Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Polismästaren Lena Matthijs har hittills kommit ut med fyra deckare. Här i favoritfåtöljen sitter hon redo att berätta nya spännande äventyr.

Polismästaren funderar åter på nya brott...

Hon är kvinnan som gjort karriär inom den nya polisverksamheten. Men Lena Matthijs kunde lika gärna ha blivit arkitekt eller advokat. Författare på heltid har också legat inom räckhåll. Men det blev till slut polisyrket som lockade mest.

När vi träffar Lena Matthijs på hemmaplan i Ulricehamn förstår vi omedelbart vilken tillgång hon måste vara för den yrkeskår som fått ta emot så många kritiska röster på sistone. Lena är fullständigt chosefri och tar emot med ett leende på läpparna. Hon bjuder helt enkelt på sig själv och berättar om sitt hittills så händelserika liv. 

Pappa Sylve var provinsialläkare och mamma Birgitta sjuksköterska, så det var ingen självklarhet att hon skulle satsa på en poliskarriär. Hennes tre äldre systrar, varav en var tvilling med Lena, hade alla mer eller mindre anammat föräldrarnas yrkesval och hamnat inom vården. Men Lena ville annorlunda. 
– Vi kom till Ulricehamn när jag fyllt tre år. Pappas yrke gjorde att vi flyttade runt i Sverige men när vi kom hit stannande familjen här för gott.

Lena Matthijs har alltid försökt gå sin egen väg. Tidigt intresserade hon sig för arkitektur och började plugga det ämnet på Chalmers 1984. 
– Jag har alltid varit intresserad av arkitektur. Olika träkonstruktioner studerar jag gärna när jag är ute och ser mig omkring. 
Men i bakhuvudet surrade hela tiden drömmen om att bli polis. Redan som barn läste hon Astrid Lindgrens böcker där mästerdetektiven Kalle Blomkvist löser olika brott. Hennes morfar var kriminalkommissarie i Malmö. Tyvärr träffade aldrig Lena honom i livet, men mamma Birgitta har berättat om hur han arbetade som mordutredare. Det minskade givetvis inte Lenas intresse för polisyrket, och så småningom började hon sin polisutbildning. Hon tjänstgjorde bland annat som första kvinnliga ordningsvakt på Liseberg och jobbade som arrestvaktkonstapel under 80-talet på högkvarteret vid Skånegatan i Göteborg. 
– Det var en dramatisk kontrast mot mitt normala boende. Jag mötte en hemsk värld där varje dag för de vi tog in var en kamp för livet. Vid den här tiden hade kommunen bestämt att alla härbärgen där bostadslösa och utslagna hittat ett nattligt boende skulle vara stängda. Vintertid var det förstås värst. Vi lät människor, främst fyllerister, bo i cellerna även om de inte var misstänkta för något brott. Annars hade de frusit ihjäl. 

Lena Matthijs fortsatte sin polisutbildning. Under den tiden hade hon kriminologen och professorn Leif GW Persson som handledare. Hon läste juridik och tyckte den var så spännande att hon fortsatte av bara farten och tog en juristexamen. 
När polisutbildningen var klar kom Lena till Davidshalls polisstation i Malmö, samma plats som hennes morfar varit på i många år. 
Lena Matthijs är en av ytterst få kvinnor som arbetat i en piketgrupp. För det jobbet tvingades hon klara av omfattande fystester och mognadsprov.
– Det gällde att bevisa att jag kunde klara av det lika bra som mina fyrtiosju andra manliga kollegor. Jag ville inte hamna längst ner på listan. Jag blev sjua eller åtta och det var ett resultat jag var nöjd med. För mig är det viktigt att bli både identifierad och sedd för den jag är i yrket och inte för mitt kön. 

Under vårt samtal dyker maken Peter upp med sitt nya arbetstillskott, schäfervalpen Bond som han hämtat nere i Skåne samma dag. Peter är hundförare inom polisen och nu ska familjens nya hund skolas in i rollen som ny narkotikabekämpare.
Lena Matthijs har också en annan sida. Hon är en etablerad deckarförfattare och har hittills skrivit fyra romaner om kommissarien Hasse Nelander-Wein och hans kollegor vid länskriminalen i Borås. Nu har hon börjat på den femte, som är inspirerad av bränderna i Börstig söder om Falköping på 60-talet.
– Jag vet inte hur det blir med skrivandet. Har haft lite svårt att komma igång efter en tids uppehåll. En annan orsak är att min tjänst är flyttad till Borås. När jag pendlade med buss till Göteborg kunde jag skriva under bussresorna dit och hem. 

Lena är en del av det "svenska deckarundret" och läser gärna sina kollegor, främst Leif GW Persson, Håkan Nesser, Anne Holt och Karin Fossum – men hon läser böckerna på spanska!
– Jag har alltid varit intresserad av att lära mig det språket och eftersom många svenska författare är översatta till spanska går det att förena nytta med nöje.
I dag ser världen helt annorlunda ut än när Lena Matthijs växte upp. Med modern teknik kan människor i andra världsdelar upptäcka att vi lever i en helt annan materiell nivå än många av dem. Alla strävar efter att få ett bra liv. Vi har fått delvis ett nytt Sverige och de stora folkomflyttningar vi just nu genomgår tror Lena Matthijs kommer att fortsätta inom överskådlig tid. Då gäller det att ha en regering och polismyndighet som klarar av de nya kraven. 
– Polismyndigheten som trädde i kraft 1 januari 2015 har blivit en plattare organisation med färre chefer. Tanken är att det ska bli personal över till kärnverksamheten med mer enighet och resurser närmare medborgarna. Den hårda kritik förändringarna medfört förstår jag delvis. Kanske har man gått lite för snabbt fram, men jag tror att på sikt är den nödvändig och att den kommer att bli bra.
Det går idag 205 poliser per 100 000 invånare. Lena Matthijs basar inom sitt område för över 450 medarbetare. 
– Jag hoppas på en framtid där vi kan ägna oss mer åt det som sker utanför polishuset och hjälpa våra medmänniskor med deras problem. Det är det vi är tillsatta att göra.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.