När Emma arbetar är hon oftast uppe i det blå

En nedsotad näve hälsar oss välkomna, vi slår oss ner med en kopp kaffe, snart droppar flera sotare in för att äta tillsammans i lunchrummet på Verkstadsgatan i Kungsbacka. Men här är personalen varken smutsiga eller skitiga, nej sotare är fejiga.

Egendomliga uttryck

Det finns många speciella uttryck, som inte är helt lätta att förstå. Det vittnar inledningen av författaren Alf Henrikssons dikt Sotarspråket om:

”Knoparen krejsar i slunget, hans moj är dig svårt att förstå.

Han är fejig på isingar, kurpis och jack där i pipan han flinkt pumpar på”.

Emma använder bara sotarspråk när hon berättar om att hon gillar att vara i verkstaden, där hon likt alla sotare tillverkar sina egna verktyg.

– Vi ”knyter virror”, ”binder suddar” och andra verktyg, säger hon, vi går inte närmare in på exakt vad det innebär.

Började i november förra året

Emma började jobba som sotare i november i fjol och det var slumpen som ledde henne in på den banan. Hon var tidigare anställd på Systembolaget i Kungsbacka, en kund kom in och ville ha hjälp med att välja vin till en middag. Emma kände igen honom från tiden när hon var och snickrade i sotarnas lokaler på Kungsbacka Sotning & Ventilation. Han berättade att de behövde personal.

Emma blev nyfiken, skickade omgående ett mejl och berättade att hon var intresserad av jobbet. Något hon inte har ångrat.

– Vi har en otroligt fin sammanhållning, det är ett fritt jobb, du lägger upp mycket av tiden själv och arbetar i ditt eget tempo. Det är väldigt varierande och du träffar så många härliga människor. Och djur faktiskt. Ibland är du på en bondgård, en annan dag på en restaurang, hemma hos folk i deras bostäder eller som i dag gör jag rent pannor, säger hon och fortsätter:

– Jag har svårt för jobb som är enformiga, om du är i samma byggnad dag ut och dag in, då tröttnar jag. Jag vill vara ute och jobba med fysiska saker, därför passar detta mig perfekt.

Jobbet kan vara riskfyllt, men förutom en besegrad höjdrädsla, har Emma alltid känt sig trygg när hon är ute på uppdrag.

– Skulle det inte vara säkert av olika anledningar, om exempelvis vädret inte tillåter, går vi inte upp. Vi kontrollerar allt noga och utsätter oss inte för något som är farligt. Däremot måste man alltid vara fokuserad, det är en av sakerna jag gillar med det här jobbet.

Fejiga blir sotarna som sagt, Åke och Anette Friis, som äger företaget, kokar såpa till sina anställda, det blir som en gelé som rengör effektivt i duschen, liksom spåntvålen, som fungerar liknande som en peeling.

28-åriga Emma utbildade sig på Bräcke gymnasium på Lindholmen, hon ville bli målare, men tapetseringsmomentet tog bort lusten och i stället inriktade hon sig på att bli snickare. Emma kände snabbt att det passade henne perfekt. Tills hon kom ut på sin första arbetsplats. Hon upplevde att det fanns en jargong som var jobbig, hon smälte inte in och bytte arbetsplats, upplevde samma sak, flyttade till Malmö, men överallt var det likadant. Sakta men säkert blev hon av med både självkänslan och lusten.

– Jag kämpade på i sju år, men det gick inte och det är fortfarande en sorg. Jag lyckades inte smälta in och bli en i mängden, jag kände mig inte som en människa utan ett kön. Jag blev aldrig en i gänget.

Funkade inte med snickarna

Elektrikerna, golvläggarna, rörmokarna, alla olika sorters hantverkare gick det bättre med, men av någon anledning fungerade det inte med snickarna.

– Det fanns självklart några guldkorn på varje ställe jag jobbade på, men tyvärr var de alldeles för få.

En liten tagg sitter kvar i Emma, att hon inte hittade någon annan utväg än att sadla om, men i dag är hon mest glad över att hon hittade rätt i sotarbranschen till slut.

– Det måste in fler tjejer i byggbranschen för att problemet ska försvinna tror jag. Det bästa vore om man anställde flera på en gång på varje ställe så att man inte känner sig så ensam och utsatt som jag gjorde. Och jag vill uppmuntra alla kvinnor som känner sig sugna på att bli sotare att våga testa!

Rebecca Schelin