Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Även om det gått ett halvt liv sedan Mårten Larsson första gången mötte upp i Göteborgs konserthus har han inga som helst planer på att runda av sin tid med symfonikerna. "Jag fortsätter gärna tio år till", säger solo-oboisten som om några veckor firar sin 60-årsdag. Bild: Lars Hjertberg

När oboisten Mårten tar ton vet jaktlaget vad som gäller

När Göteborgssymfonikerna ger konsert faller det på träblåsarnas stämledare, oboisten Mårten Larsson, att ge ett rent och klart A som orkestern kan samlas kring.
På måndagsmorgonen tar han ton igen. Men nu höjer han sitt tyska jakthorn och signalerar: Klart för älgjakt!

Det finns några få dagar om året när Göteborgssymfonikernas solooboist Mårten Larsson lyfter sitt tyska jakthorn lika vördnadsfullt som vore det inför en prestigefylld konsert i Berlin, London eller New York.

”En av årets höjdpunkter”

Måndagen den 12 oktober är en sådan dag, när orkesterns eleganta frack ersätts av jaktlagets slitstarka friluftskläder. Grönt och brunt snarare än svart och vitt.

– Älgjakten är verkligen en av årets höjdpunkter, säger Mårten och vet av erfarenhet att vännerna med intresse för vilt sätter stort värde på signalerna från hans horn.

– I vårt jaktlag tycker vi att är det särskilt viktigt att hedra djuret när vi exempelvis har fällt en älg. I Tyskland kräver dom till och med att man behärskar alla signaler för att få ut sin jägarexamen.

Älgjakten är helig varje år för Mårten Larsson. Bild: Privat
Älgjakten är helig varje år för Mårten Larsson. Bild: Privat

I drygt tio år har Mårten och hans kamrater samlats till älgjakt i markerna kring halländska Alvhaga. Det kan emellanåt bli glest med kontakter under året, men när laget samlas tar snacket lätt och ledigt vid där man senast slutade.

– Gemenskapen påminner faktiskt om den i orkestern. Alla känner varandra, vet sina roller, och man kan ana hur var och en kommer att reagera på det som sägs.

Hyllar sin musiklärare

Älgjakten i all ära. Det är trots allt som en framstående oboist Mårten Larsson, med rötter i den närkingska myllan, gjort sig ett namn på världens scener. Via blockflöjt och klarinett blev han vid elva års ålder första gången presenterad för en oboe.

– Det var helt och hållet min musiklärares förtjänst. Göran Melander i Kumla – jag har honom att tacka för allt. Jag kände direkt att det här var ett instrument som passade mig.

Varför passar just oboen dig så bra?

– Rent anatomiskt ser de flesta oboister ser ut ungefär som jag. Ganska tunna läppar, och med ett litet överbett. Och dessutom: om man gillar att ha en framträdande roll får man som oboe-solist många möjligheter att presentera väldigt vackra teman. Det passar mig fint – jag gillar att exponeras lite grann.

30 år med symfonikerna

Symfonikernas trogna publik har haft tre decennier på sig att lära känna Mårten Larssons ton. De med tränade öron och känslig hörsel kan möjligen ana ett skimmer i klangen av Stockholmsfilharmonikernas nu bortgångne oboist Alf Nilsson.

– När jag gick på Musikhögskolan i Stockholm var det honom jag alltid lyssnade på. Sedan gick jag hem och övade, och ville låta som Alf.

I dag undervisar Mårten själv unga, ambitiösa oboister på Högskolan för scen och musik i Göteborg. Någon gång ibland kan han också ana att det finns studenter som försöker fånga hans egen ton, hans eget sätt att spela.

– Men vi är alla byggda på olika sätt, och det kommer aldrig att låta exakt likadant.

Gillar att löpträna

Läpparnas muskulatur måste hela tiden underhållas för att ge en professionell musiker optimala förutsättningar i kontakt med munstycke och rör. Men Mårten förstod tidigt att resten av kroppen också behöver hållas i trim.

– Löpningen har alltid varit viktig för mig. Jag försöker att springa minst en mil varannan dag, och när vi är på turné kan en löptur många gånger rädda mig från hotelltristessen. Nu säger jag till mina studenter att gärna skippa några timmars övande för att i stället springa en sväng.

I nästa månad fyller Mårten Larsson 60 år, och det har gått ett halvt liv sedan han första gången – efter lång tvekan – satt in hos Göteborgssymfonikerna.

För även om han och familjen snabbt lärde sig att uppskatta sin nya hemstad var det som att det ryckte och drog i Mårten. Uppbrotten avlöste varandra, och det fanns till och med en tid när han helt övergav sitt instrument för att i stället helhjärtat satsa på ekonomistudier.

– Det var nog först under min korta tid som revisor jag riktigt förstod att det faktiskt är ett viktigt jobb att vara musiker. Att inse samhällsnyttan – det kom att bli helt avgörande för mig.

Nya mål i sikte på måndag

Nu har grabben som en gång drömde om att bli pilot tryggt landat i övertygelsen om musikens makt och betydelse. Och får han själv välja sitter han gärna kvar i symfoniorkestern även när 70-årsdagen närmar sig.

Fast just den här måndagsmorgonen tar han sikte på helt andra mål. Då är inget viktigare än en rejäl älgjakt.

Förra året bjöd oboisten Mårten Larsson in Göteborgssymfonikernas jaktintresserade chefdirigent Santtu-Matias Rouvali (till höger) till sin gård i Närke. Bild: Privat
Förra året bjöd oboisten Mårten Larsson in Göteborgssymfonikernas jaktintresserade chefdirigent Santtu-Matias Rouvali (till höger) till sin gård i Närke. Bild: Privat

Mårten Larsson

Ålder: 59 år, fyller 60 år den 2 november.

Yrke: Solooboist i Göteborgs symfoniker, lärare på Högskolan för Scen och Musik.

Bor: En gård utanför Kumla i Närke. Övernattningslägenhet i Landala.

Familj: Gift med Eva Lagerlöf-Larsson. Barnen: Gerda-Maria 29 år, Eric 26 år och August 17 år.

Fritidsintressen: Att arbeta på gården, jakt och fotboll.

Favoritmusik: Mina favoritkompositörer är Mozart, Bach, Brahms och Mahler.

Senast lästa bok: "Lita på att det ljusnar". 71 texter av Tomas Sjödin.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.