Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Margaretha Alfredsson har varit statist i drygt 60 produktioner, exempelvis i filmen "En man som heter Ove" med Rolf Lassgård i huvudrollen (till vänster). "Det enda jag tackar nej till är nattinspelningar. Jag orkar inte det längre", säger hon. Bild: Privat, Mia Sandblom

Margaretha går in och ut i sina olika roller

Margaretha Alfredsson har efter ett långt arbetsliv som ögonsköterska och familjehem hittat ett nytt extraknäck. Det är lättsammare och möjligen mer glamouröst. Som statist i över 60 produktioner har hennes ansikte synts på otaliga biodukar.
– I "En man som heter Ove" tränger jag mig förbi Rolf Lassgård i kön. Det var väldigt häftigt att se.

När "En man som heter Ove" nominerades till en Oscar var statisterna knappast bjudna på festen.

Prisad på gala

Däremot anordnar Statistförbundet en egen gala, och i år var det Margaretha Alfredsson som tog hem priset som bästa kvinnliga statist. Hon kunde dock inte ta emot priset personligen, eftersom hon var på sitt fosterbarns bröllop.

– Likheten mellan att vara statist och familjehem är att man inte blir rik på det. Annars är det väldigt olika. Att vara statist är väldigt socialt, vilket jag tycker är roligt, säger Margaretha Alfredsson.

Numera bor hon själv i Vallda. Hennes make Christer gick bort, helt plötsligt, i en hjärtinfarkt för 13 år sedan. Då var deras tre barn vuxna, men kvar i hemmet fanns två små fosterbarn.

Margaretha spelar små roller i stora produktioner.. Bild: Mia Sandblom

Tiden som följde var tung för Margaretha. Hon fick bra stöd från familjehemssekreteraren på socialtjänsten, men i vardagen var hon ensam. Elva familjehemsplacerade barn har passerat hos familjen Alfredsson genom åren. De flesta under tiden då de bodde i Fjärås, men de sista följde med till Trollhättan när Christer fått arbete där.

Gillar Mia Skäringer

Redan när familjen flyttade dit fick Margaretha Alfredsson tips av en väninna om att bli statist i ”Trollywood”, och så blev det till slut, även om hon aldrig tog något aktivt beslut. Till hennes kör kom en dag en förfrågan från ett filmbolag som behövde två sångkunniga statister till en film. Där blev Margaretha fast. Efter den första insatsen som sjungande nunna registrerade hon sig på statist.se. Snart fick hon spela demenspatient mot Mia Skäringers folkkära karaktär Tabita. En scen där fler än Margaretha hade svårt att hålla sig för skratt. Skäringer själv bröt ihop flest gånger.

– Hon är underbar, jag har mött henne många gånger nu, i "Ängelby" och "Ack Värmland" och hon känner igen mig och kommer fram och pratar, säger Margaretha Alfredsson.

Margaretha fick branschens pris som årets kvinnliga statist på Guldtackegalan.. Bild: Mia Sandblom

Alla skådespelare är inte lika pratsamma, många hinner inte ens hälsa.

Statisterna brukar hålla ihop, och har genom åren lärt känna varandra. Väntan kan bli lång under filminspelningarna, men Margaretha har inga problem med det. Hon brukar ha med sig sin stickning.

I vår har hon spelat in en scen för nya Sune-filmen på Göteborgs central, och en begravningsscen till nya Bäckströmfilmen som baseras på Leif GW Perssons böcker. Statister får gå på mycket begravningar. Margaretha var även med på "Vår tid är nu"-karaktären Helga Löwanders begravning. Det visste hon dock inte vid inspelningen.

– Allt var väldigt hemligt. Vi statister fick inte veta vilken karaktär som hade dött, men vi räknade ju ut det när Suzanne Reuter inte var där.

Ersättningen är låg. Cirka 400 kronor om dagen, och inget extra för resa och parkering. Mat brukar däremot ingå. Normalt använder statisterna privata kläder vid inspelning. Tre ombyten krävs, inget rött, vitt eller spräckligt, och svart används endast till de frekventa begravningarna.

Undantaget är förstås kostymdramer, då statisterna får låna kläder ur förrådet. Dessa är Margarethas favorituppdrag.

Ett exempel är inspelningen av "Borg vs McEnroe". Scenen spelades in från morgon till sen kväll på Trädgår'n i Göteborg. Platsen skulle föreställa mytomspunna Studio 54 i New York, och tidpunkten skulle vara 70-tal.

– Det var glitter, glamour, boor och transvestiter. Folk dansade på borden. Två nakna tjejer var sprayade med guldfärg. Det är det roligaste jag gjort. Men scenen blev inte lång i filmen, säger hon.

Rekommenderar att testa

Hon rekommenderar folk att testa att vara statister. Själv har hon tagit med sig dotter och barnbarn på inspelningen av "Vår tid är nu", och samtliga fick tid i rutan. Särskilt barnbarnet Agnes fastnade för jobbet. Hon ska vara med i en scen i Sune-filmen nu också, och mormor följer med som stöd.

Margarethas drömjobb skulle vara en vecka i solen och värmen. Kanske som statist i en reklamfilm för ett resebolag.

– Men vem tar då hand om mina katter? Jag får vänta med resandet tills de har dött. Jag får börja leva vid 85, säger hon och skrattar.

Margaretha Alfredsson

Ålder: 68 år.

Bor: Vallda.

Familj: Barn och barnbarn.

Yrke: Pensionerad ögonsköterska och har haft familjehem.

Intressen: Statistuppdrag, körsång och fåglar.

Produktioner hon syns i: En man som heter Ove, Ängelby, Unga Astrid, Ack Värmland, Vår tid är nu, Enkelstöten, Blå ögon, Sune, Min pappa Marianne, Bäckström och många fler.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.