Allting började med att Mikaela fick en systemkamera av sin morbror efter studenten.
– Men jag kom aldrig igång riktigt. Som ung var det så mycket annat som var viktigt. Som att studera vidare, bilda familj och att bygga hus. Jag hann inte med att fota, säger hon.
Hennes döttrar började spela fotboll i Sandlyckan/ Kullavik IF och Mikaela engagerade sig som hjälptränare.
Köpte dyr systemkamera
Men fotointresset låg där och grodde. 2010 slog hon på stort och köpte en dyr digital systemkamera. Till en början blev det mest match- och lagbilder från fotbollen.
Den konstnärliga ådran har hon i generna. Henne mamma hade tygaffär och pappan var amatörfotograf med eget mörkrum där han framkallade och kopierade bilder.
– Jag har alltid varit intresserad av färg och form, oavsett om jag renoverar, tapetserar eller syr. Ständigt intresserad av att uttrycka mig, säger Mikaela, som efter att hon hade köpt sin systemkamera plöjde en mängd fotoböcker för att lära sig mer.
– Men när jag väl kom ut i naturen var det inte alltid jag kunde hålla isär vad som var bländare, slutare eller det magiska ISO-talet.
Seriös omstart
Fyra år senare gjorde hon en seriös omstart och köpte ett makroobjektiv för att kunna ta närbilder.
– Då kom vändningen. En helt ny värld öppnade sig.
Sedan dess gillar hon att ”grotta ner sig” för att ta bilder från perspektiv ur ovana perspektiv.
– Med ett sådant objektiv ser man så många förstorade detaljer, som man knappt upptäcker med blotta ögat, säger hon.
Med kort skärpedjup i bilderna ser betraktaren motivet på ett annat sätt, det kan ge upplevelsen av rörelse.
– Ett mjukt resultat som förhoppningsvis berör.
En av de allra första närbilderna som hon tog var på en rhododendron i den egna trädgården.
– Det blev en aha-upplevelse… "jösses, ser det ut så här", tänkte jag. Den bilden gillar jag fortfarande och den visar jag alltid på mina bildvisningar.
Mikaela läste på och experimenterade vidare.
– Jag ville hitta min egen stil, fånga magiska bilder som jag såg överallt. Det finns massor av grejer man kan göra med kameran och med ett sådant objektiv.
Hittat sin egen stil
Nu testar hon och laborerar för att inte ta samma bilder som alla andra.
– Jag har hittat min egen stil. Inspiration får jag av att titta på andras bilder. Om man är kreativ finns mycket att göra med olika objektiv, säger hon.
Vad är det som lockar dig?
– Jag får egentid, avkoppling och är så lycklig när jag får fotografera och kan släppa allt annat. Många gånger är jag ensam, men dessvärre saknar jag lokalsinne. Därför drar jag ibland med sambon som får hjälpa mig att hitta i skogen och se till att jag hittar hem igen. Ibland går vi ut i svinottan när det är becksvart och riktigt kylslaget. Där kan han slagga en stund på mitt liggunderlag.
Beskriv dig själv!
– Jag vill ha kontroll, är noggrann, pedantisk och ställer krav.
Sporras av att tävla
Mikaelas första tävling var Göteborgsmästerskapen.
– Ja, jag har haft väldigt stora framgång även i den som Västra Sveriges fotoklubbar arrangerar. Tävlingarna sporrar.
Vad tittar en jury på?
– Teknik, ljus och kreativitet. Det måste finnas en wow-faktor i bilden.
Din bästa bild?
– Den har jag inte tagit än. Jag blir så lycklig när jag får fotografera och går ständigt ut på något nytt. Jag vill ta en bättre bild än jag gjorde i går.
Mikaela Friberg
Ålder: 52 år.
Yrke: Klinisk prövningsledare ”Jag projektleder kliniska studier inom tandimplantat".
Bor: I Billdal.
Familj: Sambon Henrik 53, döttrarna Julia 26 och Agnes 21.
Intressen: Foto, resor och natur.
Stressande: Att inte ha full kontroll.
Skjuter gärna upp: Att tanka bilen.
