I en villa på Orust sitter Gull-Britt Söderström och bläddrar i några tidningar från Sveriges Vapenägares Förbund. Katten Millan tassar tyst omkring i vardagsrummet. På tv-bänken ligger en samling svartkrutspistoler från 1700-talet, så kallade replikor som inte är tillverkade som vapen för att kunna skjuta skarpt med, och dessa kräver därför inte licens. Att vapen och krut är ett stort intresse går inte att missa.
– Allt började när jag var i femtioårsåldern. Min dåvarande sambo och jag blev nyfikna på svartkrutsskytte och fick möjlighet att prova på en klubb. Jag blev förvånad att jag klarade det och sedan var jag fast, berättar Gull-Britt.
Tävlar på lika villkor
Intresset växte snabbt och snart var hon ute och tävlade i både Sverige och Norden. Inom skytte tävlar man på lika villkor, alla mot alla, man som kvinna. Och det finns ingen åldersgräns uppåt.
– Det krävs hårt arbete, disciplin och stor koncentration för att bli bra på skytte, man måste verkligen vilja bli bra. Under en modern skyttetävling kan ett tävlingsmoment ta nästan en och en halv timme, berättar hon.
Redan 1999 engagerade hon sig i Sveriges Vapenägares Förbund, som redaktör för förbundets tidskrift Vapenägaren och i styrelsen som kassör och generalsekreterare.
– Vi ska absolut inte ha det som i vissa delar av USA, där vem som helst kan skaffa vapen genom att gå in i vilken affär som helst. Men det är viktigt att gällande lagstiftning följs avseende licenser och så är det inte i dag. Vi finns för vapenägarna och vi arbetar för en vettig vapenlagstiftning som ska följas av alla, både vapenägare, myndigheter och domstolar. Förbundet sysslar med lagstiftningsfrågor och är remissinstans till regeringen. Därutöver ger förbundet hjälp till medlemmarna med skrivelser till myndigheter och domstolar, säger hon.
Positiva reaktioner
Som kvinna på en ledande post i en mansdominerad verksamhet säger hon att hon enbart fått positiva reaktioner.
– Så länge man vet vad man talar om blir man respekterad för detta. Och för en kärring i min ålder har könstillhörigheten inte längre någon större betydelse.
Att få en vapenlicens i Sverige ställer stora krav på den som söker. För jägare behövs exempelvis jägarexamen, och för målskyttar krävs bland annat att man har varit medlem i en skytteklubb i minst sex månader. Man kan också få licens för samlingsvapen och minnesvapen. Det är polismyndigheten som utfärdar licensen.
– Här ser vi ibland att vapenägare nekas licens eller registrering på oklara grunder. Lagföljsamhet är inte alltid en ledstjärna för polis och domstolar. Det vill vi i förbundet ändra på, säger hon.
Uppvuxen i Göteborg
Gull-Britt Söderström är ursprungligen från Göteborg men bor sen 20 år på Orust. Hon är aktiv i Orust Pistolskytteklubb vars skjutbana ligger alldeles i närheten och där tränar hon ofta.
Många har reagerat på hennes något udda hobby, och eftersom hon specialiserat sig på historiskt skytte med svartkrutsvapen från olika tidsepoker får hon många att höja på ögonbrynen.
– Det ska ryka, smälla och lukta gott! Det är en annorlunda form av skytte som kräver mycket förberedelser. Man måste pyssla en hel del innan man fyrar av nästa omgång och disken efteråt är ett måste eftersom svartkrutet lämnar rester efter sig i loppet som är frätande, säger hon
Hon berättar att när man skjuter med svartkrut och med antika vapen finns det så klart risker om vapnet skulle ha något materialfel, men hon har aldrig själv varit med om någon allvarlig incident förutom en gång när det tog eld i jackärmen på henne.
– Jag tyckte väl det blev lite varmt, skrattar hon.
I sin ungdom var hon övertygad pacifist och tyckte alla vapen var hemska, men med tiden har hon ändrat inställning. Hon menar att människan alltid använt vapen, ända sedan stenåldern, så en vapenfri värld är inte möjlig. Däremot ska det finnas ordentliga regler, vapenlagarna ska följas och vapen ska förvaras säkert för att hindra tillfällighetstjuvar.
– Jag såg bara krigsidén innan, men allt har två sidor. Det här är en intressant teknisk del av människans historia, och roligt att kunna utföra, menar hon.
Riktigt gammal dyrgrip
Hennes absoluta favoritvapen är en replika luntlåsmusköt från 1600-talet. Musköten är tung och lite otymplig att hantera stående, men trots att den här typen av vapen har 400 år på nacken är det ett mycket kraftfullt vapen.
– En gång på en tävling skulle jag skjuta knästående, och då välte jag av rekylen, berättar hon.
Gull-Britt Söderström
Ålder: 79 år.
Gör: Generalsekreterare i Sveriges Vapenägares Förbund.
Bor: Orust.
Familj: Katten Millan.
Intressen: Skytte, böcker, och juridik.
Favoritvapen: Luntlåsmusköt (replik) från 1600-talet.