Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Skådespelaren Shebly Niavarani drivs inte så mycket av uppmärksamheten. I stället är det i första hand berättarkonsten som fascinerar. "Min nyfikenhet kring det här jobbet blir bara större och större", säger han inför sin 40-årsdag. Bild: Fredrik Persson

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Niavarani vill agera med både hjärta och humor

Redan vid första teaterbesöket visste Shebly Niavarani vad han ville bli som stor. I dag är han en skådespelare som gör både tung dramatik, musikal och tv-thriller. I centrum står berättarglädjen – och barnet, som han fortfarande bär inom sig.

Shebly Niavarani dyker upp på Elverket i struken skjorta och elegant rock. Hans fäbless för klassiskt herrmode går tillbaka till ungdomen, berättar han, men som 40-åring bär man lättare upp stilen i omvärldens ögon.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– När man är 25 och kommer i kavaj och slips frågar folk om man ska på fest.

Elverket är Dramatens lilla experimentscen och här ska Shebly repetera Arthur Millers ”Häxjakten” i regi av Alexander Mørk-Eidem som har premiär till hösten. Då börjar också fjärde säsongen av dramaserien ”Gåsmamman” sändas i tv. Shebly är rutinerad i rollen som polisen Emil Svensson, och inspelningsteamet har blivit ett tajt gäng både framför och bakom kameran. Att varva teater med film och tv passar en rastlös typ som Shebly.

– Jag gillar inte när det blir för mycket rutin – när man är för trygg och dagarna inte innehåller några nya berättelser eller platser.

Men som teaterskådespelare spelar du ofta samma roll dag efter dag?

– Ja, det där är intressant, vi pratar ofta om det. Man brukar ju säga att varje förställning är unik. Utmaningen med teatern är att gå in varje kväll som om du aldrig har spelat den här pjäsen tidigare.

Ny publik varje kväll

Publiken är ny varje kväll och för åskådarnas skull måste man gå in och ge sitt yttersta, menar Shebly Niavarani. Men det krävs också mod och lust för att ständigt kunna återupptäcka en berättelse.

– När det är bra texter får man väldigt mycket hjälp på traven. De kan ha så många lager, så du blir aldrig klar med dem.

Shebly Niavaranis kom som barn till Sverige efter en strapatsrik flykt från Iran på 1980-talet.. Bild: Fredrik Persson

En sådan text var ”Onåd” av amerikanen Ayad Akhtar, en pjäs om traditioner, arv och identitet som sattes upp på Shebly Niavaranis hemmascen Kulturhuset Stadsteatern förra året. En favorit bland moderna dramatiker är Jonas Hassen Khemiri, vars pjäser "Invasion" och "Jag ringer mina bröder" Shebly har medverkat i. Han hade sin syster Shima Niavarani som motspelare i den sistnämnda. En upplevelse han gärna gör om. Och inte bara för att hon är hans bästa vän.

– Hon är fantastisk att jobba med. Framför allt har vi väldigt roligt ihop, och hon är väldigt skarp. Det är ju det man önskar, man vill alltid jobba med jävligt bra människor, och då är det fantastiskt att känna att min egen syrra är det.

Kulturintresserade föräldrar

Syskonen är födda i Iran och kom till Sverige genom en strapatsrik flykt på 1980-talet. Shebly var nio år och har många färgstarka minnen med sig från födelselandet. Som den illegala videouthyraren som gjorde ”hembesök” hos familjen Niavarani, för att de skulle få se förbjudna västerländska filmer. Lille Shebly insöp lystet varje filmruta av "James Bond" och "Doktor Zjivago", och håller för troligt att hans stora intresse för både film och skådespeleri grundlades här. För teater likaså. Det kan han tacka sina kulturintresserade föräldrar för.

– När jag väl var på teatern första gången med min mamma – då var det kört. När en hel salong skrattade åt en skådespelare som höjde sitt ögonbryn, då kände jag att det här är det häftigaste som finns. Och det märkliga är att i dag, drygt 30 år senare, så tycker jag samma sak.

Berättarkonsten fascinerar

Han drivs inte så mycket av uppmärksamheten, säger han. Inte heller av någon lust att uppfostra publiken och skriva den på näsan. Nej, det är berättarkonsten som fascinerar, och viljan att gestalta vad det är att vara en komplex människa i vår värld. Att hitta smärtpunkten – barnet, som varje människa bär inom sig.

Shebly Niavarani under en paneldebatt om mäns våld mot kvinnor på Södra teatern i Stockholm.. Bild: Stina Stjernkvist

Men det gör inget om det sker med både hjärta och humor. Och kanske till och med lite sång och musik. I familjeföreställningen "Djungelboken" på Stadsteatern i Stockholm spelade han Bagheera – en transvestit som ålade sig fram genom 200 föreställningar på höga klackar. Sådant tar på krafterna, skrattar han.

Privat tycker Shebly Niavarani förvånansvärt mycket om att ge sig ut i skogen. Han, som en gång i tiden tyckte att skogspromenaderna som pappan släpade med honom på var dödligt tråkiga, kan numera vakna på söndagsmorgnarna med ett oemotståndligt sug efter att packa en ryggsäck och sticka ut i naturen.

– För fem år sedan hade jag garvat åt mig själv. Men jag uppskattar det mer och mer.

Shebly Niavarani

Ålder: Fyller 40 år den 7 juli.

Gör: Skådespelare.

Bor: Mitt emot Globen i Stockholm.

Familj: Systern och skådespelaren Shima Niavarani, mamma och pappa, bonusföräldrar och bonusbror.

Så firar jag födelsedagen: "Middag med de närmaste, och till hösten en stor fest tillsammans med Shima." (Som föddes på hans sexårsdag).

Om att fylla 40: "Jag har inte köpt sportbil och inte skaffat toupé, så hittills verkar jag ha klarat mig från 40-årskrisen. Men med åren blir jag mer och mer den jag är menad att vara”.

Senaste kulturupplevelse: Miniserien ”Escape at Dannemora” i regi av Ben Stiller för HBO. ”Välspelat och gripande. Patricia Arquette är briljant”.

Stör mig på: ”Sällan på småsaker, däremot på större grejer, som att valkampanjer mer och mer börjar likna jippon och pajkastning”.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.