Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Tomas Sjödin, präst och krönikör. Bild: Jonas Lindstedt
Tomas Sjödin, präst och krönikör. Bild: Jonas Lindstedt

Tomas Sjödin: Nej, någon kickstart blir det inte

Prästen Tomas Sjödin har inga planer på att kickstarta 2021 på ett hurtfriskt sätt. ”Jag skall däremot använda mellandagarna till att ta mig en rejäl funderare på vad jag skulle vilja närma mig, vad jag vill att mitt liv fylls mer av, och så bestämma mig för att sätta fokus på det”, skriver han i sin krönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det mest korkade erbjudande jag fått i år plingade till i en av mina rese-appar i telefonen. ”Kickstarta 2021 – spara minst 20%” stod det. Den enda relation jag har till ordet kickstart förde mig tillbaka till mitten av sjuttiotalet, jag var femton år och hade sparat pengar så att jag kunde köpa min första moped, en Zündapp med hög tank. Man skulle ha låg tank om man tillhörde de coola, men kassan räckte bara till den äldre modellen med tank som var både ful och klumpig. Men den hade kickstart. Enligt ordboken ”startanordning på motorcykel, en pedal som sparkas nedåt”. Problemet med min moppe var att den aldrig startade. Jag kickade och kickade tills svetten lackade och humöret tröt. Det slutade alltid med att jag fick dra den till närmaste backe och rulla igång den.

Tydligen anser researrangören att man får en bra start på 2021 och man bokar det de kallar för ett kickstarts-erbjudande. Har jag missat något? Är det inte exakt det vi skall undvika just nu? Att boka resor kors och tvärs över jorden och trängas på hotell med en massa andra? Och vad har man för glädje av rabatt på en resa som ändå inte blir av? Ordet kickstart förekommer ibland ihop med nyårslöften och googlar man rakt ut i cyberrymden på ”kickstart 2021” så får man fram förslag på löften som rör bantning. I mitt fall vore bantning direkt olämpligt då jag redan är så mager att någon som såg mig fällde den kärleksfulla kommentaren att ”tar du på dig en fårskinnspäls så ser du ut som en piprensare”.

Jag har alltid haft ett ansträngt förhållande till nyårslöften. Min svaga karaktär är inte kompatibel med dylika utfästelser. Men så läste jag i Psykologtidningen att det finns mycket kraft till positiv förändring av både enskilda och samhällen i mål knutna till skiften, som till exempel ett årsskifte. Och att det som mest påverkar chanserna att hålla dessa löften är målsättningen med dem. Det menar i alla fall Martin Oscarsson som, med Per Carlbring och Alexander Rozental som handledare, skrivit en examensuppsats om nyårslöften. I uppsatsen, som senare blev boken ”Tio i tolv” skiljer de på närmandemål och undvikandemål. Att börja med något bra har större chanser att lyckas än att sluta med något dåligt, menar de. Det tror jag stenhårt på. Att sluta med något är oftast en energilös process. Men att fylla på med saker man finner viktiga, nyttiga eller roliga alstrar energi, en energi som av bara farten får en att börja begränsa dåliga vanor och mönster också.

Nej, någon kickstart av 2021 blir det inte tal om. Jag skall däremot använda mellandagarna till att ta mig en rejäl funderare på vad jag skulle vilja närma mig, vad jag vill att mitt liv fylls mer av, och så bestämma mig för att sätta fokus på det, och så tråka ut de svagheter som inte förtjänar mitt intresse. Inte ens mitt undvikande.