Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Varje torsdagseftermiddag dukas det fram kaffe och kakor i Centrumkyrkan på Mjörnbotorget i Gråbo. Då brukar Belton Mubiru finnas på plats. Marianne Ebbersten tar tillfället i akt att få en pratstund med den populäre missionären.

Pastor Belton är allas favorit

Ett bråk med sönerna till Ugandas tidigare ökände diktator Idi Amin höll på att få ödesdigra konsekvenser för Belton Mubiru. Men det ordnade som tur var upp sig. Sedan 25 år tillbaka arbetar Belton som missionär i Göteborg och Gråbo.

Incidenten på en skolgård i Ugandas huvudstad Kampala inträffade för länge sedan. Belton var sju år och gick på en privatskola där hans mor var rektor. Bland skolkamraterna fanns två av Idi Amins söner. Båda var i ungefär samma ålder som Belton:
–  Det var nog egentligen inte speciellt allvarligt. Vi var på skolgården och jag minns inte ens vad vi bråkade om.

Men just det faktum att två av den fruktade diktatorns söner var inblandade gjorde att det hela till en allvarlig incident.
–  Jag kommer ihåg att en massa lärare och skolpersonal kom springande för att avstyra bråket. De såg livrädda ut. Själv var jag för liten för att förstå vad bråket skulle kunna få för konsekvenser, berättar Belton.
Turligt nog lyckades skolpersonalen lugna ner stämningen utan att bröderna Amins tungt beväpnade livvakter upptäckte grabbarnas smågnabb.

Belton minns uppväxten i Uganda som otrygg. Idi Amins skräckvälde satte sin tydliga spår.
Situationen i landet förändrades dock radikalt när Idi Amin störtades och makten togs under en kort period över av Yusufu Lule och därefter av Milton Obote.
–  Fram tills dess hade det ugandiska folket levt i skräck och nästan gett upp hoppet. Maktskiftet gjorde att många återfick livsglädjen. Landet stabiliserades, konstaterar Belton.

Religionsfrihet återinfördes. Inte minst frikyrkorna gick mot en ny vår och en stor väckelserörelse växte fram. Belton var en av de många som anslöt sig. Hans engagemang skulle visa sig så småningom leda ända till Sverige. Närmare bestämt Oxelösund.
– Sverige sågs som ett fritt land. Det kändes skönt att fly ifrån allt det elände som hade pågått under många år i Uganda, förklarar Belton som fortsatte väckelsearbetet i sitt nya hemland.
Efter ett tag flyttade han till Göteborg där han var med om att starta flera nya församlingsgrupper, bland annat en avdelning inom Smyrnakyrkan i Gårdsten. Det var för övrigt där han träffade sin blivande fru Sarah.

Det har nu gått 25 år sedan Belton kom från Uganda till Sverige. För närvarande innehar han en tredelad tjänst som innebär att han arbetar 25 procent som pastor i Centrumkyrkan i Gråbo, 50 procent som trygghetsvärd på Tynneredsskolan och 25 procent som pastor i Smyrnakyrkan i Göteborg.
Belton stortrivs med sina arbetsuppgifter och umgänget med församlingsmedlemmarna.

Eva Sjöberg hoppas få behålla sin pastor. Hon ser Belton Mubiru som en stor tillgång för Centrumkyrkans medlemmar i Gråbo. "Jag är så nöjd så", konstaterar hon. Bild: Kent Eikeland
Eva Sjöberg hoppas få behålla sin pastor. Hon ser Belton Mubiru som en stor tillgång för Centrumkyrkans medlemmar i Gråbo. "Jag är så nöjd så", konstaterar hon. Bild: Kent Eikeland


Uppskattningen verkar vara ömsesidig. En efter en kommer fram och kramar om Belton vid vårt besök i Centrumkyrkan.  
–  Han är jättetoppen. Han är en klar tillgång för vår församling. Vi är så nöjda så, förklarar Marianne Ebbersten och ger pastorn en stor kram.
Eva Sjögren har från sin rullstol problem att nå upp till Beltons höjder. Han kryper ihop så att de kan förenas i en bamsekram:
–  Hoppas vi nu bara får behålla honom, förklarar hon ger honom en klapp på kinden.

Och det verkar inte finnas något som pekar mot något annat. För även om Belton brukar åka och hälsa på sina föräldrar, syskon och gamla vänner  i Uganda har och familjen inga planer på att flytta tillbaka:
–  Jag känner mig mest hemma här i Sverige. Här finns en så välkomnande atmosfär.

Det faktum att många européer – och inte minst vi svenskar – tror att det fortfarande skickas missionärer i en strid ström till Afrika avfärdar han bestämt:
–  Det är inte som det var förr. Afrika är inte längre ett missionsfält. Det finns numera fler missionärer från tredje världen i Europa än tvärtom, hävdar Belton Mubiru med ett nöjt leende.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.