Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Langhjelm
Bild: Langhjelm

Britta Hermansson: Nu vänder det

Nu vänder det är alltid positivt utom när det där sommarsolståndet nyss har inträffat. ”I början av juli är det konstant ljust i mina hemtrakter i Västerdalarna innan det kommer en rejäl smocka mörker i de där ljumma och ändå så fantastiska augustikvällarna.” skriver pastor Britta Hermansson i sin krönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag försöker komma på om det finns något mer tillfälle än den närmaste tiden efter midsommar när detta uttryck känns så otroligt trist och dräpande. En knuff i fel riktning. Ett ben utsträckt att snubbla över. Smörgåsen som trillar ner på golvet och alltid landar med smöret neråt. Det vänder. Åt fel håll. Mörknar och tar slut. Utan återvändo. Sommaren är kort.

Nu vänder det är alltid positivt utom när det där sommarsolståndet nyss har inträffat. Andra gånger är den där vändningen så hoppfull. Oftast grundat i en känsla av att ha lyckats. Fått till det. Genomfört ett projekt som ska få vindarna att blåsa i rätt riktning. Ta höjd. You name it!

Nu vänder det! Boken jag skriver får skyhöga försäljningssiffror. Det liksom drar i väg. Ja, det är en känsla. Opålitlig, men trevlig, så länge den varar. Jag har dessutom tappat räkningen på hur många gånger jag och producent Jacob sagt det med mitt podcastprojekt. Nu vänder det. Bättre än så här blir det inte. Det fantastiska är att det fortfarande kan vända, eftersom det inte hänt än.

Hoppet är kvar och alla andra dagar och veckor under året handlar om att det ska ljusna. Och det är ju alltid sant. Åtminstone i årstidernas växlingar mellan ljus och mörker. Även om det kan ta lite längre tid. Du vet, det är som mörkast före gryningen och koltrasten som sjunger och annat vi kan hitta en smula tröst i, när det mörknar i världen, på himlavalvet och i själen.

Men än så länge, i början av juli är det konstant ljust i mina hemtrakter i Västerdalarna innan det kommer en rejäl smocka mörker i de där ljumma och ändå så fantastiska augustikvällarna. Då har det vänt. Vilket innebär att det ska vända igen. Snart.

Kanske det allra mest handlar om att följa med, se de olika årstidernas växling och kanske också kunna ana en viss tjusning. Det kan vara mer utmanande att hitta den trösten när det mörknar i själen. Men det kan vända. En gnutta ljus gör stor skillnad. Ibland bara som en liten springa och andra gånger som när en dörr slår upp på vid gavel och allt badar i ljus.

Solen du i vissa lägen har på ryggen kan plötsligt värma ditt ansikte en stund – om du vrider dig emot den. Så har du gjort den där vändningen. Oavsett årstidernas växlingar och den där skira grönskan som redan börjar bli lite mättat grön och snart skiftar igen.

Jag låter nog lite lättvindig så här mitt i sommaren, men jag försöker att vända mig i rätt riktning.

Så även om det har vänt, så kan det faktiskt vända igen. Och jag törs lova dig att du då kommer att bli lika överraskad som när den där löken du sticker ner i jorden i höstrusket plötsligt visar sig vara en påsklilja i vårljuset. Den var inte förlorad, den har den återvänt. Då har det vänt. Igen. Och i den södra hemisfären säger de väl tvärtom. Men även där vänder det.