Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Sverker Steen är en av många pigga pensionärer som fortsätter att vara verksam i yrkeslivet. Den 74-årige civilingenjören arbetar jobbar som lärare i el- och automation på Lindholmens yrkeshögskola.

Populära pensionärer fortsätter i yrkeslivet

Tekniklärarna på yrkeshögskolan ska helst ha dubbel examen. De ska vara både civilingenjörer och pedagoger. Sverker Steen, 72 år, och Bill Karlström, 68 år, har därför en eftersökt kompetens.

Det kanske inte är så illa att Yrgo på Lindholmen skulle behöva läggas ner om de äldre lärarna försvann. Men det är inte långt därifrån. 
– Det är knappt någon som utbildar sig till tekniklärare längre och inom vissa områden är det inga alls. Då får vi ta hjälp av folk från industrin, säger rektorn Svante Boström.

Yrgo är en yrkeshögskola i kommunal regi, där man utbildar allt från bagare till automationsingenjörer. Programmen är utvecklade i samarbete med branschorganisationer och företag, och meningen är att alla elever ska få jobb när de går ut.
Kruxet är att det uppstår ett Moment 22 inom vissa yrkesutbildningar. Samtidigt som företagen förgäves letar efter utbildad arbetskraft finns det knappt någon kvar som kan lära ut. Kompetensen som krävs för att undervisa blivande högskoleingenjörer har därför i princip dött ut. 
Och det är där Sverker Steen och Bill Karlström kommer in i bilden. Båda två har passerat pensionsgränsen med råge men de skulle, bokstavligen, kunna fortsätta att jobba tills de trillar av pinn.
– Jag brukar säga att jag ska sluta arbeta när jag blir gammal, säger Sverker Steen med ett leende.

Eftersom det även är brist på civilingenjörer i dagsläget, sugs majoriteten av dem snabbt upp av näringslivet när de är klara med sin utbildning. Inte många väljer att läsa ytterligare poäng för att få en pedagogisk kompetens och därefter söka ett - i jämförelse - lågavlönat jobb som tekniklärare.
När Sverker Steen och Bill Karlström gick ut Chalmers på 1970-talet såg arbetsmarknaden annorlunda ut.
– När jag tog ut min examen 1977 var det ont om jobb i min bransch. Jag arbetade först som sjukvårdsbiträde i flera år, innan jag valde att bli lärare, säger Bill Karlström.

Fast egentligen har inte hans yrkesval med tidsandan att göra, tillägger han. Han hade nog valt samma bana oavsett hur möjligheterna hade sett ut. 
– Jag tycker väldigt mycket om att undervisa. Plus att friheten i läraryrket är viktig för mig, säger han
Eftersom det inte längre är tal om fasta tjänster, varken för Bill Karlström eller Sverker Steen, gör de numera lite som de vill. De tar olika vikariat när det passar för stunden och kan tacka nej om de har andra planer. Samtidigt får de också fortbildning inom sina ämnesområden eftersom undervisningen kräver att deras kunskaper är up to date. 
Sverker Steens ämnen är el och automation, och Bill Karlström undervisar huvudsakligen i matematik.
– Jag är fortfarande lika intresserad av utvecklingen inom elektronik, och har aldrig slutat följa den. Det är kul att hänga med, säger Sverker Steen.

På Yrgo är klasserna relativt små och det är sällan fler än 20 elever åt gången. De flesta är unga vuxna som själva valt att skaffa sig en yrkesutbildning och tar studielån för att kunna genomföra den. Ambitionen är oftast hög i klassrummen och ingen lärare kan luta sig tillbaks. Skillnaden är ganska stor jämfört med att undervisa på gymnasiet, tycker Bill Karlström.
– Jag har jobbat mycket på en gymnasieskola i Göteborg och där funderar man på att inte starta några nya eltekniska program på grund av lärarbristen, berättar han.

Att eleverna på yrkeshögskolan skulle ha några invändningar mot lärarnas ålder har varken Sverker eller Bill noterat. Tvärtom är reaktionen oftast positiv. Självförtroendet från en lång lärarkarriär lyser igenom och de blir så gott som alltid bemötta med respekt.
– Det är väldigt bra att vi har kunnat behålla Sverker och Bill, framförallt för att de är duktiga och gör ett bra jobb. Sen hoppas jag vi har hittat en ersättningsplan när de inte vill arbeta längre, säger rektorn Svante Boström.

Civilingenjör Sverker Steen 74 år jobbar som lärare i el- och automation på Lindholmens yrkeshögskola. Här är det eleven Niklas Blixter som får lite goda råd. Bild Nicklas Elmrin
Civilingenjör Sverker Steen 74 år jobbar som lärare i el- och automation på Lindholmens yrkeshögskola. Här är det eleven Niklas Blixter som får lite goda råd. Bild Nicklas Elmrin

Bristen på arbetskraft inom vissa yrkesområden gör att många – som vill – kan fortsätta att jobba livet ut.
För några år sedan föreslog dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt att pensionsåldern skulle höjas till 75 år. Den gången blev det ramaskri från alla håll. 
Tanken är inte lika främmande längre.
I dag anses seniorerna vara en stor resurs på arbetsmarknaden, och vissa verksamheter skulle knappt gå runt om inte de anställda var villiga att arbeta efter 65.

Numera finns också en stor vikariemarknad där erfarna yrkespersoner kan jobba så mycket, eller lite, som de önskar.
– Den här utvecklingen har varit särskilt tydlig inom skolområdet, där behovet av lärare är stort. Många arbetsgivare inventerar därför bland sina gamla trotjänare för att fylla hålen, säger Håkan Gustavsson, som är prognoschef på Arbetsförmedlingen i Stockholm.
Det kan vara särskilt svårt att hitta yrkeslärare till både de gymnasiala och eftergymnasiala utbildningarna. Där konkurrerar skolorna om personalen med den privata sektorn, som bygg- och industriföretagen, som generellt betalar mer. 
En nybakad civilingenjör siktar oftast hellre på en karriär inom näringslivet med hög lön, än väljer att undervisa för en bråkdel av summan.
– Byggsidan, fordon- och transport, industrin och hälso- och sjukvård är områden som just nu har behov av mer arbetskraft. I alla åldrar, säger Håkan Gustavsson.

Däremot ser han ingen annalkande katastrof när 40- och 50-talisterna lämnar yrkeslivet för gott. Inte ens inom skolan kommer domedagsprofetiorna att slå in, menar han.
– Man har pratat om tomma lärarkatedrar i framtiden, men det är inte riktigt sant. Det utexamineras hela tiden nya lärare, även om det kunde gått i snabbare takt, säger han.
IT-branschen är ytterligare ett fack som ropar efter arbetskraft, men där är medelåldern fortfarande relativt ung. Däremot finns det specifika arbetsplatser där viss kunskap går förlorad när de äldsta går i pension. Då handlar det ofta om stordatormiljöer hos banker och försäkringsbolag, där seniorerna ofta är de enda som klarar det gamla dataspråket.
– Då brukar det bli dyrt, eftersom den enda lösning som finns kvar är att byta ut maskinerna, säger Håkan Gustavsson.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.