Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Peter Währborg: "Ensam är svag"

"Alla medborgare borde få fira de mänskliga fri- och rättigheterna. Det kan vi göra på nationaldagen. Det är ju faktiskt därför vi firar den i Sverige", skriver Peter Währborg i sin tisdagskrönika.

Maryam vaknade före dig i morse. Hon hörde gevärseld och skrikande människor. Hon såg bilder av mödrar som skrek och barn som lemlästades. På hennes näthinna etsade sig sönderslitna människor fast som krampaktigt sträckte sina spretande fingrar mot himlen. Maryam vaknar ofta så, med huvudet fullt av förfärliga bilder och minnen. För henne är det på riktigt. Det var ingen mardröm utan en verklighet som hon upplevt och inte kan radera ut. Hon lider av ett posttraumatiskt stressyndrom. 

I dag är det Sveriges nationaldag. Man kan undra varför vi firar denna dag. Bortsett från att Gustav Vasa valdes till kung den 6 juni 1523 och bidrog till att grunda det svenska riket så firar vi nationaldagen därför att vi antog en författning den 6 juni 1809 som slog fast de svenska medborgarnas fri- och rättigheter. 
Jag firar nationaldagen därför att vi i vår grundlags portalparagraf slagit fast att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde. Jag är stolt därför att vår grundlag stadgar att vi får mötas fritt och fritt uttrycka vår uppfattning om saker och ting. Jag är stolt för att vi får erkänna oss till vilken religion vi vill, men även förkasta den. Och vi får rösta i fria allmänna val.

Ibland blir jag avundsjuk på våra västliga grannar som firar sin nationaldag med dunder och brak. I långa uppsluppna led tågar man genom alla tättbebyggda områden för att visa upp sina spelmanslag, hantverksföreningar, politiska och religiösa föreningar m.m. Man visar helt enkelt upp sitt land, sin stad och sin bygd. Det borde vi också göra. Om vi litar på och högaktar vår demokrati borde vi visa upp den, också för oss själva. Det vore ett sätt att visa upp vårt folkstyre och att vi tillsammans är starka i denna maktordning.

Vi har förstås ett mödosamt arbete kvar innan vi når en maktordning som alla är överens om, i den mån vi någonsin blir det.  Men ibland tror jag det är viktigt att likt ett idrottslag samlas i ring för att ge varandra energi för att förändra det som borde förändras och förbättra det som borde förbättras. Det blir lättare om vi kan göra det tillsammans. Vi har redan uppnått mycket. Ibland tror jag det är viktigt att stanna upp och få glädjas åt det man uppnått. I många avseenden har vi svenskar mycket att glädjas åt och att fira.

I tider när statsledare och ”religiösa” ledare allt oftare och allt tydligare står för en lika patriotisk som patriarkalisk nationalism riskerar man att förlora tron på en sund nationalism utan murar mellan folken. Maryam är en världsmedborgare på samma sätt som vi alla är det, men hon har hals över huvud fått fly sitt land. Och hon är fortfarande rädd. Rädd så hon skakar när de ovälkomna tankarna tränger sig på. Den rädslans makt förtjänar bara förakt. Alla medborgare borde få fira de mänskliga fri- och rättigheterna. Det kan vi göra på nationaldagen. Det är ju faktiskt därför vi firar den i Sverige.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.