Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

1/2

Mor och son har blivit EU-anpassade

När GP träffar Lena Frej Ohlsson i Luxemburg startar samtalet genast om EU där hon arbetar sedan över tjugo år. "Jag är imponerad av att EU lyckats samla så många länder till ett gemensamt samarbete", säger hon.

51-åriga Lena Frej Ohlsson är avdelningschef för Eurostat, EU:s statistiska kontor för underskottsförfarandet. Det innebär att hon och kollegorna verifierar bruttoskuld och den offentliga sektorns sparande inom Unionen.
– Vi måste hela tiden vara otroligt uppmärksamma. Samtidigt imponeras vi av att många länder söker kreativa lösningar så de inte hamnar i underskottsförfarandet, säger Lena.

Efter att ha studerat på Handels i Göteborg arbetade hon i slutet av 1980-talet på Lantbrukarnas riksförbund. Då började intresset för EU-frågor. Därefter blev hon rekryterad av Länsstyrelsen i Göteborg och 1996 kom hon till EU i Luxemburg.
Lena kallar arbetet för både stressigt och skojigt.
– Mest utmanande har varit att jobba med Grekland, även om det varit smärtsamt att se hur eurokrisen slagit hårt där.

Bild: Johan Tollgerdt
Bild: Johan Tollgerdt

Att arbeta inom EU innebär inte bara att de vardagliga arbetsuppgifterna måste skötas. Utan ofta upptäcker Lena vilka olika vanor invånarna i medlemsländerna har. Hon tycker att det gör EU extra spännande.
– En stor skillnad är hur man ser på hierarkier, understryker hon och berättar om en rumänska som fick vara med på ett viktigt möte i Sverige.
"Man vet inte vem som är chef eftersom alla tog sig rätten att prata", sa kvinnan efteråt, berättar Lena och ler.
Vinner svenska vanor terräng i Europa?
– Det gör det hela tiden, även om det är svårt att värdera i siffror, svarar Lena som tycker det är skönt att de anställda i Sverige inte är så rädda för sina chefer.

17-årige sonen Karl har följt med till Luxemburg City, där vi slagit oss ned på en uteservering ett stenkast från storhertigens slott Palais grand-ducal. 
Han har gått ut andra ring på Europaskolan (Ecole Européenne) och trivs bra i den internationella miljön. 
Men samtidigt saknar han luxemburgska kompisar.
– Det beror bland annat på att jag inte talar det inhemska språket. Det är lite synd att inte vara integrerad till hundra procent i landet där jag är född och har haft en så bra uppväxttid, säger han. 

Luxemburg har tre officiella språk, franska, tyska och luxemburgska som kan liknas med en moselfrankisk dialekt.
– Jag lever lite som i en bubbla med Europaskolan där jag dagligen talar svenska, franska och engelska, tillägger han. 
Det låter tjusigt att leva i en internationell miljö där invånare och kollegor dagligen jonglerar mellan många språk.
– Men samtidigt förlorar du nånting, understryker Lena som menar att man tappar en bit av sin personlighet.
– Här i Luxemburg är jag en annan person än när jag tjôtar med folk i Saluhallen i Göteborg. Det är till exempel inte lätt att skämta på franska. För där sätter språket sin gräns.

Sonen Karl värdesätter familjens årliga resor till Sverige.
– Det är jättekul att hälsa på släkten i Göteborg och i Onsala.
Många unga killar brukar avsky att shoppa. Men för Karl är det tvärtom.
– Bara att bli tilltalad på svenska i butikerna är nåt jag blir glad för.

Nu när brexit närmar sig med stormsteg råder dock en orolig stämning inom EU.
– Britterna är ju så dåliga på att tala främmande språk och då så få har klarat uttagningsprovet, jobbar inte många britter inom EU. Men visst känns oron ändå, berättar Lena och Karl nickar instämmande.
Många tror att brexit kommer att bryta engelskans dominans. På sikt förväntas EU:s största arbetsspråk bli tyskan eller franskan.
– Ja, det kan bli en ny utmaning för EU, säger Lena fundersamt.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.