Nyfikenheten som motor och ett batteri av frågor

Den unga Nanne Engelbrektson lämnade Lysekil för Göteborg och blev en banbrytande pionjär inom såväl etnologi som kulturvård vid Göteborgs universitet. Nu fyller hon 80 år och vill gärna fråga sina generationskamrater: Hur tänkte vi, och vad händer nu?

ANNONS
|

Sommaren 1961 bröt den 20-åriga Nanne Engelbrektson upp från det trygga, men lite trånga livet i Lysekil. Göteborg hägrade. Där, 13 mil söderöver, fanns redan storasyster Elvy - och framför allt: där väntade ett vidöppet fönster mot litteraturen, konsten, universitet och världen.

Satt på universitetets trappa

– Jag och min bästa kompis från Lysekil satte oss på universitetets trappa med en lång lista över alla ämnen. Den ena kursen verkade roligare än den andra, och jag kunde inte riktigt bestämma mig. Litteraturvetenskap, konstvetenskap, sociologi…

Den hösten följde den kunskapstörstande unga bohuslänskan fyra kurser parallellt och mellanlandade någon gång då och då i sin etta med kök på Karl Gustavsgatan 58 i Landalabergen.

ANNONS

– Den kostade 51 kronor i månaden, minns herrekiperingsägare Engelbrektsons yngsta dotter 60 år senare.

– Pappa hade nog gärna sett att jag tagit över affären men efter att ha sålt jeans i ett halvår tänkte jag: det här gör jag bara inte mer.

Grävskoporna drog fram

Istället gav ett extrajobb som lärare pengar till mat och hyra och så småningom - efter fullföljda etnologiska studier - frågade också Historiska museet efter Nannes tjänster. Kunde hon tänka sig att hjälpa till i arbetet med att dokumentera miljöer som höll på att försvinna? Jodå, det kunde hon. När det 1968 stod det klart att den gamla bebyggelsen i Landala hotades av rivning ryckte Nanne ut med bandspelare, två Hasselbladskameror och ett batteri av frågor. Året innan grävskoporna drog fram fångade hon folkets berättelser, minnen, tankar och drömmar.

– Jag försökte in i det längsta hålla isär det privata och professionella, men det kunde inte hjälpas: vreden steg i mig när jag såg hur människorna hanterades.

Livsform som försvann

Det insamlade materialet kom senare att ligga till grund för boken ”Landala - stadsdel och livsform som försvann”.

Efter etnologistudier och trebetygsuppsats i Lund vände hon tillbaka till Göteborg med föresatsen att introducera en etnologisk institution även vid Göteborgs Universitet.

ANNONS

– Vi startade hösten 1969 och jag blev nästan genast studierektor.

Parallellt med den nya institutionens uppbyggnad undervisade Nanne Engelbrektson nu också i arkitekturhistoria på Chalmers vars tvärvetenskapliga seminarier kom att öppna en ny dörr på glänt. Den till landets första utbildning för bebyggelseantikvarier.

– Jag märkte att intresset var stort. Den bebyggelsehistoria som fanns sedan tidigare var ju splittrad på en rad olika ämnen: jordbruksbebyggelse, stadsbebyggelse, arkitektur, ekonomisk historia, kulturgeografi, etnologi…

Satsning på kulturvård

Våren 1978 gav Humanistiska fakulteten klartecken för en satsning på kulturvård och bebyggelseantikvarier. Det äkta paret Nanne Engelbrektson och Jan Rosvall ställdes nu inför uppgiften att på bara några månader jobba fram en kursplan.

– Vi hade en idé om en helt ny form av pedagogik som vid sidan av föreläsningarna skulle erbjuda hands-on-övningar, resor och egna uppgifter med områdesstudier.

– Idag är jag glad och stolt över att institutionen lever kvar och jag hann precis vara med om att bygga upp ett fjärde och femte utbildningsår innan jag som 69-åring tvingades att gå i pension.

Min kaxiga generation

Pensionärslivet har i allt större utsträckning kommit att utspela sig i Falsterbo med närhet till barn, barnbarn, trädgården och havet.

– Men jag skulle gärna vilja ta upp intervjuandet igen. Närma mig min egen kaxiga generation och ställa frågan: hur såg vi egentligen på framtiden då och hur ser vi på den idag?

ANNONS

Nanne Engelbrektson.

Yrke: Universitetslektor emerita, Kulturvård, Göteborgs Universitet.

Ålder: 80 år den 22 juni.

Bostad: Radhus i Landala Egnahem, men vistas alltmer i fritidshuset i Falsterbo.

Familj: Maken Jan Rosvall, sonen Torulf, svärdottern Caroline och barnbarnen Axel och Agust. Dessutom: systern Elvy, svågern Nils-Olof och systerdottern Carolina.

Fritidsintressen: Naturen, växter, fotografering och skönlitteratur, men följer också den etnologiska forskningen.

Favoritmusik: Varierar beroende på dag, känsla och behov. Återkommer ofta till Bach och tidig Elisabetansk musik. Men uppskattar också jazzimprovisationer, boogie woogie och Bruce Springsteens smittande kraft.

Senast lästa bok: ”Shuggie Bain” av Douglas Stuart.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS