Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Manilla Bergström, präst och krönikör. Bild: Per Wahlberg
Manilla Bergström, präst och krönikör. Bild: Per Wahlberg

Manilla Bergström: Någon vill absolut vara vår hönsmamma

Manilla Bergström funderar kring den beskyddande hönsmamman, som vill bevara sina små från allt ont. ”Jag tror att de flesta föräldrar, i sitt föräldraskap, kan identifiera sig med hönan även om man absolut inte vill vara en ängslig hönsmamma eller vill gå med på att kallas kycklingmamma”, skriver hon i sin krönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

En riktig hönsmamma är väldigt beskyddande. Vill hålla de små under sina stora vingar och bevara dem från allt ont, skydda från piskande vindar och stekande sol. Håller man vingarna runt kycklingarna så kan de inte springa iväg åt olika håll, ut bland lurande faror. Vingarna runt de små skyddar dem också från yttre hot som vill åt dem. Och hönans vingar är större och kraftigare än kycklingarnas ulliga små vingar. De behöver sin mors hjälp att flaxa som försvar mot den som tvingar sig nära. Om hönan lyfter sina vingar och breder ut dem över de sköra barnen så kan de gå fritt nära mamman men ändå vara skyddade från brännande sol och rovdjur som spejar ovanifrån. I vingarnas skugga går de säkra och fria. Hönan har omsorg om sina små värdefulla juveler. Jag tror att de flesta föräldrar, i sitt föräldraskap, kan identifiera sig med hönan även om man absolut inte vill vara en ängslig hönsmamma eller vill gå med på att kallas kycklingmamma.

Hönan som har omsorg om sina kycklingar är en Gudsbild som presenteras i bibeln och Frälsaren själv liknar den kycklingmamma som räddar, befriar och ger sitt liv för sina små. Som en mor eller en far. Jag har samlat på mig många små gulliga kommentarer från mina egna små kycklingar genom åren och jag minns en dag när ena dottern satt och lekte på golvet i sin barnkammare och plötsligt, helt apropå ingenting, sa: "Mamma, Gud är både som en pappa och som en mamma för oss". Jag minns inte vad jag svarade. Jag minns bara att hon sa det så självklart och säkert och utan att egentligen vilja ha min replik. Hon ville bara upplysa mig om det. Och jag minns att hon sa att de hade pratat om det i kyrkan när hon var där. Och så fortsatte hon att leka tryggt i sitt rum.

Oavsett om vi beskriver Gud som en far eller en mor, en kung, en härskare eller en höna så speglar bilderna Guds omsorg om sina barn, sitt folk, sin älskade ögonsten som ska skyddas och bevaras genom allt. Bilden av fadern eller modern är en symbol för stor trygghet och omsorg, där vi får vara små och känna oss omringade av frid. Det är en bild av hopp. Vad som än händer är du omsluten, skyddad av starka vingar när det blåser hårt, skuggad av stora vingar när du behöver vara trygg. Du är insvept i mjuka vingars värme även om världen är hård och kall. För någon vill absolut vara vår hönsmamma. Vill se till att vi är trygga, vad som än händer. I bilden av Gud som en höna som med sin modersvinge står pall för sina barn finns inget ängsligt eller fegt. Det är bilden av en modig höna, eller kycklingpappa, som vet att livet är tufft för alla och som vill ge oss det skydd och den trygghet som vi alla behöver. Varför? För att du är värdefull. För att kycklingar är det allra finaste en höna har.

Jag ger dig nu några ord som jag brukar svepa in mig i när jag ber. Det är inte mina egna ord, jag har lånat dem, från Psaltaren. Och nu kan du göra dem till dina. Läs bara: "Bevara mig som din ögonsten, göm mig i dina vingars skugga".