Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Peter Währborg, stressforskare och tisdagskrönikör i GP.

Peter Währborg: "Vi fostras till digitala eremiter"

KRÖNIKA: "Jag tycker det är dags att återerövra den mänskliga kontakten, annars riskerar också Lucia att bli utbränd", menar tisdagskrönikören Peter Währborg.

Äntligen Lucia! Efter diverse stunder av vemod i själens decembermörka källare uppenbarar sig ljuset. Att möta ljuset i den tidiga morgonen med sång, ljus och nybryggt kaffe är verkligen en mänsklig högtid. Jag ser framför mig hur man på några myndigheter och i andra verksamheter där man vill vara ifred sitter med sina knapptelefoner i högsta hugg och lyssnar till en vacker röst, ”vill du se Lucia, tryck 1”. ”Vill du höra Staffansången, tryck 2” osv. Det är mänskliga möten det, så viktiga för oss alla.

De mänskliga mötena blir allt färre i vår moderna vardag. Post- och bankväsendet har för länge sedan spärrat in sig bakom digitala murar. Detsamma gäller kabelbolag och allehanda andra bolag som man ibland skulle vilja säga ett sanningens ord till eller bara ha lite hjälp från. Vi fostras till att bli digitala eremiter som söker både äktenskapspartners och nödvändig information i ettornas och nollornas värld. Det är i den världen mötet med en livs levande Lucia får en unik kraft.  
Det utmärkande för vår tid är att våra hjärnor fått en allt mer betydelsefull roll. Människan, eller humankapitalet som det beskrivs ibland, är numera den viktigaste produktionsfaktorn. I tillväxtens namn skall dessa våra arma hjärnor prestera allt mer på allt kortare tid. Vi odlar presterande, tillväxtorienterade hjärnor som snart inte längre klarar av det mänskliga umgänget. Jag tycker vi borde uppmärksamma och belöna också andra mänskliga kvaliteter, som exempelvis snällhet. Våra hjärnor skulle må bra av att odla mer mänsklighet och social kompetens. På Luciadagen kunde det kanske vara en bra idé att uppmärksamma dem som är snälla på jobbet.

För mig representerar Lucia ljuset, eftertanken och snällheten. Legenden berättar att ljuset i Lucias hår tjänade syftet att hon skulle kunna bära så mycket mat som möjligt till fångar i en fängelsehåla. Jag påminner min hustru om detta då hon lussar för mig på morgonen – så mycket hon kan bära. Det är naturligtvis inte politiskt korrekt, men allt som är snällt är inte politiskt korrekt.  
Det är ju inte bara Lucia som sprider ljus i tillvaron. Som lärare vid universitetet har jag mött ljushuvuden bland mina studenter som stundom drabbas av snilleblixtar. Jag har samlat på mig några av de briljanta svar som studenter nedtecknat i sina prov. Vid ett tillfälle frågade jag var den första deklarationen om etiska regler för forskning på människor undertecknades. Ett av ljushuvudena svarade helt enkelt – ”underst”. I ett annat sammanhang bad jag studenterna namnge sex djur som är lämpade för ett liv i Arktis. ”Två isbjörnar och fyra sälar”, svarade en av studenterna efter att ha strukit över tre på det första delsvaret. Nåja, även den bäste kan drabbas av kortslutning ibland.

Lucia representerar något som är en bristvara i vår tid – mänskliga möten präglade av kravlöshet, värme och omtanke. Jag tycker det är dags att återerövra den mänskliga kontakten, annars riskerar också Lucia att bli utbränd. Och för den som ändå drabbas av denna härdsmälta i tillvaron låter det väl snart, tryck 1 om du är oändligt trött, tryck 1 igen om du känner dig otillräcklig och tryck 2 om du inte får ordning på koncentration och minne. Med denna kombination får också du möta någon i vitt med strålande ljus på taket.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.