Mona Nasser Aldin kom till Sverige när hon var fyra år, växte upp på olika ställen i vårt land och gick bland annat i gymnasiet i Borås. Men de senaste 15 åren har hon bott i sitt forna hemland Libanon.
Mona Nasser Aldin kom till Sverige när hon var fyra år, växte upp på olika ställen i vårt land och gick bland annat i gymnasiet i Borås. Men de senaste 15 åren har hon bott i sitt forna hemland Libanon. Bild: Agneta Slonawski

Mona flydde från Libanon – och återvände

Mona Nasser Aldin var bara fyra år när hennes föräldrar flydde Libanon. Hon har bott i flera svenska städer, men blev hemmastadd i Borås. I dag lever hon i Beirut och arbetar med ett försoningsprojekt som kallas Act for the Disappeared.

ANNONS
|

Vi befinner oss i Hamra, på ett litet kontor med signalröda väggar, i centrala Beirut. Här arbetar Mona Nasser Aldin när hon inte är ute på fältet i sitt arbete med försoningsprojektet, som sträcker sig över hela landet och som har sina rötter ända tillbaka till inbördeskriget i Libanon för mer än fyrtio år sedan.

Projektet är omfattande och en smula komplicerat att förklara för en utomstående. Mona Nasser Aldin formulerar sig på engelska först, sedan arabiska för att orden skall falla i rätt ordning på svenska.

– Jag anser att libaneserna är ett folk, oavsett religion eller politisk tillhörighet. Men det finns de som inte åker till vissa områden eller förflyttar sig utanför sina egna grupperingar. Det unika med försoningsprojektet är att här träffas människor från hela landet och samtalar och stöttar varandra. De kan se bortom de konflikter som ägde rum under kriget och bli vänner med varandra. För mig så är det ännu ett bevis på att konflikterna förr enbart var politiska och inte alls religiösa, menar Mona Nasser Aldin.

ANNONS

Det människorna i projektet har gemensamt är att de alla mist en anhörig, en man, en son, en bror eller en syster under kriget. Och att de inte fått reda på om de är vid livet. Därmed hänger sorgen i luften och kan inte avslutas.

– Många av deltagarna är fast i den fas där deras familjemedlem försvann. Vi erbjuder en slags gruppterapi som avslutas med ett konstprojekt där de målar stolar med symboliska bilder. Det är ett sätt att bearbeta den tvetydliga förlusten. Stolen symboliserar den tomma platsen personen lämnar efter sig, förklarar Mona Nasser Aldin.

15 år i Libanon

Hon har bott i Libanon i 15 år nu och har arbetat i projektet i ett och ett halvt år. Egentligen är hon kemiingenjör och ingick i gänget av duktiga flickor i gymnasiet i Borås. Där bodde hon i åtta år, hann skaffa riktiga vänner, och gick från tonåring till vuxen. Innan dess flyttade familjen runt dit det fanns arbete för hennes pappa. De bodde bland annat i Mörrum, Älmhult, Växjö och Skara – innan Borås.

– Jag tror att flyttandet har gjort mig väldigt anpassningsbar. Det är därför det passar mig att arbeta i ett sådant här projekt och att leva i Libanon, påpekar hon.

ANNONS

När hon var ung och bodde i Borås var hon en hängiven socialdemokrat och siktade jag på att komma in i kommunfullmäktige i Borås.

– Det var Anders Österberg som introducerade mig i politiken och blev min förebild. Han sitter i riksdagen och är suppleant i utrikesutskottet nu och man kan väl säg att han gått den väg som jag skulle ha velat gå – om jag bott kvar i Sverige.

Längtar till Sverige ibland

Men vid 23 års ålder blev det i stället studier i Beirut eftersom hon valde att göra sin master i staden. Där träffade hon sin make och sedan dess har hon bott kvar i Libanon.

– Jag är uppvuxen i Sverige och har fått höra i hela mitt liv att vi skulle tillbaka till Libanon. För mina föräldrar var det annorlunda. De flydde sitt land. Jag har valt att komma hit.

Fast det finns stunder då hon längtar tillbaka till ett land i fred, med ett välorganiserat samhälle och till en slags jämlikhet.

– I Sverige kan en vanlig medborgare bli politiker och påverka samhället. Här måste du ha en förmögenhet eller en ärvd position för att bli politiker, menar Mona Nasser Aldin och tillägger att det var en annan tid när hon kom till Libanon 2003.

ANNONS

Landet var på uppgång. Stämningen var hoppfull.

– Sedan dess har hela området förändrats. Kriget i Irak och Syrien har påverkat oss mycket. Nu är det svårt för mig att flytta eftersom barnen har rotat sig här. Om jag åker tillbaka till Sverige blir det på grund av att Libanon håller på att kollapsa. Det är sådant vi oroar oss för här, förklarar Mona Nasser Aldin.

Mona Nasser Aldin

År: 38 år.

Bor: I Beriut.

Familj: Man och två barn.

Arbetar: Som projektledare för Act for the Disappeared.

Fakta: Act for the Disappeared

Projekten som Act arbetar med är flera och handlar om människor som försvann eller kidnappades under det libanesiska kriget 1975-1990.

De går ut på att hitta saknade och försonas, trots att man tillhört motstridiga grupper, genom att få reda på vad som hänt och dokumentera och bearbeta det hela. Mycket av arbetet handlar också om att ge familjerna en röst, lära dem att kunna påverka och organisera sig.

Hemsida: http://www.actforthedisappeared.com/

ANNONS