Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Petra Elio Serti, lärare och tisdagskrönikör i GP.

Petra Elio Serti: "Här är alla hjältar genom sina arbeten"

KRÖNIKA: Lillkillens favoritprogram på TV gav Petra Elio Serti idén till tisdagskrönikan.

Under sommarens små regnskurar blev det ändå lite TV-tittande. Lillkillens favoritprogram är "Stadens hjältar", ett tecknat program där handlingen kretsar kring utryckningsfordonen Palle Polisbil och Bella Brandbil. Varje avsnitt åker de ut på nya uppdrag, och i den lilla staden som handlingen utspelar sig hjälps alltid alla invånare åt till att lösa problemen tillsammans. Många inslag handlar om att dela med sig, att bry sig om varandra och att hjälpas åt, samtidigt som man ser de olika yrkens betydelse och att alla arbetar för att skapa ett bättre samhälle. 
Hur många gånger har vi inte önskat att verkligheten är som i en tecknad serie? Ett utopiskt samhälle där alla lever i synergi. Vad är det som säger att vi inte kan ha den strävan? Det är upp till var och en av oss att bidra till ett samhälle som ständigt utvecklas, där man absolut inte ens tänker tanken att motarbeta och hindra blåljuspersonal i sitt arbete, utan snarare att man stöttar och respekterar varandras yrken.

Det som slår mig mest är hur alla är glada och lyckliga i serien, antagligen för att alla arbetar och känner en yrkesstolthet och därmed har känslan av att man är en del av samhället. Vi skall inte sticka under stol med att vi har en hög ungdomsarbetslöshet i Sverige. Många ungdomar saknar sysselsättning och många har inte heller en utbildning vilket försvårar ännu mer. När en del väl får ett arbete så är det i form av en tidsbestämd åtgärd och det inger knappast en trygghetskänsla.
Efter att vi tittat en stund säger min lille Christian: "Mamma, om Spiderman också var med i 'Stadens hjältar' hade det varit 'pelfekt'. Då hade det funnits en till hjälte som hjälper Palle och Bella när de blir trötta". 
Det speciella med serien är att alla yrken är lika viktiga, allt från uniformsyrken till stadens bagare, sophämtare och vägarbetare m.fl. Alla berömmer varandra för deras insatser under dagen och alla är hjältar genom sina arbeten. Ingen är mer värd än någon annan.

Snart är semestern slut och många går tillbaka till sina arbeten. Jag har reflekterat över olika yrken jag mött under min semester. Biljettkillen på färjan, livräddaren på badplatsen, djurskötaren på parken är alla viktiga och underlättar för oss alla i vår vardag.  Alla arbeten är meningsfulla och ingen ska stå utanför gemenskapen . Vi behöver inte ställa sjukvård mot skola eller skola mot äldreomsorg, utan vi måste tänka på hela välfärden. Så att stadens hjältar kan göra ett ännu bättre jobb och medborgarna i staden kommer i första hand.  Så vi kan svara hoppfullt till våra små och visa dem att vi minsann har det ganska "pelfekt".  

Med risk för att bli politisk fick det mig att tänka på varför det ser ut som det gör? Och kan vi vanliga människor påverka? Svaret är att det kan vi om vi bara bestämmer oss för och verkligen gör det tillsammans. 
Visst minns man själv den där känslan när man fick samtalet att man fick jobbet eller glädjen när man skrev på jobbkontraktet och man kunde planera för framtiden. Vi är många som går tillbaka till våra jobb efter semestern och då måste vi fortsätta prata om de som inte har arbete, om villkoren för anställde och hur man bör möta alla yrken i samma viktiga anda. 

Jag vet att det inte kommer någon superhjälte som ställer allt tillrätta. Men jag är helt övertygad om att om vi alla drar på oss trikåerna, blir våra gemensamma krafter till en enda stor superkraft. 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.