Jag blev inbjuden till ett event av ett av våra lärarfack. Konferensen handlade om de stora utmaningarna som svensk skola står inför. Hur dessa utmaningar ter sig för lärare och skolledare i dag och i framtiden.
Alla seminarier slutade med en öppen frågeställning om vad som måste förändras och vad som behöver hända. Det var här våra erfarenheter, kreativitet och klokskap kom in. Vi skulle tillsammans försöka hitta möjliga lösningar.
Frågorna snurrar fortfarande runt hos mig. Hur ska samhället kunna förstå den avgörande resurs som skolan är? Hur ska vi organisera skolan och vad ska skolan vara i ett framtida samhälle? Inte minst: vilken roll ska jag och mina kollegor ha?
Med mindre än ett år kvar till valdagen ökar temperaturen i debatten om ”Vad ska vi göra med skolan?” Är det något vi kan lita på så är det att alla kommer ha den bästa lösningen. Dagens elever kommer att följa debatten om läraryrkets löner, höga arbetsbelastning och bristen på behörig personal. Detta kommer påverka dem i sina framtida val. Den mediala bilden av skolan är ingen vidare annonspelare för läraryrket i dag. Varför välja en framtid i ett yrke som ingen förmår att uppskatta? När skolan blir ett endimensionellt slagträ mellan politiker förminskas elevernas insatser och lärarnas profession till nedsättande omdömen som man försöker köpa billiga politiska poäng med.
Ovanpå detta så börjar förslagen, som nu börjar sväva likt testballonger på den skolpolitiska himmelen, anta en allt mer populistisk ton. Senast i raden var att stryka modersmålsundervisningen. Man tar sig för pannan.
Under det närmaste året riskerar vi att helt tappa bort det som är viktigt, det som har vetenskapligt bekräftat påverkan och vad skolan ska vara i ett framtida samhälle. I stället kommer vi med all sannolikhet att fortsätta se debatter där ord som ”betyg”, ”normlöshet”, ”respekt” och “katastrof” kommer att användas för att peka på den andres fel och brister i politiken. Slagfältet kommer att riskera att lämna efter sig en känsla av hopplöshet och alienering för alla som rör sig i skolans värld.
Vem vill då sätta sin fot i den skola som beskrivs? Vad gör den negativa bilden med elevernas uppfattning om deras mest centrala sammanhang och det som utgör den största delen i deras liv.
Vi får bara hoppas att den som vinner i slutändan har förmåga att beskriva vad skolan kan vara i en allt mer föränderlig framtid. Och skulle partierna ha brist på bra idéer om hur skola kan utformas är man alltid välkommen på besök.
