Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
En tuff cancerbehandling var nära att knäcka Martin Lindell. Efter strålningarna tvingades han till sondmatning i åtta månader. Pingis blev den perfekta sporten som rehab, och nu är den en stor del av hans liv. Bild: Tommy Holl

Pingisen tog Martin tillbaka till livet efter cancerbehandlingen

Pingis blev räddningen för Martin Lindell, 55, efter en tuff cancerbehandling. Nu är sporten en viktig del av livet. När sommarens veteran-VM blev inställt la Martin ett tävlings-golv i källaren och kör hårt mot sin robot. Och han drömmer om ”den polska vändningen.”

Martin spelade en del pingis som liten, ”som alla andra.”

– Vi hade ett hemmagjort bord i källaren hemma i Stenkullen när jag växte upp.

Så småningom blev det ishockey i stället och när det kom en ishall började ”alla spela hockey.” Som vuxen har det sedan blivit både fortsatt hockey och även motorcross, tennis, badminton och golf.

– Jag var hyfsat bra tränad innan jag blev sjuk. Som tur var, berättar Martin.

Bild: Tommy Holl
Bild: Tommy Holl

Det är nio år sedan som han fick cancer i halsen, tonsillscancer. Det började som ont i örat och tandvärk på högra sidan som inte ville ge sig och Martin började äta värktabletter som han aldrig gjorde annars.

När han efter flera månader hamnade hos en specialistläkare som såg vad det var, blev det operation direkt. En vecka senare när han var tillbaka på Sahlgrenska fick han beskedet att det var cancer.

– Det slog ner som en bomb, en chock, minns Martin där vi sitter utomhus på en sommarvarm veranda i hans hus i Stenkullen.

Tuff behandling väntade

Han fick också beskedet att det var en av de tuffare cancerbehandlingarna som väntade.

– Det var tur att jag inte visste hur jävligt det skulle bli. Strålning varje dag i fem veckor som förvandlade hela munnen och tungan till ett stort köttsår.

Behandlingen tog hårt på Martin och den sista strålningen fick de hoppa över för att han var i för dåligt skick.

Sedan väntade sondmatning i åtta månader innan Martin kunde äta igen och fick tillbaka salivproduktion och smak. Innan dess fick han träna länge på att bända upp käkarna.

Pingis på läkarrekommendation

Konditionen var förstås i botten och Martin orkade knappt ta sig till brevlådan. Men att bara promenera som träning var för tråkigt. En läkare rekommenderade pingis.

På jobbet fanns ett pingisbord och kompisen Leif Alfjorden. Han och Martin började spela så smått. Kondis, rörlighet och allmäntillstånd blev allt bättre med bordtennisens hjälp. Efter några års spelande ville han gå med i en klubb och landade, efter en kort sejour i Lerum, i Lekstorps IF.

– Det är en fantastisk klubb, tycker Martin. Fast det är en elitklubb är den väldigt inbjudande även för nybörjare och man kan få träna även med de bästa.

Bild: Tommy Holl
Bild: Tommy Holl

Förutom att spela så håller Martin också i klubbens webbsida och inspelningen av alla matcher. Och så har det rullat på – i dag är Martin en rutinerad veteranspelare.

Så småningom blev det snack om SM, det finns ju också för veteraner i olika åldersklasser, och Martin har nu varit med i ett flertal.

Deltog i veteran-VM

VM i Alicante för tre år sedan med 4600 deltagare blev en upplevelse. Alla deltagare är garanterade tre matcher i ett gruppspel och Martin vann en match.

– Det hade jag verkligen inte räknat med, säger han och skrattar. Man åker ju dit för att det är en fantastisk upplevelse.

Han hade förstås tänkt åka på årets VM men så kom det här med covid-19. Det fick bli träning på hemmaplan, i den egna källaren, för att vara på den säkra sidan. Här spelar han och kompisen Leif, alternativt att roboten får ge Martin vad han tål. Det blir pass på en och en halv till två timmar varje gång.

– Leif och jag har sagt att vi ska träna så vi håller länge. Vi ska ”peaka” vid 60 och som pensionär ska jag bli proffs, säger Martin med ett leende.

Duktig hantverkare

I yrkeslivet verkar han vara proffs på det mesta inom hantverk. I dag jobbar han på SET, Svensk Exponeringsteknik, och gör konstruktioner till inredningar i restauranger. Han har också varit resemontör, smed, snickare, elektriker … och är inne på renoveringen av sitt fjärde hus.

– Jag är även utbildad undersköterska och har gjort FN-tjänst på Cypern, berättar en leende Martin när jag häpnar över alla hans yrkeskunskaper.

Bilar, båt och mc finns också på gården och att meka tycker han är kul.

– Men numera inser jag att livet är kort och det är roligare att köra fordon än att meka med dem.

Bild: Tommy Holl
Bild: Tommy Holl

Och så var det det här med ”den polska vändningen.”

Vid veteran-EM i Budapest förra året hade Martin inga förväntningar. Men han började med att förlora oväntat knappt, med 3-2, mot en duktig fransman.

Sedan väntade en polack – och det gick inget vidare. Martin förlorade två set och låg under med 7-3 i tredje. Då begärde hans tränare timeout.

”Spelade som i trance”

”Försök inte att ’slå’, bara blockera hans slag,” var rådet Martin fick. Och plötsligt stod det 2-2 i set, innan han tappade i avgörande set. Då tänkte han på tränarens råd igen och gick upp till 7-7 i setet. Sedan hände nåt – ”jag spelade som i trance och smashade tydligen in boll efter boll och vann med 11-7. Men de fyra sista bollarna minns jag inte.”

Martin blev tvåa i sin grupp och gick till slutspel, men det är en annan historia.

Matchen mot den polske spelaren kallar Martin ”polack-vändningen”.

– Den påminner om att allt är möjligt och att man inte ska ge upp.

Martin Lindell

Ålder: 55 år.

Yrke: Mångsysslare inom hantverk.

Bor: Stenkullen.

Familj: Sönerna Jesper, 31, Rasmus, 30, Albin, 28 och Emil, 26. Två barnbarn.

Intressen: Bordtennis, spelar i klubben Lekstorps IF. ”Gillar att meka.”

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.