och förra året tog Matilda mod till sig, gick in på ett bokförlags hemsida och mailade iväg sitt manus.

– Den första responsen var försiktigt positiv: ”Vi ser sjuktalen - det här kan nog bli något”.

Matilda behövde inte gå längre än till sina egna kurskamrater från prästutbildningen för att inse att utmattningsproblemet är utbrett, inte minst bland yngre präster.

– Den största delen av vår utbildning är akademisk och behandlar i väldigt liten utsträckning hantverkets vardag. För egen del hade jag inte redskapen att organisera jobbet, men när jag skriver att prästyrket är farligt så handlar det förstås om en kombination av flera orsaker, säger Matilda och fortsätter:

– Viktigast är kanske det som jag brukar kalla kyrkans snällhetskultur. Som präst förväntas man finnas till för människor, snart sagt dygnet runt. Man kan nog se en del av det även inom vårdyrkena, men man ringer inte hem till en läkare klockan åtta om kvällen.

Nära till skratt igen

Hösten 2018 har Matilda Nyman nära till skrattet igen. Tillfredsställelsen i att kunna föra bokprojektet i hamn är stor, men glädjen att vara tillbaka i tjänst överträffar allt.

– Jag kan gå ut där och tjäna gud och människor igen. Det är ju det här jag är kallad att göra. Att få möta människor i livets alla faser är en enorm ynnest och så oerhört givande.

ANNONS

Kort sagt: Matilda Nyman älskar att vara präst, och vill kunna vara det i många år framöver.

Det är till exempel därför hon hänger upp Stör-ej-lappen på dörren innan vi börjar intervjun. Det är därför man ser hennes hoprullade yogamatta i ett hörn, och kanske också därför hon har en liten vrå med kastanjer, nypon och löv inne på sitt arbetsrum.

– Det vackra i livet har blivit mycket viktigare för mig.

Fotnot 1: Matilda Nymans bok Överlevnadsguide för präster - handfasta råd från en utmattad kollega gavs ut av Argument förlag augusti 2018.

Fotnot 2: I samband med att Älvsborgs församling bildades 1967 bytte Hagens kapell namn till Älvsborgs kyrka.

Matilda Nyman

Ålder: 45 år.

Yrke: Präst i Älvsborgs församling, Göteborg.

Bor: Lägenhet i Partille.

Familj: Gift med Frank, tre barn mellan 9 och 20 år.

Fritidsintressen: ”Jag älskar musik; allt från nunnors sång till hårdrock. Och så sjunger jag tillsammans med äldsta dottern i Kentkören varje måndag. Kents låtar är fantastiska. Dessutom: yoga och skogspromenader.”

Läser gärna: Feelgood-böcker, till exempel av Jojo Moyes.

Ser gärna: Romantiska komedier och science-fiction.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS