Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
När hon berättar om sitt yrke brukar andra slås av hur mycket som ryms i det. ”Ja, jag kommer aldrig kunna bli fullärd. Det är fantastiskt”, säger Pernilla Blixt, ­möbelrestaurerare som fick sitt mästarbrev för tre år sedan. Bild: Karin Tufvesson
När hon berättar om sitt yrke brukar andra slås av hur mycket som ryms i det. ”Ja, jag kommer aldrig kunna bli fullärd. Det är fantastiskt”, säger Pernilla Blixt, ­möbelrestaurerare som fick sitt mästarbrev för tre år sedan. Bild: Karin Tufvesson

Pernilla låter möblernas berättelser leva vidare

För en del av oss är jobbet ett nödvändigt ont. För Pernilla Blixt, möbelrestaurerare, är arbetet med egna händer värt ­betydligt mer.
– Det här är ju mitt liv, mitt fokus sedan jag var 15 år, förklarar hon som i dag gläds åt att möta allt fler med lust och intresse för gamla trämöbler.

Redan första året på gymnasieskolan i Tibro, när hon fick komma in i möbelrestaureringsverkstaden, stod det klart.

– När jag fick höra vad de gjorde var jag fast. Det var det enda jag ville göra. För mig lät det som magi, berättar Pernilla.

Halva livet senare lyser ”Mäster Blixts Möbelrestaurering” i versala guldbokstäver utanför entrén till hennes egna, 117 kvadrat rymliga, verkstad i Kville i Göteborg.

På insidan doftar nybryggt kaffe, trä och en försiktig ton linolja.

Väggen rakt fram kläs från golv till tak av en pampig köpmansdisk och prydligt fyllda hyllplan. Stolt uppradade syns trästolar, äldre hyvlar och diverse arbetsmaterial som polermedel, oljor, lack, betser, pigment – ”och plåster så klart”.

– Jag tycker ju om ordning. Ett av mina favoritverktyg är min Dymo, som skriver ut etiketter, ler Pernilla, som i de mörka arbetsbyxorna alltid har pennor och tumstock.

Älskar utmaningar

Allt annat finns häromkring. När det gäller nödvändigheter, som verktyg, skruv, extra tänger, extra hammare och annat finns både ”mina som jag använder mest” och väldigt mycket mer i lådor och hurts.

För den som missat vad Pernilla brinner för kan tatueringarna på långfingrarnas framsida ge dubbel fingervisning.

– Den ena är en Balbostol, det andra en Göteborgsstol, säger hon som kallar sig envis och ambitiös.

Ögonen ler när Pernilla visar runt bland de tre släta arbetsbänkarna, modell bildhuggarbänk och berättar om veckans jobb på gång.

En bänk ska få nya fötter och nya tappar, en hel del flätningar väntar liksom diverse lackarbeten.

">
Pernilla Blixt Bild: Karin Tufvesson
Pernilla Blixt Bild: Karin Tufvesson

Om en kund kommer in med något slags trämöbel och undrar ”Kan ni lösa det här?” och Pernilla inom sig undrar ”Hur ska jag lösa det?” tvekar hon sällan.

Visst kan hon gå bet då och då. Men att få tänka om och lära nytt är bara av godo.

– Jag älskar utmaningar. Och i det här jobbet blir man alltid utmanad. Det allra bästa är den enorma variationen, alla människor och historier jag möter. Det är väldigt kul.

– Passionerad är jag nog, summerar hon lugnt.

Från vänner har hon fått höra att man inte kan förvänta sig att alla ska vara just passionerade för sina jobb.

– Det kan jag förstå. Men jag skulle önska att andra kände det för något.

Sydde ihop egen gesällvandring

Vägen hit har varit målmedveten och gedigen.

Efter avslutad restaureringsutbildning i Tibro och gesällbrev åkte Pernilla ut på egendesignad gesällvandring. Egentligen är det ett fenomen som försvann med skråväsendet år 1846, får vi veta av henne som ”nog är litet historienörd”.

– Jag hittade de verkstäder jag ville till, kontaktade dem och kom in där, berättar hon som sökte stipendier varje år under de 4,5 åren på vandring för att arbeta och lära.

Stolsflätning hör till det som lärts i ansedda privata verkstäder, palats och museer i såväl Danmark, Holland som Berlin.

I England, där hon avslutade på Windsor Castle, ingick boende som betalning. På varje ställe var slutlönen annars ett verktyg, något de just där tyckte hon behövde. Den utvalda verktygssamlingen används fortsatt hela tiden, men känns extra värdefull.

LÄS MER: Clara och Karolina ger nytt liv åt gamla möbler

När andra undrar vad Pernilla gör på jobbet brukar det krävas förklaringen att hon arbetar med trä, inte klär om möbler.

Yrkesnamnet möbelrestaurerare har bara tre år på nacken, förr gällde möbelrenoverare.

– Jag älskar det nya namnet, som visar att vi arbetar kunskapsbevarande, att historien ska finnas kvar. Det är en väldigt stark drivkraft för mig. Allt jag gör är för möbelns skull!

Att göra så litet som möjligt, använda rätt material, gå tillbaka till en punkt av mindre skada, så att möbeln går att använda men fortsatt berättar vad den varit med om ingår i Pernillas etik.

Ökat intresse

I dag är 60 procent av kunderna privatpersoner, i övrigt antik- och vintage-handlare och kollegor i olika fack. Väntetiden är runt en månad.

– Jag upplever en större efterfrågan, och även min kollega och tidigare lärare Claes, som varit verksam i 30 år, intygar att intresset är mycket större nu.

Inredningsintresset har ökat, liksom möjligheten att ta reda på vad föremål är värda. Men allt fler ser även miljöaspekten, vill ta hand om det de har, köpa på second hand och göra i ordning i stället för att köpa nytt, märker Pernilla.

Hon är i dag en av få i branschen i Göteborg och avgjort yngst.

– Tyvärr har jättemånga hantverksutbildningar lagts ner på senare år. Det har inte varit så mycket status i att vara hantverkare, men det kan vara på väg att vända nu.

Till dig som har stark vilja att lära dig, är beredd att lägga ner mycket tid, har historieintresse och ett litet klurigt sinne kan Pernilla rekommendera sitt yrke.

– Det behövs fler som går i utbildning!

Pernilla Blixt

Ålder: 30 år.

Familj: Två syskon, mamma och pappa.

Bor: i Lundby, Göteborg.

Yrke/sysselsättning och bakgrund: Möbelrestaurerare, driver sedan fyra år Mäster Blixts Möbelrestaurering, sedan ett halvår i verkstad nära Kvilletorget. Gick treårigt gymnasium, inredning och hantverk i Tibro, två års utbildning till möbelrestaurerare och 4,5 års gesällvandring. Tog mästarbrev 2017.

Framtidsdröm just nu: Framför allt att det ska fortsätta gå bra här. Vill så småningom ta gesäll- och mästarbrev i dekupöryrket. Skulle vilja skriva egen bok om rottingflätning.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.