Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Tove Alsterdal skriver deckare som samtidigt är större berättelser om livet, världen och människan. Nu fyller hon 60 år. Bild: Henrik Montgomery
Tove Alsterdal skriver deckare som samtidigt är större berättelser om livet, världen och människan. Nu fyller hon 60 år. Bild: Henrik Montgomery

​Med ålderns rätt har Tove blivit friare och mindre rädd

Tove Alsterdal är journalisten som blev deckarförfattare för att få berätta i det långa formatet. Med skönlitteraturens hjälp kommer hon nära sanningen om världen, livet och människan.

Tove Alsterdal är less på gnäll om ålder. Själv kallar hon det en ynnest att få fylla 60, inte ett problem. Och den åsikten beror inte bara på att hon sörjer sin storasyster som aldrig fick uppnå den åldern, eftersom hon dog för fyra år sedan, 58 år gammal. Men varför ska alltid de negativa sidorna av åldrandet lyftas fram? Varför talas det så lite om det som faktiskt är en fördel?

– Man blir klokare. Jag är mycket friare, mindre rädd och mindre upptagen av vad andra tycker om mig. Och jag är mer kreativ nu än vad jag någonsin har varit.

Denna prisbelönta deckarförfattare kommer på bokintriger i en hastighet som väcker frågor om hur hon ska hinna författa allihop. I år släppte hon sin sjätte roman, ”Rotvälta”, som utspelar sig i Ådalen. Det är en välresearchad kriminalgåta som gestaltar livet i en trakt som både präglas av storslagen natur och av lämningarna efter den en gång blomstrande träindustrin.

Har hus i Ådalen

Dessa trakter längs Ångermanälven känner hon väl till. Tove Alsterdal har sedan 20 år ett hus där, införskaffat för att barnen skulle lära känna ett annat Sverige än Stockholms innerstad. Att valet då föll på norra Sverige var inte långsökt. Hennes släkt på mödernet stammar från Tornedalen; Ådalen är ungefär halvvägs, en bra kompromiss. Dessutom, som konstateras i "Rotvälta", så är husen där billigast i Sverige.

Tornedalen har hon utforskat i en annan prisbelönt roman, ” I tystnaden begravd” (2012). Utöver själva mordgåtan så handlar romanen om norrbottningarna som emigrerade till Sovjetunionen på 1930-talet för att bygga ett socialistiskt paradis. Det är så Tove Alsterdal jobbar – hittar en mindre välkänd historia runt en plats och utforskar den litterärt inom de ramar som deckargenren bjuder.

Spännande och underhållande

Deckarformen valde hon för att den passar bra ihop med den sorts historier hon vill skapa.

– Jag tycker om att skriva i den här genren. Det blir spännande och underhållande, men man kan också berätta en större historia, säger hon.

– Hade jag skrivit en vanlig roman om dem som åkte till Sovjet så hade jag inte nått lika många som genom en deckare. Att sälja och tjäna pengar är ingen stark drivkraft för mig, men jag vill verkligen att så många människor som möjligt ska läsa mina böcker.

Att hon skulle skriva som yrke hade hon klart för sig redan vid sju års ålder. Kanske hade faderns karriär något inflytande. Alvar Alsterdal var journalist och författare och så småningom pressråd i Bonn och i London. Men föräldrarna skildes när Tove var tre år och hon växte upp med sin mamma, Elsa Bolin. Hon skrev också böcker, var socionom och startade Sveriges första kvinnojour.

Vän med Liza Marklund

Tove bestämde sig för att bli journalist. Hon utbildade sig på folkhögskolan i Kalix, blev kurskamrat och vän med Liza Marklund. Senare blev hon Marklunds redaktör. Hon skrev för teater och så småningom även film. Journalistiken arbetade hon med i många år. Hon älskade det och älskar fortfarande att göra research och hitta de där historierna som ingen har berättat ännu. Skillnaden numera är att hon berättar i ett annat format, som tillåter fördjupningar och mer komplexa historier än vad som hinns med som stressad journalist med begränsat utrymme.

– Och det lite motsägelsefulla är att när jag började hitta på så kom jag närmare sanningen om människan, än när man bara snabbt ska förmedla nyhetshistorier.

Författaryrket är lämpat för pandemitider. Tove Alsterdal tillbringar mycket tid skrivandes för sig själv även i vanliga fall, det är ingen dramatisk skillnad. Men även för henne börjar tiderna bli påfrestande.

– Det jag inte kan göra är att resa, och det börjar faktiskt bli plågsamt, för det är en så stor del av mig. Allt jag önskar mig på födelsedagen är vaccin.

Tove Alsterdal

Ålder: Fyller 60 år den 28 december.

Gör: Författare.

Priser i urval: Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska kriminalroman 2014 för ”Låt mig ta din hand”, och även 2020 för ”Rotvälta”. De franska prisen Prix Balais D'or och L’Ancres Noir för ”I tystnaden begravd” 2018.

Bor: I Stockholm och delvis i Ådalen.

Familj: Tre döttrar. Astrid 21, tvillingarna Amelie och Matilde, 18.

Så firar jag födelsedagen: ”Med mina döttrar, och kanske ett fåtal närstående som får slinka förbi på ett glas champagne på tre meters avstånd. Att fylla 60 är värt en fest men den skjuter jag upp till nästa år.”

Om att fylla 60: ” Att bli äldre är en utveckling. Att tillåta sig att upptäcka nya saker, tänka nya tankar, se nya sammanhang. Jag tycker faktiskt att det känns rätt kul att fylla 60.”

Läser: ”Gå med mig till hörnet”, en grafisk roman av Anneli Furmark om passionens kraft och panik.

Stör mig på: ”När ålder betraktas som en belastning i stället för en tillgång.”

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.