Marit trivs bäst när hon håller i taktpinnen

Med Europa som arbetsfält har hon sett det mesta inom branschen – och stött på en del fördomar på vägen. Inte minst utomlands. I dag har hon kommit en bra bit i karriären och hinner även stötta unga kvinnor som vill bli dirigenter genom KUPP-projektet (kvinnor upp på pulten).

Allt började med att Marit fick en taktpinne i handen sista året på musikgymnasiet. Hon skulle prova hur det kändes att dirigera och det tillfället kom att bestämma hennes yrkesval. Visserligen är Marit uppvuxen med musik och konserter men att bli dirigent fanns inte på kartan.

– Plötsligt kände jag hur musiken for genom hela kroppen och strömmade ut i fingrarna. Något sådant hade jag aldrig upplevt tidigare och det kändes nästan lite som att bli frälst. Jag fick en så stark frihetskänsla när jag kände musiken i mina händer, säger Marit som aldrig kommer att glömma den dagen.

Då var Marit 19 år och när hon berättade för sin lärare att hon ville bli dirigent fick hon ett skratt till svar. Men efter tio års studier var hon färdigutbildad. Hon var en av två dirigentstudenter som kom in på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm det året och efter dirigentutbildningen för Jorma Panula vidareutbildade hon sig i Manchester. Där gick hon en specialistutbildning inom opera vid Royal Northern College of Music Manchester i ytterligare några år.

– Jag älskar verkligen opera och jag tycker att den mänskliga rösten är ett fantastiskt instrument. Därför sökte jag mig just till Manchester för där har man ett operaprogram av högsta kvalitet.

Marit fick arbeta som coverdirigent vid Royal Opera House Covent Garden i London under flera säsonger och dit återvänder hon mer än gärna eftersom sångarna där enligt Marit är de absolut bästa i Europa. Hon har även varit knuten till andra länder men mest har det blivit i Storbritannien, Belgien och Sverige. Just i London mötte hon en fördom som gjorde henne mycket förvånad. En agentur ville skriva kontrakt med Marit men då skulle hon bara få ägna sig år barockmusik. Den musiken passade bäst för kvinnor eftersom den ansågs ”lättare” med kortare stycken. Allt för att kvinnor skulle orka med att svinga dirigentpinnen.

– Det skulle ju vara att vingklippa mig helt så det tackade jag förstås nej till. Men det var för flera år sedan och det börjar sakta förändras till det bättre. Det går fortfarande alldeles för långsamt även om Sverige har kommit ganska långt.

Marit kan inte förstå varför halva befolkningen i ett land inte får samma chans som männen på grund av sitt kön. Att ignorera halva begåvningsreserven är problematiskt menar hon. Men normen är oerhört stark så att förändra tar sin rundliga tid. Det vill Marit påverka genom att vara en förebild för unga kvinnor och genom att ställa upp som lärare i dirigentprogrammet för unga kvinnor, som drivs av Kultur i Väst i samarbete med KUPP. Hon vill bana väg för nästa generations kvinnor på pulten och hon vet att det finns många intresserade som dessutom är mycket begåvade.

– Det gäller att våga ta steget och satsa fullt ut. För alltför många, både kvinnor och män, faller ifrån eftersom det är så svårt att skapa en professionell karriär.

Själv är Marit just nu mammaledig från jobbet som chefsdirigent och musikalisk ledare på Folkoperan i Stockholm. Ett jobb som hon är mycket nöjd med eftersom Folkoperans visioner och mål så väl stämmer med hennes egna. Marit vill locka nya ovana besökare till Operan. Sådana besökare som kanske aldrig tidigare satt sin fot på en teater och än mindre ett operahus.

– Kultur är för alla. Människor vill ha identifikation och de vill kunna känna igen sig. Samtidigt vill de ha starka känsloupplevelser och bli berörda. Opera har ju faktiskt allt det och kultur för människor närmare varandra. Det vi gör måste vara relevant för både samhälle och publik och jag tycker absolut att vi är på rätt spår.

Folkoperan har haft många stora publiksuccéer sedan Marit tillträdde 2013 och fortsätter att satsa på förnyelse men har självklart även traditionella uppsättningar. En mix som passar Marit perfekt.

Kvinnliga dirigenter är fortfarande mycket ovanliga eftersom bara 1,6 procent av alla föreställningar i Sverige dirigeras av kvinnor denna säsong. För att utvecklingen ska gå snabbare vill Marit gärna att orkestrar och operahus får tydligare jämställdhetskrav från samhället. De flesta föreställningarna har en utländsk dirigent och nästan alla är män.

– Många tror nog fortfarande att det är för jobbigt för en kvinna att vara dirigent, ler Marit. Folk vet inte att vi dirigenter har det betydligt lättare än en violinist till exempel. För vi använder oss av hela kroppen när vi dirigerar i stället för att vara låsta i samma position.

Marit klär sig neutralt när hon dirigerar. Att klä sig i frack vore att efterlikna män och det vill hon inte. Hon vill vara sig själv och tycker att det viktigaste är att det hon bär är praktiskt för det är varmt nere i orkesterdiket.

Vad är bäst med att vara dirigent?

– Att få samarbeta och utvecklas med sin orkester är fantastiskt roligt. Det ger mig så mycket energi och alldeles innan starskottet vibrerar hela lokalen av elektricitet och förväntan. Alla är lika laddade, säger Marit som i egenskap av dirigent sätter sin prägel på hur ett verk tolkas. Det är hon som står för visionen.

TEXT

Britta Lundh-Flodin

namn@gp.se