Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Agneta Slonawski
Bild: Agneta Slonawski

Om det värdefulla i livet att leva i nuet och inte älta

För drygt tio år sedan lämnade Brita Stockman Sverige för Spanien. Hit har hon kommit för att stanna. Tills den dag hon skall begravas. Då vill hon vila bredvid sin yngsta dotter i Kållered.

Klockan närmar sig ett i södra Spanien. Brita Stockman och hennes man Rolf har precis ätit rester av gårdagens lammkotletter och ugnsbakad potatis. Dofter från andras kök sipprar in genom luckorna till det gamla townhuset där de bor. Snart skruvas vardagsljuden ned på en lägre volym. Det är siesta Almunécar.

Efter vilan är det inte så mycket som händer, förutom de dagar som det är dags att möta barnbarnen vid skolbussen, ta med dem hem och laga mat. Hon har den stora glädjen att ha sina båda döttrar och deras familjer i närheten. Det är en av de stora anledningarna till att hon valt att lätta ankar. Men låt oss ta det från början.

Levt på gården i flera generationer

Brita Stockman föddes på Kålleredsgården som ligger en bit ovanför dagens Ikea. Det var på en liten bondgård där familjen levde tillsammans i flera generationer. Det var tryggt och omringat av rutiner. Ända tills Brita Stockman blev femton år. Då förändrades allt i en riktning som påverkat hela hennes liv.

– Mitt kvinnoliv startade ganska tidigt för jag blev mamma när jag var 15 år. Idag är min äldsta dotter 51 år och jag är ju 66, konstaterar Brita Stockman som tillägger att hon hade många vänner och fick mycket hjälp hemma.

– Min mamma hade henne alla sommarlov ända tills hon var åtta år. Sedan hade jag dagis. Men visst var det så att när andra festade så hade jag fullt upp med att skura trappor och bära in ved. Men jag har aldrig tyckt synd om mig själv. Tvärtom var det så att när jag höll den lilla i mina armar så kände jag mig hel.

När dottern var två år och Brita Stockman fyllt 17 år så flyttade hennes mamma och morföräldrar från Kålleredsgården till Västergötland. Då bestämde hon sig för att köpa en del av gården och bo kvar. Det var år av ärvda kläder och trolleri med en liten budget.

Levt med maken i 25 år

– Jag var målinriktad och växte med uppgiften. Det bästa var ju att jag tog körkort och kunde ta mig överallt, minns Brita Stockman som fick ytterligare två döttrar som hon uppfostrat själv.

När de var fyra och sju år mötte hon sin nuvarande man. Han adopterade hennes barn och honom har hon varit gift med i 25 år.

– Han var en rejäl hamnarbetare, stabil med båda fötterna på jorden. Han är 1,94 och jag en halvmeter kortare. Vi träffades när jag var 40 och han var 46. Så man kan säga att jag skapade familj bakifrån, skojar Brita Stockman.

Men allt har inte varit varmt och vackert. Anledningen till att de tog beslutet att flytta från Sverige för gott, kom sig av yngsta dotterns alltför tidiga död.

– Hon dog av ett medfött aneurysm när hon var 16 år. När vi satt där och tog adjö, tänkte jag att det enda vi kan göra nu, är att fortsätta leva.

Beslut om en omstart

Så växte beslutet fram att göra en omstart och flytta annat land. Det blev Spanien eftersom äldsta dottern börjat sätta bopålar där. Men innan Brita Stockman sålde Kålleredsgården 2010, så var den en lång sorgevandring.

– Men vårt lilla barnbarn fick sorgearbetet att vända. Innan dess fick jag hjälp av psykiatrin och av prästen på Mölndals sjukhus. För det kändes som jag inte orkade leva, fastän jag ville leva, minns Brita Stockman.

Nu har de tre barnbarn i Spanien, eftersom mellandottern också fått barn. Hon är gift med en spanjor, så storfamiljen blandar spansk kultur på plats.

– Jag är den där traditionsbäraren här i Spanien med lagad julmat och som ser till så att påskkäringarna blir utklädda.

Förutom de detaljerna så anammar Brita Stockman det spanska, allt från siesta till att betala spansk skatt. Och så maten förstås. I de dagliga rutinerna ingår en cykelrunda med inhandling av handplockade färska varor. Men dagen börjar alltid med havregrynsgröt på terrassen med maken och katten Totte.

Dagens tanke: Mat

– Det första jag tänker på när jag vaknar är: Vad skall vi ha för mat idag?

För maten har varit ett ledmotiv i hennes liv. Ända sedan livet startade på Kålleredsgården och under hela hennes yrkesliv.

– Jag tror att jag stod och lagade mat redan när jag var en tio, tolv år. Sen blev jag kostekonom och kock, berättar Brita Stockman som hamnade på universitetet som adjunkt i måltidsproduktion för storkök och som tillsammans med kollegan Margareta Andersson skrivit metodböcker med fokus på storkök för skolor och äldreboenden - allt för att ge bättre verktyg att laga god och näringsrik mat.

Förutom matuppdrag så ger hon behandlingar i aromaterapi. Det hade hon redan under tiden på Kålleredsgården. Idag har hon en lokal i markplan på sitt townhouse där hon ger behandlingar några gånger i veckan.

Och nej, hon längtar inte tillbaka till Sverige och skall inte flytta tillbaka. Inte ens nu när temperaturen går ner under vintermånaderna. Men en dag kommer hon att vila bredvid sin dotter som ligger under jord med en gravsten där det står: Forever young.

– Det är väldigt lätt att älta i en sorgeperiod och att fastna. Sedan min dotter dog har jag lärt mig att leva i nuet. Jag är inte rädd för att dö. Jag vet att min lilla dotter är där och jag tror på något större, säger Brita Stockman som valt att bosätta sig i Spanien efter sin dotters död.

Brita Stockman

Bor: I Almunécar i Spanien

Ålder: 66 år

Familj: Man barn och barnbarn

Jobbar: Massör och matkreatör

Intressen: Foto, mat, träning och simning.

Fotnot: aneurysm är ett pulsåderbråck

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.