Mot nya mål – Karin försöker undvika att se några hinder

Vi pratar om förra årets framgångar i VM, där hon vann guld på 15 km banan och sprint 100 meter. Sprintdistansen har en speciell historia.

– Min styrka har alltid varit snabbhet och explosivitet. Men sprintdistansen fanns inte när jag började. Så inför VM hade jag satsat fem år för att bli bra på 15 kilometer. Då släpper de en 100 sprint, som jag visserligen längtat efter i alla år, men inte tränat inför. Men jag gjorde sprinten, mest för att se vad jag skulle få för tid, och sedan vann jag. Jättekul, särskilt som jag längtat efter den här sträckan i så många år.

Känslan när du i fjol utsågs till Årets idrottare i Lerum?

– Ja det var väldigt roligt och uppskattat, särskilt då OCR fortfarande är en väldigt liten sport och den behöver synas för att växa, menar Karin.

I en OCR (Obstacle Course Racing) tävling består banan av olika hinder där man springer och kryper i lera, tar sig fram med armgång längs stänger och uppför ramper. Tävlingsdistansen i Sverige är ofta åtta kilometer där man springer upp mot 400 meter mellan hindren. Sporten kräver bra fysik, men också mycket strategi, där Karins erfarenhet kommer till pass.

– Vissa tävlingar är väldigt tekniskt krävande, som i 15 kilometer. Det kan gå väldigt bra i 13 kilometer, sedan tar det tvärstopp för att du har kört för hårt. Jag har ju kört många hinderlopp genom åren och vet hur hårt jag kan pressa mig innan det tar slut. Det handlar mycket om att granska banan innan och se hur man ska fördela energin.

Fast efter första loppet

Under uppväxten blev det mest fotboll och snowboard. En kompis tipsade om hinderlöpning och efter det första loppet 2014 var Karin fast.

– Efter den tävlingen var jag helt såld. Just det här att ta sig fram i leran, hoppa, studsa och springa. Jag kände direkt, att det är detta jag ska hålla på med. Det jag fastnade för var den här problemlösningen med kroppen. Jag kände att jag hade en fallenhet för det här med hinder och förstod direkt vad jag skulle göra.

Sökte efter olika skadebehandlingar

Vägen till arbetet som osteopat gick också genom idrotten. Karin spelade fotboll och sökte efter olika skadebehandlingar. Till slut hittade hon fram till osteopatin och fann en länk mellan träningen.

– Intresset för kroppen och dess funktion hade jag ju med träningen, Men sedan fastnade jag för sättet att undersöka kroppen i osteopatin, att göra en fysisk behandling. Där fanns en nyfikenhet att veta mer om hur kroppen fungerar och samtidigt en tanke om att kunna göra det här till ett yrke.

Karin menar att basen i både osteopatin och träning är anatomi och fysiologi, hur kroppen ser ut och hur den fungerar.

– Jag har ju nytta av att veta vilka muskler du har i benen i både träning och osteopati. Kroppen och förutsättningarna är som de är, sedan är behandlingsmetoderna lite olika. Mitt intresse och min inriktning innehåller mycket rehab och träning, därför har jag lite slagit ihop dem i mitt yrke. Min titel är osteopat och tränare, för att jag tycker att det är viktigt med båda delarna.

Var och hur hämtar du kraften?

– Jag jobbar hela tiden med motivation och att träningen ska vara lustfylld.

– Att ta ett VM-guld har varit min målbild. Men det är inte alla dagar som det funkar, så det som är viktigt för mig är att skapa ett liv som jag ser fram emot varje dag. Om jag har ett pass planerat som jag absolut inte känner för, som jag inte kan motivera mig till, då har jag gjort något annat, kanske sprungit en kortare distans, eller tagit en runda i skogen i stället för asfalt.

Vårens tävlingar inställda

När det gäller framtida tävlingar är det naturligtvis mycket som är osäkert i dessa Coronatider.

– Hela våren är inställd på grund av Coronaviruset. EM skulle varit i norra Italien i juni. Men vi får hoppas läget är bättre i oktober när VM ska avgöras i USA.

På sin hemsida skriver hon bland annat: ”The things you work hardest for will reward you the most” (fritt översatt: ”De saker du arbetar hårdast för kommer att belöna dig mest”).

– Det är min erfarenhet, att om du vill något tillräckligt mycket, så kommer det att bli så. Det gäller att våga tro på sig själv. Om inte jag tror på mig själv, vem ska då göra det? Mina egna drömmar handlade om att ta VM-guld och ha en egen klinik och så blev det, ler Karin.

Jan Larsson

livsstil@gp.se