Mike från Kanada fann sina rötter – i Sverige

På en kulle mitt emot Torslanda kyrka ligger ett rött hus, lite för sig självt. Det heter Villa… nej, inte Villekulla utan Villa Kvarnkullen. Men Pippi hade trivts förträffligt här med alla prång och verandor och en inredning på temat afrikanska djur.

Mona Eklöf och Rolf Severin passar också in här. Man förvånas inte över att Rolfs stora intresse är astronomi, att paret en gång cyklade från Riksgränsen till Torslanda, eller att de denna morgon varit ute och letat efter Pokémon Gos.

Men den här artikeln ska inte handla om hus och inte om spel, utan om Monas passion för släktforskning. Och om hur den ledde fram till ett möte med Mike Mc Cammon och hans fru Linda som inom några timmar väntas på besök från Kanada.

Så här var det. 63-årige Mike Mc Cammon, boende i Parksville på Vancouver Island, har i hela sitt liv vetat att han var adopterad. Och så länge han kan minnas har han velat hitta sina biologiska rötter.

Efter fyra decennier fick han fatt på sin biologiska mamma, som i sin tur ledde in honom på ett pappaspår. Pappan hette Rydqvist i efternamn, och uppgavs i kyrkböckerna ha förnamnet Greger. Han var ingenjör och reste 1952 till Kanada för att övervaka bygget av en pipeline från Edmonton till Vancouver. I den vevan träffade han Mikes då 19-åriga mamma. Hon blev gravid men berättade aldrig något för barnafadern och tvingades adoptera bort sin son.

När Mike och Linda Mc Cammon dyker upp hemma hos Mona och Rolf i Torslanda får vi fortsättningen.

– Jag har letat efter min pappa i 23 år. Jag tror att jag har kontaktat nästan alla Rydqvist i hela USA och Europa, men han har inte funnits någonstans, berättar Mike, lite trött och tagen efter en lång resa med många möten.

I sina efterforskningar skrev Mike också till Mona Eklöf, född Rydqvist. Som rutinerad släktforskare kunde hon snabbt konstatera att det inte fanns något släktskap dem emellan, men hon gjorde ändå ett försök att spåra Mikes far.

– Det stod i kyrkboken att han var född 1924 och att han hette Greger i förnamn. Men jag testade med några andra årtal och namn och plötsligt fick jag träff. En George Rydqvist, född 1925 i Stockholm, hade emigrerat till Kanada 1952. Det stämde precis, det var han, säger Mona Eklöf.

Hon skickade ett mail till Mike med rubriken I found your dad. Resten är historia, i alla fall Mikes historia. Dessvärre hade fadern dött i Stockholm tre år tidigare, men där finns en tio år yngre halvbror som Mike och Linda redan har träffat.

–Han tog emot oss med öppna armar och vi åkte tillsammans till vår farmors barndomstrakter i Småland, berättar Mike.

Farmoderns öde speglar i sin tur Sveriges historia kring förra sekelskiftet. Det var fattigt förstås, och över en miljon invånare emigrerade till USA. Farmor Johanna tog sig till Stockholm där hon jobbade som piga och husföreståndare hos bland andra en korvmakare och en ångbåtsbefälhavare.

På sin dataskärm trollar Mona fram utdrag ur olika register. Där kan vi se att Johanna fick sju barn, alla med okända fäder.

–Jag kan inte säga hur tacksam jag är mot Mona som har hjälpt mig spåra mina rötter, säger Mike och hans fru Linda tillägger att hon hoppas och tror att han nu kan få ro, att han kan åka hem till barn och barnbarn och ge dem en del av det som även är deras historia.

Samtalet fortsätter under en klassiskt svensk middag med oxrullader, kokt potatis och pressgurka som Mona har förberett. Mike visar bilder på sin nyfunne halvbror – det är ingen tvekan om släktskapet – och på sina barn och sitt hus i Parksville.

In i det sista var det osäkert om besöket i Torslanda verkligen skulle bli av. Om bara ett par dagar ska nämligen Mona Eklöf och Rolf Severin själva åka till Chicago där de för andra gången ska hälsa på egna släktingar som Mona har luskat rätt på.

Med hjälp av Internet kan numera vem som helst att gå i fädrens fotspår. Nätet har förvandlat släktforskningen till en ny folkrörelse med hundratusentals utövare.

När Mona Eklöf gick i pension för sju år sedan började hon släktforska.

Datorer behärskade hon redan, efter många år på administrativa poster inom Volvo, men det här var något annat

– Jag blev helt fast. Den första tiden gick jag direkt från sängen till datorn på morgonen och flera timmar senare undrade jag varför magen kändes så tom, berättar hon.

Släktforskning är fortfarande hennes stora intresse men har idag antagit mer normala proportioner. På SeniorNet, den stora ideella organisationen där äldre lär äldre digital kommunikation och internet har hon hållit åtskilliga kurser genom åren, men numera bara för nybörjare.

–En deltagare kan säga att hon inte har en aning om var hennes morfar föddes och jag visar henne var man kan hitta informationen på nätet. Det är så roligt att se deras reaktioner, säger hon.

Nätet har förstås revolutionerat släktforskningen och förvandlat den till en ny folkrörelse med hundratusentals utövare. Tv-program där kändisar går i fädrens fotspår lockar mängder av tittare, och inom till exempel studieförbunden och pensionärsföreningarna finns en uppsjö av kurser på alla nivåer. Där får man lära sig saker som att bygga ett släktträd, och hur man använder de stora digitala arkiven.

– Och Dödboken – det låter hemskt, men den har man mycket nytta av som släktforskare. Liksom kyrkböckerna, om bara prästerna hade skött sig och inte suttit och druckit upp nattvardsvinet, säger Mona Eklöf.

Somliga tycker det är intressant att se hur långt tillbaka i tiden de kan spåra sina rötter. Andra, som Mona Eklöf, är mer fascinerade av kunskap på bredden.

–Jag vill komma ut i verkligheten, göra en utflykt och leta rätt på ett torp. Som när vi hittade den nedlagda lantgården utanför Örebro där min farfar en gång arbetade. När han blev änkeman tvingades han flytta därifrån. Det var väldigt tragiskt, min pappa ville aldrig berätta något om sin barndom, säger Mona Eklöf.

Lena Ekstrand

livsstil@gp.se