På världshaven glömde Inger och Lars alla krävande kalendrar

Lars och Inger Zachariasson gör sällan något halvhjärtat.

När de väl bestämt sig för en långsegling kom den att vara i 22 år. Och när Lars sedan ville fånga äventyret i en bok skrev han inte ett ord innan han hämtat kunskap och inspiration från erfarna författare som Sara Danius, Elizabeth George och Stephen King.

– Ändå tvingades jag så småningom stryka ner mitt manus rätt rejält, medger 78-åringen från Billdal, som med sin 350 sidor tjocka debut ”Det finns ett annat liv” tryckt och klar, nu ser fram emot att snart få sjösätta sin livskamrat s/y Charlotta igen.

Fast utan hustru Inger hade förstås varken långsegling eller bok realiserats:

– Att det blev 22 år är helt och hållet hennes förtjänst. Jag kan lova dig att det inte är många tjejer som stått ut med mig så länge.

Manifestation utanför Vinga

Och egentligen visste väl varken Lars eller Inger vad som väntade dem när de vid lunchtid lördagen den 15 juni 1996 drog upp ankaret och stävade ut från Hinsholmen. På bryggan bakom dem stod familj och vänner och vinkade, framför dem låg världen vidöppen.

En frihetskänsla som närmast rituellt manifesterades på söndagsmorgonen utanför Vinga:

”När vi nästa morgon passerade Vinga gjorde jag något jag länge längtat efter och slängde min dyra kalender med oxblodsfärgade läderpärmar i havet. På sjökortet markerade jag platsen med ett kryss. Där startade mitt nya liv utan tidtabeller och färdplaner efter att jag under de sista femton åren detaljplanerat varenda timma på jobbet.”

I takt med att den exklusiva agendan sakta sjönk mot botten kände Lars hur allt släppte. Nu var han fri. På riktigt.

Om inledningskapitlet av ”Det finns ett annat liv” erbjuder starka känslor möter läsaren också senare stunder av dramatik, glädje, skönhet och njutning.

– Det har hänt mer än en gång att jag varit glad över att vi lyckats ta oss i hamn och inte blivit kvar där ute. Vi hade till exempel en skräcksegling från Mexiko upp till Key West i Florida med ett fruktansvärt tropiskt regnväder. Blixtarna slog ner runt båten så att det fräste i vattnet runt om oss, säger Lars och fortsätter:

Varit rädd flera gånger

– Det är lite tabubelagt bland långseglare att snacka om rädsla, men jag medger gärna att jag varit rädd flera gånger. Hade du till exempel stått i hamnen i Antigua efter vår 19 dygn långa mardrömssegling från USA ner till Karibien kan jag lova dig att du fått köpa båten väldigt billigt!

– Jo, då snackade han om att köpa ett torp i Småland, men det gick visst över efter några dagar – sedan skulle han inte ha något torp längre, ler Inger.

De flesta långseglare som under lång tid förvandlar en båt till sitt hem väljer att ändå tillbringa perioder i sitt hemland. Så också Lars och Inger som mellan 2003 och 2018 regelbundet återvände till sin lilla etta i Billdal för att njuta av den svenska sommaren.

Sedan längtade de snart ner till Charlotta igen. Plastbåten som troget väntade på dem i Trinidad, redo för nya utflykter.

– De sista åren seglade vi i stort sett bara från Trinidad till Hog Islands lagun på Grenadas sydkust där båten låg skyddad från vågor och ankaret satt som i cement.

Brett nätverk av vänner

Dit sökte sig också andra längeseglare som gjort upp med sina kalendrar och måsten. Kanadensare, engelsmän, tyskar, holländare, danskar – paret Zachariasson har i dag ett brett nätverk av vänner som de på olika sätt håller kontakten med.

De goda stunderna var många, men undantag har förstås funnits:

– Skulle ett gräl ombord kräva att man slog i en dörr hade vi ju alltid toadörren, ler Inger.

Allvarligare var det när hon vid ett tillfälle fick denguefeber, men i soffan hemma i Billdal är det förstås framför allt de fina stunderna som lyser klarast. Och nu finns hela äventyret också fångat i en bok.

Fotnot: Lars och Inger Zachariasons båt s/y Charlotta är en Forgus 31 som byggdes på Orust 1976. Stabilt byggd. Kort (9,3 meter), tjock och väldigt rymlig för sin storlek.

Lars Hjertberg

namn@gp.se