Hej Stina,
Min vuxne son bär på cirka 25-30 kg övervikt. Han är snart 40 år och har byggt upp den här övervikten under 20 års tid. Han har familj och många vänner, och lever på så sätt ett aktivt liv. Men – han säger att han "alltid" är trött. Han ogillar promenader och "vanlig" vardagsmotion, spelar padel relativt ofta men inget annat direkt vad jag vet.
Vid några tillfällen, för några år sedan, tog jag upp det här med honom. Han blev riktigt arg. Jag vill absolut undvika ett bråk men kan inte hjälpa att jag oroar mig. Jag tänker på hans hjärta och på hans allmänna hälsotillstånd.
Jag har föreslagit att han ska gå till företagshälsovården, att han ska besöka en dietist, eller läkare föra att utröna varför han är så trött. Men han hävdar att det beror på att han är småbarnsförälder, och det är klart att det också stämmer. Men man orkar ju mycket mer om man slipper bära på 25-30 kilo extra varje steg man tar. Han hustru försöker nog också prata med honom, men helt utan framgång.
Hans mathållning är väl hyfsat "normal" – familjen äter bra, vanlig mat. Han dricker aldrig alkohol.
Jag är så orolig för att han ska få hjärtinfarkt, jag vet ju att det är farligt med den här sortens övervikt. Hur ska jag göra?
Få hjälp av GP:s experter
Har du en fråga till psykologen Stina Hindström eller relations- och sexualrådgivaren Tone Ahlborg? Mejla fraga@gp.se. Det går bra att vara anonym.
Hej du!
På flera sätt förstår jag din oro. Såklart vill du att din son ska ha hälsan och ta hand om sig. Det är mycket uppmärksamhet på överviktens risker i samhället. Plus att det är socialt laddat att inte vara smal. Däremot är det som du vet hög status att vara vältränad och lätt. Till och med att vara underviktigt fast det också kan innebära hälsorisker.
Det finns många fler sätt att vara ohälsosam på än fetma. Och människor i fysisk toppform drabbas av allvarliga sjukdomar och hjärtbesvär.
Mitt svar kommer färgas en del av att jag arbetat med människor som lider av allvarliga ätstörningar. Jag har sett en del av vad överdrivet fokus på kropp, vikt och kost kan göra med ett liv. Vilken ensamhet, skam och vanmakt det kan orsaka. För att inte tala om fysiska skador. Tyvärr än min erfarenhet att fokus på vikt och kost kan orsaka ett extremt lidande. Hos både barn och vuxna. Jag tycker faktiskt att vår tid har sorgligt låg tolerans för olika vikt och form.
Hursomhelst verkar det som att din pojk har fått till ett bra liv.
Jag vågar lova dig att din son vet att kan finns hälsorisker kopplat till övervikt. Så börja med att sluta ge tips och råd, de behöver han inte av dig. Jag tycker faktiskt att du istället ska byta fokus. Även för din egen skull. Börja med att glädja dig åt att han har vänner, familj och fritidsaktiviteter. Vet du att det är faktorer som är bra för både kroppen och knoppen? Att ha sunda relationer och aktiviteter är hälsosamt på många olika sätt. Dessutom håller han på med en racketsport som ger pulshöjande träning. Jag är ingen läkare men vågar påstå att hjärtat gillar padelträning.
Hursomhelst verkar det som att din pojk har fått till ett bra liv. Försök att uppmärksamma det inför dig själv. Som ett steg i att byta fokus. Jag tror att din oro kan dämpas om du uppmärksammar allt det bra som ditt barn omges av. Efter att du har övat på ditt nya fokus kan du pröva detta: Fråga med ett öppet sinne om hans trötthet. Vad är det som sliter på just honom med småbarnslivet? Släpp idén om att du vet varför. Det är väldigt lätt att som förälder ge sig själv tolkningsföreträde. Vi kan tro att vi är experten och vet bäst fast barnet är vuxet och minst lika klok som en själv. Jag gissar att det var vad som hände när han blev riktigt arg. Han kanske tyckte att du mästrade och kritiserade utan att ta reda på hans syn på saken.
Genom att fråga och lyssna kanske du får reda på något helt nytt. Kanske finns det till och med något som du kan hjälpa till med, som kan hjälpa mot tröttheten.
Varmt lycka till!
